För tio år sedan spelade Mikael Ishak i Assyriska FF samtidigt som Rickard Norling var ny tränare i samma klubb. Nu berättar Ishak om hur viktig Norling har varit för hans utveckling och om tiden i Södertälje.
- Jättemycket. Jag var i juniorerna i Assyriska och just då hade vi en tränare som inte ville behålla mig. Han tyckte att jag hade attitydproblem eller något sådant och jag vara nära på att byta klubb. Sen kom Rikard Norling till klubben och då fick man veta att han gillar talanger och unga spelare. Så hans första träning eller hans första presskonferens så sa han att inte skulle träna A-laget, han skulle träna andralaget. Så på den träningen förberedde vi oss på att Rikard Norling skulle komma. Då var min bror också med i det laget. Vi förberedde oss inför träningen, käkade bra och jag gjorde en väldigt bra träning och Rikard hade koll. Sen var det ingenting med mer med det. Men några veckor senare tränade han oss igen och det gick ännu bättre, säger han i podcasten "Lundh" och fortsätter:
- Till slut ringde han mig och sa "jag vill få dig till en A-lagsträning en gång i veckan när vi ska fylla ut truppen och spela 11 mot 11". Det var startspelarna mot bänkspelarna och jag var såklart med i bänklaget. Under min första träning gjorde jag mål och sen hörde jag ingenting mer. Nästa vecka vara det likadant igen att han ringde mig en torsdag och ville ha med mig på A-lagsträningen på fredag. Då presterade jag återigen och då tog han mig till sidan och sa "hur ser din situation ut?". Då sa jag att andralaget inte ville ha mig, jag har en tränare som inte vill behålla mig. Då gick han till sportchefen och sa "vi måste förlänga med Ishak". Efter det förlängde jag och blev startspelare direkt. Första halvan av säsongen var jag på läktaren som ett fan och andra halvan så startade jag. Det var otroligt.
Vad tror du det var som Rikard Norling fastnade för och som de andra inte såg?
- Jag vet faktiskt inte. Bättre att fråga honom om det. Men jag hade ju fotboll i mig och älskade att göra mål. Jag var väldigt vass i straffområdet. Men det är kanske därför han är där han är eftersom han kanske ser det som andra inte ser.
Hade du någon attityd då?
- Nej, men när jag spelar fotboll så brinner jag och vill väldigt mycket. Men attitydproblem har jag aldrig haft, inte i skolan, fotbollen eller privat.
I Assyriska spelar du i Superettan, du är bara 17-18 år och gör en del mål. Helt plötsligt som en blixt från klar himmel ska Köln köpa dig till Bundesliga, 18-åring från svenska Superettan, hur gick det till?
- Jag presterade i superettan, om jag inte minns helt fel så var det jag och Branimir Hrgota som var de enda unga som gjorde mål på seniornivå. Sen kom det lite bud och sen var det någon tysk agent som kontaktade mig via en bekant och sa att Kölns sportchef Volker Finke ville få över mig till Köln. Då tänkte jag "nej tack, det är bra" - för jag visste att det var ofta bara var mycket snack och om det finns någonting i det så får du hämta ett papper. Då kommer han med ett papper som bland annat har en FC Köln-stämpel. Efter det gick de via Assyriska och efter det skulle jag åka dit och bekanta mig med klubben. Så jag, min bror och min pappa flyger dit, träffade Volker Finke och allt gick fint.
- Efter det så kommer jag ihåg att han ville att jag skulle göra fyra olika tester. Ett hopptest, ett löp-test och något mer. Också trodde jag att det skulle vara något provspel och då sa jag "nej det kommer jag inte göra", för jag visste att jag då hade något erbjudande från England också. Men min dröm har alltid varit Tyskland. Då sa han (Volker Finkel) att "nej, det är inget provspel, det är bara fyra olika tester som vi brukar gör med unga spelare". Jag ville dra därifrån men då övertalade min bror och pappa mig och sa "vi lovar, det är inget provspel, det är fyra tester där du inte ens kommer röra någon boll". Efter det gjorde jag testerna och sen gick jag upp till kansliet och skrev ett kontrakt.
Det var ju rätt otroligt för du får ju spela ganska direkt i Bundesliga, du måste ju nypt dig i armen några gånger, att gå från Assyriska till Bundesliga.
- Jag vet inte riktigt vad jag ska svara på det. Det är så stort som det kan bli. Jag kommer ihåg att min sista match med Assyriska i Superettan var Qviding borta där det var några hundra fans. Bara några veckor senare spelar jag mot Wolfsburg borta inför mer än 30.000 personer. Det är helt otroligt och jag fick ju som sagt spela direkt. Jag kom dit under vintern när det var 15 matcher kvar och jag fick spela tolv av dem.