Ada Hegerbergs syster är Italien-proffs, mamman ex-spelare, pappan tränare och maken proffs i Polen. Att hon haft föräldratryck på sig under uppväxten ser hon inte som något negativt.
- Det är ett otroligt intressant tema. Vi fick frågan om vi ville det där, och vi sade att vi ville. Då körde vi. Då backade de oss, och följde med. De sade att det skulle bli tufft, att de skulle vara ärliga i feedbacken, men att de skulle följa med på vägen. Den viljan man har måste komma inifrån dig själv, inte föräldrarna, som kan vara fallet många gånger i dag. Men för oss var det en regel hemma, om vi ville det skulle de vara där i bra och dåliga dagar, de var där för att backa oss. Det var vi som, drog ut farsan för att träna, för vi hade en uppriktig önskan om att bli bättre. Då var han och morsan där. Det var aldrig någon press, för vi har alltid haft lusten. Men det har varit tuffa tag.
Det är en lite rolig sekvens när din mamma visar en bild på er från när ni är små och ni har klippt er kort, och ni frågar varför hon klippte er så. Då sade hon att det var ni som ville det för att ni skulle spela med pojkar. Kommer du ihåg det?
- Allt som var fel med damfotboll på tiden… Det var en damfotbollsspelare som vi kunde ha som idol när vi var tio år. Det är något som har förändrats till i dag, vilket jag är jäkligt glad över att se. Till och med små pojkar kan titta upp på en damfotbollsspelare som gör det bra ute i fotbollsvärlden och tänka att hon kan vara en idol. Det gör att kulturen och stigman ändras lite runt damfotbollen. När jag var ung såg man på AC Milan i sin prime, Ronaldo och Messi, det var de man såg upp till, för det var ingen damfotboll på tv där man kunde bygga profilerna för att uppfostra en helt ny generation av fotbollsspelare.
Din mamma sade att när ni såg ”Bend it like Beckham” så ändrades ni lite. Ni spelade med pojkar innan, men sedan gick ni över till ett renodlat flicklag och såg möjligheten. Var det så?
- Ja, den filmen hade faktiskt en rolig story bakom sig. Jag såg den filmen nyligen, jag vet inte om jag tycker att den är lika bra när jag ser den i dag (skratt). Men den var revolutionerande för oss när vi såg den. Den visade att flickor kan spela fotboll. Vi fick en idol att se upp till, efter den var det all in. Vi körde. Vi sparade ut till långt hår, blev riktiga tjejer och spelade fotboll. Den filmen kommer jag nog inte att se igen, jag vill bara ha minnet från den i mig från att jag var 13
Kan du lyfta fram några punkter som gjorde att både du och din syster nådde eliten i Europa? Vad har varit nyckeln till att ni lyckats som fotbollsspelare?
- Jag tror att vi har haft stor tur i att ha morsan och farsan som verkligen är passionerade kring fotboll, först och främst. Det har varit mycket systematisk träning från när vi var unga. Vi har fått med modersmjölken att det ska vara kvalitet i allt vi gör. Sedan är det repetition, repetition, repetition. Det är det jag säger till ungdomar i dag, att vill man bli bra på något måste man göra det med mycket kvalitet men även repetera det gång på gång på gång. Det som är viktigt är att hitta glädjen med att träna och att vilja utveckla sig själv. Det var det som gjorde att jag ville fortsätta med fotbollen, att jag utvecklades och såg resultat av all den träning jag lade ner. Det har varit allt från hård fysisk träning för att utveckla lungkapaciteten som tioåring till mycket teknikträning med boll. Vi har kört systematiskt. Den träningen som jag gjorde är mycket av den träning jag gör i dag när jag åker till Norge för att träna med farsan och Andrine. Det är väldigt basic träning.
Kan vi utanför ibland underskatta hur mycket man verkligen måste träna, att talang inte räcker och att man måste ändra en del i sitt liv och tänka på hur man äter och sover och träna, träna, träna?
- När du pratar om att sova, det förstod vi ganska tidigt var viktigt. Man måste planlägga dagarna mycket. När vi gick på gymnasiet var vi uppe klockan 6 för att ta tåget till morgonträningen för att sedan åka till skolan, och åka med klubblaget på eftermiddagen. Du måste ha ett system i allt du gör i ung ålder. Men det här med att äta bättre, det förstår du mer ju äldre du blir och ju högre nivån blir. Nu har jag varit skadad, då har jag lärt mig mycket mer om min kropp. Skadan har gett mig större möjligheter att bli ännu bättre. Det är saker man lär sig. Men det blir aldrig gammalt att hårt arbete slå talang. Men talang är jäkligt viktigt, det får man inte glömma heller. Det handlar om hur man matar talangen och försöker att pusha gränsen för att bli lite bättre varje vecka.
Din syster är i Roma, din mamma är gammal spelare, din pappa är tränare och din man är proffs, han spelade i IFK Göteborg tidigare och är nu proffs i Polen. Det låter lite fotbollsgalet i familjen?
- Det blir för mycket (skratt). Nej, men vi har ett ganska avslappnat förhållande till det. Vi tycker om fotboll jättemycket, men vi snackar om andra saker också. Vi diskuterar otroligt mycket om världen, för det har att göra med den fotbollsresan vi har varit med om. Vi har varit i olika länder, besökt olika kulturer och lärt oss nya språk. Det är som att gå gymnasiet på nytt. Det är mycket fotboll i familjen. Jag är glad över att jag har dem i mitt liv, de har varit där från dag ett och kommer följa med mig till den sista dagen.
Vad betyder det att vara gift med någon som har samma svåra yrke? Är det bra eller dåligt?
- Jag tror att det är helt normalt. Man har mycket förståelse för varandra, och det är väldigt viktigt. Vi bor ifrån varandra när det är säsong, då är det så klart skönt att veta hur mycket fotbollen betyder för den andra. Det svåra är så klart distansen, men annars har vi det kanon.
Hur mycket snackar ni fotboll? Han är back, du är anfallare, kan ni lära av varandra?
- Jag ska inte gå in på en cheezy del där, men vi gillar att snacka om fotboll även om vi har ett liv vid sidan av det. Det är en naturlig del av livet, men vi har flera andra gemensamma intressen. Men det är klart att det blir en del fotboll. En gång spelade IFK mot Åtvidaberg eller något. Då frågade han om vi skulle se den matchen, och så tittade jag på honom och sade att jag ibland glömmer att vi två är fotbollsspelare – vilken dröm (skratt)! Vi har många samma intressen. Men det är lugnt, vi lever ett normalt liv även utan fotbollstjat.
Lyssna på hela avsnittet i spelaren ovan.