Inför säsongen 2021 återvände Henrik Rydström till Kalmar FF.
Klubbikonen gjorde succé som huvudansvarig, och i fjol förde han laget till en meriterande fjärdeplats i allsvenskan. I podcasten Lundh avslöjar Rydström, som sedan i vintras basar över Malmö FF, att han var jagad under tiden i KFF.
Bland annat fanns det intresse utomlands.
När vi träffas är det mellan matcher, när folk lyssnar på den här podden har ni mött Hammarby, vi vet inte hur det går där. Ni har fyra starka segrar. Hur är livet i Malmö, att ha flyttat hit och lämnat Kalmar och ha ett hus söder om Malmö? Jag hade inte kallat det Malmö-området om jag bodde i Höllviken…
- Jag kan inte kommentera det, svarar Rydström.
Varför inte det?
- Det är inte att jag har köpt något hus. Det vågar jag inte göra.
Men hur har du kommit in i livet?
- Väldigt, väldigt bra. Det beror inte bara på att det har gått bra resultatmässigt. Jag tror att det beror på två anledningar: det ena var att jag kände mig färdig i Kalmar, och längtade efter att göra något annat. Det andra är att det har varit överraskande familjärt i Malmö. Trycket som alla pratar om finns så klart där, men det har gjort att jag känner ett rätt stort lugn inåt. Danne, som är min närmsta, är väldigt lugn.
Daniel Andersson, sportchefen.
- Precis. Han är supportande. Sedan kan han vara kritisk. Men redan efter första träningsmatchen pratade vi, han såg saker i vårt spel som vi gjorde på träningen. Det är rätt skönt att ha en sportchef som ser de sakerna. Det känns väldigt… Jag ska inte säga överraskande bra, men bra.
Jag läste den långa intervjun i Café, där du pratade om att du ville hitta dina stammis-ställen, det pratades om Möllevångstorget och liknande, du ville inte fastna i macho-jobbet. Hur många stammisställen har du?
- (skratt) Nu är vi snart inne i maj, och jag har fortfarande inte varit i den utsträckningen som jag i mitt huvud hade sett mig göra, just att upptäcka området och regionen. Jag tänker att jag och vi kommer göra det snart. Men yrket stukar det rätt mycket. Man får supportrar som blir irriterade och tycker att man måste upptäcka mer, men jag tror också att om de skulle se i sociala medier, som jag inte har, att jag är på sightseeing så kan de misstänka att jag gör ett dåligt jobb också.
Hur ser dagarna ut?
- Drar vid sju från ett område söder om Malmö (skratt)…
Varför är det känsligt att säga att du bor i Höllviken? Eller är det för att du inte vill berätta var du bor? Eller är det för att det inte rimmar med din politiska hållning?
- Just det vet jag inget om. Jag vet inte vad man röstar på i områdena.
I Vellinge kommun är det inte så svårt att ta reda på.
- Men det är mycket hästgårdar. Eller?
Jag vet bara att Vellinge kommun är den blåaste i hela Sverige.
- Jäklar. Jag har inte börjat umgås med några grannar ens. Men jag skulle säga att jag åker vid sju, för åker jag halv åtta tar det 45 minuter, åker jag sju tar det 15 minuter. Det är skillnad. Jag brukar alltid träna när jag kommer hit. Sedan har vi morgonmöte med teamet halv nio. Frukost, genomgång med spelarna vid tio, träning elva. Sedan rullar det på. Nu är det kanske lite bättre, så man är hemma halv fem-fem, kanske. Men annars kan det bli senare än så.
Vilken relation hade du med Malmö FF innan du kom hit? Du har spelat här ett antal gånger, och har haft en kortare tränarkarriär. Jag tänker främst hur det var att komma hit till Malmö som spelare.
- För mig går det tillbaka till 70-talet. Jag är född 1976, men den Malmö-generationen som dominerade. Man såg inga matcher på den tiden, så jag skulle inte säga att jag har sett Bosse Larsson spela. Men namnen som fortfarande lever kvar här är namn som jag som pojklagsspelare förstod var väldigt bra.
- Den auran Malmö hade av att vara ett stenhårt jäkla gäng som vann fotbollsmatcher, det har man med sig. När man har mött Malmö har det alltid varit svårt och tufft. Jag har varit väldigt bra på att uppskatta där jag var, framför allt i Kalmar, och supportergärningarna som fanns där, men många gånger efter matcher var man imponerad av den vägg som är här på Eleda med Malmö-klacken. Att verka i en sådan miljö som spelare eller tränare, det är något som är häftigt.
Hur kunde man känna av det som Anders Andersson och andra pratar om, att det fanns en vinnarkultur som satt i väggarna, även om de inte alltid vann? Kunde man känna av det som spelare, fanns det något speciellt i dem man sprang och mötte?
- Ja, om den sedan är verklig eller inbillad, även om den är inbillad blir den verklig på något sätt. Det är alltid svårt med åren, men det var under en period där jag vet att vi som spelare kände att de gärna vek ner sig om det blev lite tufft. Efter guldet 2004 var det några år. Men från 2010 och framåt har det varit det gamla, det som jag förknippar med Malmö FF, Bosse Larsson-Malmö. Då är det mer att det känns som att det är en tyngd över dig som motståndare hela tiden.
- Nu har jag varit här sedan december, jag märker att man talar rätt självklart om att vinna på ett sätt jag inte har upplevt att man har gjort i mina andra miljöer. Men för mig har det varit rätt enkelt att omfamna, för jag tycker att det har varit väldigt skönt att det har varit ”klart att vi ska vinna den här matchen”, att det inte har varit något konstigt. Jag märkte att det inte var någon som formulerade hur vi skulle vinna nu. Det har jag försökt att borra i, okej, vi ska vinna, men hur vinner vi? Så att det blir något konkret som man kan ta med sig. Annars blir det till slut bara ett ok för de som är här, att de vet att vi ska vinna men inte vilken väg vi ska gå för att göra det.
Det var välkänt att du och Jonnie Fedel har haft lite tjafs och att alla supportrar inte alltid har uppskattat dig. Det är inte Sebastian Eriksson-läge?
- Nej. Jag har för mig att det var ett programblad här i Malmö inför någon match där det var en intervju där jag uttalade mig om supportrarna, att jag aldrig har upplevt hatet när det gäller Malmö och de matcherna. Jag är generellt väldigt positiv till supporterkulturen i Sverige. Även om jag är den jag är och har varit rätt utåtagerande så har jag aldrig känt mig rädd på någon arena. Men det har varit mer eller mindre häcklande och mer eller mindre aggressivt. Men det har jag inte känt från Malmös supportrar på det sättet. Sedan tror jag att man krockar ibland, som Jonnie och jag, då är det nog lite för att jag har känt igen mig, jag vill ju också vara baronen.
Jag som har suttit mellan bänkarna vet att Jonnie Fedel hörs. Han ropar inte på oss reportrar, mer på domaren. Hur mycket tänkte du på de tränare som har varit här rätt kort tid, trots att de har gjort resultat? Det är inte bara Milos, som man kan säga kom med ett ok och skador, men Allan Kuhn fick inte ens vara här i ett år trots att han vann SM-guld, Magnus Pehrsson… Hur mycket fanns det med när du valde bland alla anbud som du hade?
- Det har funnits där, och finns där fortfarande när man tittar på yrket. Jag brukar säga att yrket är fucked up. Kolla på Premier League nu, det är bisarrt. Eller att Bayern München sparkade Nagelsmann trots att han knappt förlorar. På ett sätt är vi också en jätte. Du kan aldrig mätta en jätte som bara ska ha mer och mer och mer. Med de premisserna går man in i det här. Det gjorde också att det dröjde. Från 2020 och framåt har jag fått erbjudanden… Eller, erbjudanden var att ta i, nu tänker jag att kvällstidningsmurveln i dig kommer fram (skratt).
Förfrågningar?
- Från sommaren 2020, då började allsvenskan lite senare, men sensommaren och framåt har det varit förfrågningar från rätt många klubbar. Det har inte bara varit svenska.
Vilka andra länder?
- Lite Championship, holländskt…
Även Championship?
- Ja, men då har det inte varit konkret. Du kan också branschen, det är en rådgivare som pratar för någon. Däremot har det varit klubbar i Sverige. Men då har jag känt att jag vill vara i en miljö där jag kan utveckla mig själv och testa, vilket kan vara svårare när det är krav på att vinna varje match. Sedan har jag varit nöjd där jag var. Jag hade det bra i Sirius och två jäkligt bra år i Kalmar. Då ville jag också vara lojal mot de spelare jag plockat in och mot min arbetsgivare. Men till slut kommer du till ett läge där du känner att du vill testa. Vad var det för läge att gå in i här? Är det i något läge det finns uthållighet eller en vilja till det så är det kanske nu efter den otålighet som har varit. Men monstret måste mättas hela tiden.
Apropå monstret, hur säkrad är du i ditt kontrakt. Har du X antal år, eller hur funkar det?
- Jag har inte en massa år.
Är det tillsvidarekontrakt, sex månadslöner och tack och hej?
- Någonting åt det hållet, inte exakt så, men något åt det hållet kanske.
Hur mycket går man upp i lön när man går från Kalmar till Malmö?
- En del (skratt)…
I procent?
- Jag kan inte säga procenten.
Men dubblar du din lön? Det gissar jag att du gör?
- Gissa vad jag hade i Kalmar då?
950 000 om året?
- Som i månaden blir?
80 000. Så tror jag att du mer än dubblar det här.
- …
Du sade ju att jag skulle gissa!
- Ja, men jag sade inte att jag skulle bekräfta.
Jo, det sade du indirekt.
- Det är som en dåres försvarstal. Det var alltid Kalmar-supportrar som sade att jag valde det för pengarna. Det är det sista jag skulle göra. Jag kan säga att jag fick ett avtalsförslag från Malmö FF, jag håller inte på och förhandlar ens.
Så bra var det?
- (Skratt). Jag bryr mig inte så mycket om de sakerna. Du frågade också om Malmö och kortsiktigheten. Det jag kände i Malmö var att man kunde få jobba med folk som jag tycker är jäkligt bra och förhoppningsvis kan göra mig bättre. Det är inte alltid du får möjlighet till det när klubbar är intresserade. Det var huvudskälet.