Bundesliga drog, som första stora liga i Europa, igång säsongen igen i mitten av maj efter uppehåll till följd av coronavirusets utbrott. Union Berlins svenske landslagsanfallare Sebastian Andersson har därmed redan kommit till spel i tre matcher efter coronauppehållet, men med varierad framgång, 2-0-förlust mot Bayern München, 4-0-förlust mot Hertha Berlin och i onsdags kryss, 1-1 mot Mainz i ligaspelet.
Andersson medger än dock att han är glad över att ligaspelet är igång igen.
- Det är skönt att det startar igång igen. Man har levt i en ovisshet länge nu och inte vetat om det skulle starta eller hur det skulle se ut. Men det är väldigt positiva känslor. Jag har varit lite småskadad så jag är glad att jag kan spela igen, säger han i podcasten "Lundh".
Men samtidigt tycker han förstås att det är lite speciellt att spela inför tomma läktare.
- Jag satt på bänken i första halvlek (i återstarten), det kändes väldigt märkligt. Det lät som en träningsmatch, man hade inte samma känslor som när man är på planen. Publiken gör så jäkla mycket för stämningen, adrenalinet och känslan. Det är väldigt viktigt.
Anfallaren menar även att tomma läktare påverkar spelet på planen.
- Ja, publiken hjälper när man har hemmaplan med att bua åt domaren och så. Nu känns det lite dumt om man skulle ligga där och gråta över en smäll. När inte publiken hjälper till med tempot ser det också lägre ut än det ser ut i vanliga fall.
Hur är det att höra allt snack, som annars lätt drunknar av publik?
- Det är positivt också, man kan hjälpa varandra på planen med hur man ska pressa och var man vill ha bollen. Men det kan bli negativt också, med negativa spelare blir det mycket mer gnäll som man inte hör annars.
Jag förstår att ni satt med avstånd till varandra med munskydd på i halvtid. Vad var det mer som stack ut?
- Vi satt på läktaren, uppdelat. Inte på bänken, och flera meter ifrån varandra. Bara det var en väldigt konstig känsla. Sedan var det tomma läktare. Det var ingen stämning. Vår huvudtränare var inte där, han brukar skrika och ta i ganska mycket. Det blev tyst på många sätt. Det var tråkigt.
Vilka säkerhetsåtgärder fick ni ta till?
- Det var munskydd när vi satt på läktaren och när vi skulle in i omklädningsrummet. Ett lag skulle gå in i taget, Bayern gick in och ut först och vi fick gå efter. Det var sådana saker man fick tänka på. Sedan bytte vi inte om tillsammans, vi bytte om i olika omklädningsrum. Vi avbytare hade ett eget. Det blev lite uppdelat, inte samma gemenskap. Det var den stora skillnaden.
Tycker du att man borde ha väntat till att det normaliseras mer eller är det bra att det går igång?
- Jag tycker att det är bra att det drar igång. Man kan inte veta när det skulle dra igång annars. Det kan dröja innan det blir publik igen. Det var bra att dra igång utan publik.
Det är en sjukdom, hur orolig var du innan över att spela?
- Jag har faktiskt inte varit så orolig. Jag har så klart varit försiktig, familjen också. Man går inte nära folk och tar inte i så mycket grejer och tvättar händerna noga, det är de vanliga grejerna, men jag har inte varit så orolig egentligen. Inte mer än att man är extra försiktig.
Lyssna på hela avsnittet med Sebastian Andersson i spelaren ovan.