OBS! Podcasten med Peter Wettergren spelades in före mästerskapets start.
På fredagseftermiddagen ställs Sverige mot Slovakien i Sankt Petersburg i den andra gruppspelsomgången i EM. I podcasten Lundh berättar Blågults assisterande förbundskapten Peter Wettergren mer om de sista förberedelserna inför landslagets matcher, där Sverige brukar föredra att komma fram till matcharenan en timme och 45 minuter före avspark.
- Det har vi räknat ut, Stefan (Pettersson) och Janne Gustavsson, säkerhetschef, tillsammans med polisen har koll på exakt hur lång tid det tar att åka dit. Det vi har sagt är tiden vi vill vara framme. Våra materialare, någon från det medicinska teamet har åkt dit tidigare för att förbereda allt, med tejp och vad som nu behöver förberedas. Vi vet tiden vi vill vara framme, sedan får vi se vilken tid vi ska åka. Då sätter man sig i bussen, oftast är det poliseskort, det är olika i olika länder. En del rensar fullständigt på gatorna, jag kan bli lite full i skratt där man känner sig som en rockstjärna eller en president när man åker där, lite halvt pinsamt ibland kan jag tycka. Men det är väldigt trevligt att man inte stannar vid en massa rödljus och så, säger Wettergren i podcasten.
Ni rullar in till matcharenan. Hur är det på bussen då?
- Tyst. Jättetyst. De har lurar i öronen, spelarna. Själv går man igenom om man har glömt något, om det är något man måste ta med spelarna. Annars pratar vi ledare inte heller så mycket. Man går igenom matchen lite, alla händelseförlopp. Det har vi ledare pratat om, vad som händer om vi får en skadad och måste göra byten. Man går igenom lite själv, om de skulle göra något annorlunda i sitt spel, vad skulle vi göra då? Ritar upp lite scenarion i huvudet.
Spelarna får alltid se när ni går av bussen. Hur mycket tänker ni på kamerorna som filmar er?
- Ingenting. Nu har det varit att man tänkt mer på att ta med sitt coronapapper så att man kommer in på arenan. Det är det som är viktigt.
Man går in i omklädningsrummet. Hur ser schemat ut fram till avspark?
- Det är väldigt olika vad spelarna gör. Jag går aldrig ut och tittar på planen innan. Men det är många spelare som när vi kommer fram lägger sina grejer på sin plats och börjar med att gå ut och titta på planen.
Varför gör du inte det?
- Jag såg den kvällen innan, vad ska jag göra där igen?
Musik på, kaffe och banan, sedan förbereder man sig?
- Ja. Vi har en klocka som räknar ner till när alla spelare ska vara klara. Då kommer Janne in och säger något…
Vad då? Braveheart?
- Nej, inte då heller. Det är precis innan vi går ut till match. Men påminner lite om det vi pratat om på matchgenomgången. Om det är något annat. Men oftast är det kopplat till teoripassen vi haft.
Sedan sticker de ut och värmer, elvan för sig och reserverna för sig?
- Ja, så är det. Vi har en kollektiv uppvärmning hela elvan, de som inte ska starta har en typ av kollektiv uppvärmning ihop med en av våra sjukgymnaster.
Vad gör man då? Bara värma upp, det är inget taktiskt?
- Inget då. Allt ska vara klart. Vi låter ofta spelarna själva, de står ofta tajt ihop och stretchar, då är det jäkligt roligt att gå runt och höra, för spelarna pratar väldigt mycket med varandra. Man vill ha tugget, att ”när vi har bollen i den ytan kommer jag gå där”, precis det vi har pratat om, man hör att spelarna återupprepar det vi har sagt. Man påminner varandra och peppar varandra. Där är det lite Braveheart-stämning, kan jag säga.
En del av spelarna känner spelare i andra lag. Hur mycket sådant är det, att man går över och snackar lite eller i spelargången, det som vi tv-tittare inte ser?
- Det jag har sett och lagt märke till är att man kör en high five med någon, om man känner en spelare i andra laget, och det är just vid uppvärmningen. När man står i tunneln och ska gå in till match är det inget sådant.
Man har en viss avsatt tid när man värmer, sedan ska man in i omklädningsrummet. Vad gör man efter att man värmt upp till att man ska ut i spelargången?
- Då ska man sätta på sig dressen, svenska landslagströjan. Man ska förbereda sig och göra allt med att tejpa på benskydd och så, det är mycket procedurer där inne. Vissa behöver ha vatten i håret, en del behöver tejpa ytterligare, eller vad det nu är.
Vilka av ledare är inne i omklädningsrummet? Alla?
- Inte då. Vi kommer in…
Har ni ett eget rum? Eller står ni ute i gången?
- Det brukar alltid finnas ett coachrum till omklädningsrummet. Det är väldigt skönt, för då kan vi prata där inne. Men när vi kommer in, säg att det är tre minuter till att vi ska stå uppe i gången, då går vi ihop i gruppen...
Står ni i en ring då?
- Ja. Då brukar Janne köra någon Braveheart-grej. ”Nu går vi ut och tömmer oss”. Han brukar påminna att om alla gör sitt bästa så får vi se hur långt det räcker, eller något sådant.
Händer det att någon annan än Janne pratar i det läget?
- När vi går ut… Under resans gång har man hört spelare som bara ryser när man går därifrån. Ola Toivonen sade någon gång i Ryssland att ”INGEN här ska åka hem i morgon!”, jag tror att det var inför matchen mot Schweiz. Man bara ryser.
Pratar du med Janne innan om vad han ska säga, eller vet han det?
- Det vet han.
Är det lite klyschor men att det är stämningen…?
- Vi kommer ihop, det är det sista vi gör innan vi skiljs åt. Här och nu, liksom, att vi ska optimera. Det kan han, han har jobbat som klubbtränare så länge. Jag tror att det är samma saker oavsett om det är klubb- eller landslag.
Är det något tal under de här fem åren som sticker ut från Jannes sida?
- Han är en riktigt bra talare, brukar jag säga. Jag kan inte påminna mig, men alla grejer han säger har en tyngd i det. Han är en bra ledare, när han öppnar munnen är det knäpptyst i rummet.
Sedan går spelarna ut mot spelargången, ni som är ledare och avbytare går ut lite vid sidan mot bänken. Hur är känslan då?
- Då blir det mäktigt. Spelarna kommer ut till någon hymn, ställer upp och sedan blir det nationalsånger. Det är ganska mäktigt. Jag brukar tänka när jag ser svenska flaggan att det var en dröm en gång i tiden att vara med kring landslaget, nu får jag chansen att göra det. Det är fascinerande, man är riktigt jäkla stolt när man står där och sjunger nationalsången, ser flaggan och de svenska spelarna.
Utåt sett när det är avspark, är det någon som står upp är det mer Janne än ni andra. Vem har kontakt med de som sitter uppe på läktarna och kollar, för ni får nu ha kontakt med Bernspång och så?
- Maths Elfvendal är ytterst ansvarig. Vi får bara ha en som står, om jag ställer mig för att gå fram och prata kommer fjärdedomaren och ber mig sätta mig, de är jättenoga med det där. Sedan kan jag ställa en fråga till Maths och ställa en fråga till Christoffer och scouten. Ibland sitter man så dumt till, du sitter på marknivå, så du har ingen möjlighet att se från sidan. Det kan vara att jag ställer frågan hur överflyttningen ser ut på motsatt sida. Då får man ett svar direkt av dem. De skickar även ner bilder till oss, för Maths sitter med en iPad. Då visar Maths mig, då brukar vi prata ihop oss för att få fram det till Janne.