Sedan han återvände till Sverige från Grekland och Paok Thessaloniki sommaren 2015 har Sotirios Papagiannopoulos tillhört Östersund.
I podcasten Lundh berättar Sotirios Papagiannopoulos att ÖFK-managern Graham Potter var angelägen om att få honom till klubben.
- Första gången jag träffade Graham hade han tagit fram en video på mig med en massa klipp på saker som jag gjorde bra respektive mindre bra. När jag väl kom till Östersund hade vi en diskussion. Han sade: ”Du har allt som en back ska ha, du är snabb, stark och bra i huvudspelet, men du måste börja använda hjärnan lite mer”, berättar Papagiannopoulos, och fortsätter:
- Det är det som vi har jobbat ganska mycket på, både på träningar och på match, att aldrig släppa fokusen och vara fokuserad i 90 minuter. Även på träningarna, dag in och dag ut, för att sedan börja använda sig av hjärnan och inte bara springa runt på planen och göra en massa andra grejer.
Det låter lätt att använda hjärnan, men hur jobbar man för att faktiskt bli mer fokuserad och kunna hålla fokus i 90 minuter?
- Det gäller att börja på varje träning med att lyssna först och främst på vad vi gör och vad tränaren har att säga. Sedan är du fokuserad tills träningen är slut. Det ska man göra varje träning. Sedan går det över till match. Släpper du koncentrationen på match när du möter bra spelare kan det vara kört.
Hur mycket är det en åldersfråga, att man mognar och fattar att det är viktigt? Många unga spelare har vittnat om att de kanske inte gjorde allt hundraprocentigt i början av sin karriär.
- Som ung spelare tror jag att man litar mycket på sina fotbollsförmågor. Man tänker inte så mycket. Graham sade: ”Hade du varit tillsammans med mig som ungdomsspelare hade du varit proffs för länge sedan”. Det är klart att det gäller att tänka på vad man gör.
Vilken faktor är det att ni är uppe i Östersund? Både du och Brwa Norui är uppvuxna i Stockholm, Saman Ghoddos från Malmö - där kan det finnas annat som lockar när man är en ung spelare. I Östersund finns det inte så mycket mer än fotboll.
- Jag tycker att det är bra, för då läggs all fokus på fotbollen. Då utvecklas du som fotbollsspelare. Du tränar, du vilar, du återhämtar dig, du går till gymmet och försöker bygga på din kropp där du behöver det som mest, och sedan vilar du igen. Sådana saker kanske man inte hade gjort om man var i Stockholm, till exempel.
Du tror att Potter plus isoleringen har lyft dig, helt enkelt?
- Ja, det tror jag absolut. Jag vet själv hur det var när jag var i Assyriska, då skulle man hem, träffa kompisar och en massa annat. Då kunde man inte återhämta sig eller bygga upp sin styrka på samma sätt.