Östersunds Brwa Nouri har inte gjort någon hemlighet av sin stökiga bakgrund i AIK, där drogmissbruk och kriminalitet präglade sejouren. Som 15-åring var mittfältaren inblandad i den nationellt uppmärksammade inkilningsskandalen i AIK där fyra personer åtalades misstänkta för våldtäkt efter att ha förgripit sig på yngre lagkamrater under ett läger. Nouri dömdes för ofredande och olaga tvång och var avstängd från fotbollen under utredningen.
I podcasten Lundh ser han tillbaka på händelsen, nästan 15 år senare, och är ångerfull.
- Först och främst är det hemskt. Själva handlingen är hemsk, det finns inget mer att säga om det. Men det som var ännu mer hemskt var att man inte såg att det var hemskt, det var så normalt. Inkilningen var så, kulturen var så i AIK på den tiden. I Dalkurd rakade vi av varandra håret. Om en person börjar gråta och går till sin förälder och föräldern går till tidningen så kanske det skapas en Dalkurd-stil av det, ”hur fan kan jag raka av en person håret, kan kanske har sparat det i tre år?", säger Nouri.
Håret på huvudet?
- Precis. Det var normalt i AIK på den tiden. Jag kommer ihåg när de skulle göra inkilningen på oss 87:or. Jag hade precis kommit till AIK och tyckte att det var sjukt. Jag gick till min tränare och sa att de skulle göra si och de skulle göra så på oss. Han sa ”men sluta, det är ingenting att säga om”. Då tänkte man ”jaha, det är så det ligger till”. Du lär dig på det sättet att det är så det ska vara. Sedan blev all uppståndelse mot oss, och jag är glad att det blev så för AIK förändrades. Det bildades en AIK-stil och det blev ingen mer form av inkilning på samma sätt. Vi fick straffet, vilket vi också förtjänade.
Vad fick du för straff?
- Jag fick dagsböter och tvingades gå till en psykolog. Under utredningen, som varade åtta månader, fick jag inte träna eller spela fotbollsmatcher. I den åldern är åtta månader utan fotboll lång tid, att man inte kan gå till träningen efter skolan. Då kan du känna dig utstött och utan stöd. Folk förstår inte situationen och man blir hela tiden utstött. ”Det var han, det var han, det var han”. Då är du inte tillräckligt stark, för jag var bara 15. Då kanske du går och gör grejer som inte är speciellt givande för din läkningsprocess.
Brwa Nouri berättar att de hade kontakt med personerna som utsattes för övergrepp och bad om ursäkt efter att det uppmärksammats inom AIK. Det var en tid senare som det blev ett polisiärt ärende.
- Vi var vänner innan, under och efter det här. Sedan skiljde det några år, man visste vilken den andra var men det var inget agg från dem när det hände. När tränarna kom in i rummet och sa att det inte var okej, då sa man förlåt så klart. Men det såg inte ut som att de tog illa upp på det sättet. Det var lugnt i två månader, vi redde ut det inom AIK. Sedan, två månader efter, ringer min mamma och säger att ”det här och det här har hänt, vi ska gå på möte och du är avstängd från fotbollen”. En månad senare kom polisen hem till mig, jag var 15 då, klockan 7 på morgonen. De knackade på och tog mig till häktet. Det var ingen kul upplevelse, men det har gett mig en värdefull insikt. Det har gett mig väldigt mycket empati och sympati, för du kan se i folks ögon vad de verkligen känner i ett visst tillfälle. Lidande kan ge väldigt mycket visdom, och det gav mig det. Sedan kan en person som jag kanske inte se det, jag kanske bara blir arg och hatisk. Men jag inser att jag måste ta ansvar för det jag gjorde.
Vilken inkilning har ni i Östersund i dag?
- Man får sjunga på lunchen.
Det låter mer lagom.
- Det är ganska lagom (skratt).