Det är drygt tre månader sedan det blev känt att Pontus Jansson chattat med en del huliganer med koppling till Malmö FF. Något han började med innan han flyttade hem från Brentford, men samtidigt fortsatte med efter att han började spela för Malmö FF.
Bakgrunden var en förundersökning gällande slagsmål i Stockholm, men där åklagaren hade med chattar med Jansson även om han inte var brottsmisstänkt. Något som ledde till att Pontus Jansson fick stå över en match med Malmö FF, blev av med kaptensbindeln och fått mycket kritik.
Pontus Jansson har därefter inte talat med medier förrän han i veckan gjorde en intervju med Expressen och nu även en längre intervju i podden Lundh.
- Det har varit otroligt mycket såklart. Nu, tre-fyra månader efter, så skulle jag säga till det positiva. Jag tror jag växte enormt mycket av allt som hände, både som människa, eller främst som människa, men jag tror även som fotbollsspelare. Att förstå vikten av vad det är som viktigt i livet. Vad det är viktigt att lägga fokus på. Men det är klart att det fanns stunder, framför allt i början, när det var otroligt jobbigt såklart. Det är ofrånkomligt, säger han i podden Lundh.
I de mörka stunderna, vilka tankar fanns då? Att sluta helt med fotboll och lämna Malmö och flytta utomlands?
- Ska jag var helt ärlig så har jag haft nästan alla tankar i huvudet. Alla worst case-scenarios har ju funnits där någon gång. Vad ska hända? Allt det man har byggt upp under så många års tid känns det som att vissa känner bara har raserat, allt är bara borta nu. Så det är klart att det var otroligt många tankar. Det är nästan så svårt att komma ihåg allting. Man har bearbetat allting så många gånger och gått tillbaka till det så många gånger att det är svårt att sätta ord på allting.
Du har ju varit tydlig med din ursäkt, framför allt via klubben, men även dina egna sociala medier, att du inte borde varit med i chattgruppen. Men varför gick du med?
- Det enkla svaret är ju mitt intresse för svensk läktarkultur, eller Malmös läktarkultur främst. Passionen för det. Som jag alltid sagt, och varit tydlig med även långt innan detta, att min passion för fotboll och min passion för Malmö FF är skapad genom en ståplatsläktare. Genom passion för en aktiv och en levande läktarkultur. Det är det enkla svaret. Jag har alltid haft en relation med de mest aktiva grupperingarna på våra läktare, så det är egentligen det enklaste svaret. Så när jag satt i London under en tid där Malmö inte mådde så bra sportsligt eller läktarmässigt, tog jag mig kanske vatten över huvudet. Att jag skulle känna vad jag kan göra för att hjälpa till i det här.
Du säger att du inte borde varit med där. Varför lämnade du inte tidigare? När man tittar in i en del av språkbruket så undrar man, och det är ju det alla frågar sig - varför lämnade du inte tidigare?
- Exakt, och det är det jag skäms mest över. Det är det som är mitt största misstag i allt det här såklart, att jag borde tagit avstånd och jag borde självklart lämnat den dagen jag flyttade hem till MFF. Och jag skäms över att jag inte kunde dra de parallellerna där och då, att förstå innebörden av det.
Reagerade du aldrig på en del av deras språkbruk?
- Men det är ju också en sådan sak som jag skäms, ja skäms är rätt ord, att det är ett typ av klimat som jag tror har funnits i periferin av mitt liv under hela min uppväxt. Jag har växt upp i ett klimat som var ganska rått, ganska tufft, där man har slängt ord och slängt med slang som man ryckt med axlarna åt.
- Jag har alltid varit väldigt trygg, och är än idag väldigt trygg, i mina värderingar och min familjs värderingar. Hur mina föräldrar och mina bröder har uppfostrat mig, om alla människors lika värde. Ett exempel är att jag alltid har haft folk från olika bakgrunder som har bott hemma hos mig, som mina föräldrar tog hand om, och hela mitt lag bodde hemma hos mig. Vi bjöd på mat och allt det där.
- Men de här med slangen och ordvalen har alltid funnits. Det klart att, så här i efterhand, så borde jag ha tagit avstånd och på något sätt aktivt försökt få de här personerna att förstå. Men har det funnits i sitt liv sedan man varit 5, 6, 7, 8 år gammal så blir det en normalitet. Det är självklart fel, men man har bara hört det och det har funnits där alltid.
Just det språket och åsikterna, ja de som har läst det, "hell seger" och knulla judar, och allt vad det är. Hur ska man veta att du inte står bakom det?
- Nej, det är väl det som är min resa från att detta hände till det jag är idag, men även framåt, att det är ju såklart det jag måste reparera. Återigen är jag väldigt trygg, jag vet att de som är nära mig är väldigt trygga i mina värderingar och vad jag står för. Malmö FF, min arbetsgivare, de är trygga i vem jag är och vad jag står för. Men som jag sa, det är ju det jag skäms mest över, det är det som är min resa tillbaka. Att jag ska få folk att förstå vem jag är och vad jag står för, och allt det jag sa - det jag byggt upp under 10-15 års tid som offentlig person - att det här misstaget ska inte avspegla vem jag är.
Det finns ju folk som är kritiska och ifrågasättande. Varför ska de köpa din ursäkt och tro på dig?
- Jag kan ju inte kräva att någon ska göra det, jag kan inte tvinga någon att de ska tro på det jag säger. Att det jag säger bara är en väg tillbaka. Men det är genuint. Jag fick många meddelanden på Instagram, och folk som fick mitt nummer och skrev till mig. Vissa med judiskt påbrå. Det är de sakerna som tog hårdast på mig. Som en kniv i hjärtat. Någon skrev till mig att, "Du, jag har judiskt påbrå och vi kan inte gå på Malmös matcher. Vi känner oss inte trygga". Den smärtan jag kände där och då, det har jag aldrig känt i mitt liv tidigare. Så det är sådana saker. Jag får ju bara stå för det, jag får göra allt jag kan för att ställa detta till rätta och visa vem jag är.
Har du eller Malmö FF sökt judiska organisationer?
- Jag har själv kontaktat. Jag har en av mina närmsta vänner, och den sjukgymnast som jag jobbar mest med, och en av mina mentorer i livet, Rickard Dahan, har ju själv judiskt påbrå. Det minns jag, det var nog ett av mina tuffaste samtal under hela den här resan när jag ringde upp Rickard dagarna innan åtalet skulle bli offentligt. Jag berättade hela storyn och vad som komma skulle och allt det här. Både jag och han, båda hade en tår i ögat och kände hur jobbigt det var.
Hur reagerade han förutom en tår?
- Han reagerade nog främst med ilska. Tåren var nog mer för min skull, för han är som jag sa min mentor i livet. Han är en av de som känner mig bäst. Han har varit med mig sedan jag var 12, 13, 14 år gammal. Han känner mig otroligt väl, så det var nog mer den besvikelsen "hur kan någon tro det här om dig?". Mer det. Men jag ville ändå berätta det för honom.
- Jag försökte använda honom, för Rickard är ganska stor i den judiska församlingen och allt som finns i Malmö - han har en relation till dem - att hjälpa mig med vad jag kan göra. Kan jag träffa dem eller vad det än är. Sedan kontaktade jag själv judiska församlingen i Malmö och tog ett samtal med dem, för att de skulle förstå vad som egentligen hade hänt, och även för mig att förstå vad de har gått igenom. De här jargongen har, inte så grova som den här chatten, men jargongen kring judar och så vidare har alltid funnits i miljöer där jag varit och växt upp. Så mer för att förstå de här grejerna och trycket de fått utstå.
Vad fick du för respons när du var där?
- Nej, men god. Tyvärr har vi inte hittat en tid att träffas. Vi bestämde, jag och Rickard tillsammans med Fredrik som var ordförande i judiska församlingen, att vi skulle träffas. Tyvärr har vi inte gjort det än, men jag är fortfarande öppen att göra det och få ännu mer hum och förståelse kring vad det handlar om. Men där har ju så klart Rikard varit en väldigt viktig pjäs för mig, som han alltid varit i mitt liv, att hjälpa mig i hela den här biten.
Just att folk anklagar dig för att vara antisemitisk. Hur ser du på det?
- Ja, men vad ska jag göra mer än att försöka kämpa mig tillbaka från det? Mer kan jag ju inte göra. Skulle jag träffa någon på stan som skulle anklaga mig för det så kan jag inte göra mer än att försöka få dem att förstå att det där inte är jag, och försöka tala dem till rätta och hjälpa mig själv att visa vem jag är. Mer än så kan jag inte göra. Den procentskalan av folk kommer alltid att finnas, som kommer tycka de här åsikterna. Och jag kan inte göra mer än att rätta till det.
Lyssna på hela avsnittet i spelaren ovan.