Även om en majoritet av allsvenskans matcher passerar utan problem har det inträffat flera incidenter på läktarna på senare år. Något som ledde till att regeringen i form av justitieminister Gunnar Strömmer och socialminister Jakob Forssmed kallade till sig representanter för RF, SvFF, Sef samt polis och åklagare.
- Det gäller nu att vi inte lutar oss tillbaka under den säsong som kommer. Vi kan inte ha en till säsong som den vi hade. Det är helt oacceptabelt och det kommer kräva mycket av många där ute i fotbolls-Sverige, sa Jakob Forssmed och regeringen har även dragit i gång en utredning för att se vad man mer kan göra.
AIK:s klubbdirektör Fredrik Söderberg fick redan som tf vd hoppa in i olika medier och prata om oroligheterna i samband med derbyt mellan Djurgården och AIK i maj i fjol. Frågan om han är orolig inför 2024?
- Jag uppfattar det som att man i det breda supporterkollektivet diskuterar frågan, vad är det själv för typ av arrangemang man vill se och vad är det för typ av arrangemang vi vill stå för i svensk fotboll. Det som blir med de här sammanhangen, säger Söderberg i podcasten Lundh.
- Det är klart att vi har kämpar rätt hårt inom fotbollen för att gå bort från repressiva och kollektiva åtgärder för att driva det mot att bestraffa beteenden och att varje enskild individ får bära skulden för de ordningsstörningar som man har gjort, det vi kallar för exkluderingsstrategin. Till skillnad mot många andra tycker jag att den fungerar, jag tycker i alla fall att det är alldeles för kort för att döma ut.
Hur många arrangörsavstängningar har ni?
- Just nu har vi 18, tror jag.
Det låter lågt.
- Ja, men nu är det vinter.
De har löpt ut?
- Ja. Sen vet jag inte om det är ett mått på framgång att ha så många arrangörsavstängningar som möjligt.
Det är ett mått på att man åtminstone agerar. Alla vi som har sett matcher där det har varit stök så har det varit mer än 18 personer som har varit inblandade.
- Så är det och då behöver vi återigen kolla på beteenden som de enskilda individerna gör. Sen tror jag att den stora frågan handlar om arrangörens roll kopplad till polisens roll och det är alltid det stora diskussionsämnet, det vill säga att man upplever att klubbarna gör för lite. Jag tror att vi behöver dela upp den här frågan inom svensk fotboll. Dels är det direkta säkerhetsarbetet, vad gör vi där? Arrangören behöver arbeta för att minimera risken för att en person ska kunna begå brott mot ordningen.
- Det handlar bland annat om resurstillsättningen, det handlar om byggnationer, det handlar också om servicenivå hos oss som arbetar på arenan - hur uppträder du vid en situation, det finns mängder av grejer som du jobbar med för att minska risken för en ordningsstörning. Om du väl gör det… det är klart att arrangören återigen har ett uppdrag med sin säkerhetspersonal för att få bort ordningsstörningen och säkra läget. Men om det är ett brott så blir det automatiskt en polissak och då finns det ett samarbete mellan arrangör och polis, eller arenaägare och polis för att polisen ska kunna göra sitt jobb och göra en utredning. Då behöver den utredningen vara rättssäker och det eventuella straff som följer behöver vara tillräckligt rättssäkert.
- Nu kommer vi in på lobbying och signalpolitik mot de värdena. Där kanske svensk fotboll behöver bli lite bättre gemensamt, AIK inkluderat, för att berätta att vi faktiskt har goda samarbeten och berätta vad vi faktiskt gör i de här processerna. När vi misslyckas blir bilden väldigt mycket att vi inte gör någonting och vi gör massor. Vi lägger hur mycket resurser som helst på det.
Jag betvivlar inte att ni gör mycket och det vet jag att ni gör. Samtidigt kan man känna ibland när det kommer in väldigt mycket bengaler, pyroteknik eller att det är maskeringar på många människor, då undrar man vad som ska till. Om klubbarna gör jättemycket, vad ska till? För ingen går in och hämtar de som bryter mot lagen.
- Nej, precis. Om vi börjar med det här att det kommer in maskeringar och pyroteknik, jag har inget bra svar på hur man stoppar pyrotekniken. Om vi hade det, då hade vi gjort det.
Det blir lätt att misstänka att man som klubb ser mellan fingrarna ibland för att man tycker att det är stämningsfullt eller "Låt dem hålla på", är det så?
- Nej, så är det inte. Vår uppgift är hela tiden att förhindra ordningsstörningar. Personligen håller jag mig helt värdeneutral till det. Ordningsstörningen är ett beteende som vi behöver agera mot. Det stämningsfulla som du pratar om är egentligen något kollektivt, då skulle man i så fall arbeta gemensamt inom svensk fotboll för att få till en lagändring, om vi nu tycker att det är så stämningsfullt att det bör tillåtas, då bör vi diskutera det. Den diskussionen finns, men den är helt parallell, ingenting kan överskrida lagar, förordningar och regler.
Utom de som gör det gång efter annan.
- Ja, men i vårt ansvar som arrangör finns det ingenting som gör att vi kan se mellan fingrarna på det som är lagar och regler.
Du har ändå gått ut ibland, historiskt sett har AIK inte alltid varit jättehårda och det gäller andra allsvenska klubbar också, att man är rädd helt enkelt. Det känns som att du är tydligare, hur landar det i AIK-land, som du ändå känner till väl?
- Jag upplever att det naturligtvis finns en full förståelse för det jag säger, för rent krasst är det rätt enkelt. Vi har i uppdrag att arrangera fotbollsmatcher, vi har ett tillstånd att förhålla oss till - det är det vi behöver följa, det finns lagar och regler för hur man får bete sig i samband med större offentliga tillställningar. Jag upplever att sp länge vi visar på att vi är lojala mot vårt uppdrag och jobbar med allt vi kan för att förbättra oss rent säkerhetsmässigt så ser jag inte någon konflikt med att samtidigt hylla en fantastisk supporterkultur och en så stor gemenskap som är på svenska fotbollsarenor.
- Vi är helt ointresserad av att gå i polemik med de fantastiska plusattribut som kommer med supporterkulturen. Det är därför jag tycker att det är viktigt att du skiljer på det kollektiva är de positiva attributen, men det destruktiva och det negativa är enskilda individer och deras beteenden. Då visar vi också att vi inte ger legitimitet till att det är en kulturell fråga att vara destruktiv.
Hur tror du att de får in så mycket pyroteknik?
- Jag vet inte och jag vill inte spekulera i det.
Men du måste, precis som många av oss andra, undra hur det går till att man få in så stora mängder pyroteknik. Vad har du kommit fram till?
- Jag tror att det är taktiskt oriktigt att sitta och avslöja det för alla.
Men du tror att du vet hur det går till?
- Nej, jag vet inte, men som du säger är det klart att jag kan misstänka.
Har ni dialog med alla AIK:s olika supportergrupperingar?
- Ja, mer eller mindre. I olika frekvenser.
Vad betyder det att man pratar med alla, det finns ju många olika grupperingar och man kan ha synpunkter, det finns kanske de som är mer våldsbenägna och liknande?
- Det betyder egentligen det som jag sa tidigare. Utifrån det som är en fotbollsrörelse, en supporterkultur, så vill jag inte gå ut och kladda ner att människor aktivt har valt att göra en lagöverträdelse eller står för våldsamhet. Vi träffar de här personerna för att de är AIK:are. Jag har inga problem att i de sammanhangen vara tydlig med att AIK ställer sig fullständigt främmande till att acceptera den här typen av beteenden, men då är det enskilda individer som vi jobbar för att exkludera.
- Jag tror att vi dessutom hade skapat oss en dålig situation om vi inte hade haft den dialogen. Vi behöver aldrig vara överens om saker, men du skapar en större respekt eller förståelse från supporterkollektivet, med vissa beslut eller inriktningar som vi tar. Det gör också att vi själva kan jobba mer långsiktigt, så jag tycker att supporterdialogen är rätt bra.
Oroligheterna som sker. Hur påverkar det publiksidan? Ser man till att ni har mer publik än någonsin - inget. Samtidigt inbillar jag mig att du i din mejlkorg, precis som jag, får folk som är frustrerade över att det här får förekomma "Jag vågar inte gå", för de finns faktiskt, oavsett vad de andra supportrarna som älskar pyroteknik tror. Hur känner du av det?
- Jag håller till viss del med. Jag tror att det finns vissa typer av ordningsstörningar som alla står bakom att de anser är förkastliga - kast av pyroteknik, bangers och våldsamma upplopp - det tror jag att den absoluta breda majoriteten ställer sig bakom att de inte vill se. Det är något som vi aktivt kan arbeta för att få bort, även om det inte är det lättaste. Men sen har du de ordningsstörningar som inte är konfrontativa, som också har en rätt stor legitimitet. Fyrverkerier är en sådan fråga till exempel och den är svår för då kommer de här enskilda mejlen från en och annan, men den stora breda massan uppfattar det som något positivt och stämningshöjande.
- Det är en åsikt som man naturligtvis får ha, men jag kan själv känna om det skjuts ut väldigt mycket pyroteknik "Var tar det här vägen?" och där behöver supporterkollektivet hjälpas åt tillsammans för hur man ser på den typen av utveckling. Det är klart att om det blir ordningsstörningar som inte upplevs som konfrontativa utan bara är tänkta för att vara stämningshöjande, men kan vara potentiellt farliga för övrig publik, hur hanterar vi det? Det är en svår balansgång hela tiden.
Hur ofta hör ni av från sponsorer och partners kring det här?
- Egentligen inte särskilt ofta. På tal om supporterdialog har vi en partnerdialog och där förklarar vi också kontinuerligt hur vi jobbar, vilka faktorer vi ser som viktiga och vad vi prioriterar. Vi är rätt öppna och transparenta med det och förhoppningsvis inger det tillräckligt förtroende, att man ska känna att vi är på frågorna. Så jag känner att en förebyggande dialog, oavsett om det är med supporterrörelsen eller med sponsorer, är alltid det bästa.