Sedan ett par år tillbaka är Pelle Olsson assisterande tränare i Halmstads BK ihop med Magnus Haglund som är manager. Duon som under lång tid stod för lite olika fotboll i Elfsborg och Gefle har hittat varandra.
- Vi är väldigt nära varandra fotbollsfilosofiskt. Absolut. Vi har lärt känna varandra, efter åren jag var i Djurgården har vi pratat om att vi skulle försöka jobba ihop någon gång i framtiden, säger Pelle Olsson i podcasten Lundh.
Men håller du med mig om att Elfsborg under Anders Svensson-eran och Gefle under din era, att det var två olika fotbollsfilosofier, åtminstone för oss som inte har lika skarpa fotbollsögon som ni har. Förstår du vad jag menar?
- Jag förstår vad du menar. De var ett lag som fick en väldigt snurr med nya arenan och hemvändare, hade ett väldigt bra och starkt lag.
De spelade en offensiv fotboll, som jag inte upplevde Gefle.
- Gjorde du inte (skratt)? De spelade i toppstriden hela tiden, Magnus tog väl medalj sju år på raken eller något. Det handlar om vilken del av den tabellmässiga hierarkin man är i hur matcherna ser ut ofta. Om vi gick ut till en fotbollsmatch så ville vi gärna ha bollen och anfalla nästan hela tiden, men det finns ett annat mått som är viktigare för min del: att vi vinner matchen. Ibland fick vi ta till de medel som behövdes för att ta de poäng vi behövde i olika lägen.
Pelle Olsson gjorde onekligen det omöjliga i fotbollens värld när han etablerade Gefle i allsvenskan trots konkurrens med hockeytraditionen och Brynäs i stan. Ändå var han inte jättehet efter att ha lämnat Djurgården och var i Sandviken.
- Jag kände att jag skulle ta mig till elitfotbollen med ett lag underifrån. Så kändes det.
Är du förvånad med tanke på vad du hade gjort med Gefle att det inte fanns större intresse?
- Jag har fått förfrågningar under årens lopp. Men det är en förändring, fotbollen förändras. Perioden i Gefle stämplade ganska hårt vad jag stod för. Det var i takt med förändringen av spelet och vilket spelsätt som bedrevs i allsvenskan. Jag förväntade mig inte att jobba i allsvenskan igen, så kan jag säga. Gefle-perioden kostade mig ganska mycket. Att vi spelade väldigt bra fotboll med Djurgården under framför allt 2015, det är ingen jävel som vet det över huvud taget. Det är mer min period i Gefle och hur spelet var då, vilket folk egentligen inte har en aning om hur det var.
Man har ändå sett Gefle några gånger, även om jag är en av de okunniga…
- Du är väldigt kunnig, Olof (skratt).
Men det var ändå lite tråkigt spel ibland?
- Vi var bra på att vara i balans. Spelare gillar när det är öppna ytor, och vi var väldigt bra på att stänga ytor och göra matcher väldigt tajta. Jag var inne på det med Strömvallen, det fanns saker med den arenan, som att den var väldigt tajt och sträv matta. Matcherna blev väldigt låsta många gånger. Motståndarna retade ju sig på det, de tyckte inte att det var jättekul. Sedan var det väldigt små omklädningsrum.
När jag var i Halmstad och föreläste, Per "Texas" Johansson körde mig dit och sade att det var det värsta man visste att komma till Gefle.
- Jo. Det har ju raljerats mycket om omklädningsrummen. Man fick knappt plats, när man låg på massagebänken hade man fötterna utanför omklädningsrummet.
Var det inte så då?
- Nej, inte riktigt. Men nästan (skratt).
Om jag förstår dig rätt sitter den Gefle-stämpeln mycket hårdare än vad du gjorde i Djurgården?
- Ja, självklart är det så. Jag är förknippad med min period i Gefle.
Hur känns det att den stämpeln sitter mycket hårdare än det du gjorde under en period i Djurgården?
- Det är som det är med det. Hade slutet blivit bättre i Djurgården hade det blivit något annat. Men det var en kort period som vi spelade väldigt bra. Den var för kort.
Vilka andra förfrågningar har du haft?
- Både från superettan och allsvenskan lite då och då under åren från 2006 och framåt med jämna mellanrum.