Efter ett drygt halvår i Ryssland är Anton Salétros tillbaka i AIK på lån. Något han knappt kunde invända emot när han fick det chockartade beskedet i slutet av januari:
- Det började med att presidenten kom ner när vi var i Turkiet och sade att kvoten för utländska spelare var full och att jag var tvungen att gå på lån. Då hade jag precis spelat 60 minuter mot Spartak Moskva och varit en av planens bästa spelare, enligt mig och många som såg matchen. Att få det meddelandet precis efter matchen – då tänkte man att man fick ta det därifrån. Jag var tvungen att meddela mig agent vad de hade sagt och prata om hur vi skulle gå tillväga, säger Anton Salétros i podcasten Lundh.
Vilka alternativ hade du förutom AIK?
- Jag hade ett gäng från utlandet och några svenska klubbar.
Svenska också?
- Ja.
Du kan inte ge mig namnen?
- Det finns några klubbar där. Men det var också några klubbar som sade nej. Det var snack om… jag vet inte vilka som var jätteaktuella, men jag själv ville bara till AIK. Det kanske mer är agenterna och klubbarna som har kontakt, men jag själv var bara inställd på AIK om det skulle bli Sverige.
Man kan tycka att det är konstigt att de kommer på det där och då, med en veckas varsel på fönstret. Det känns inte så välplanerat?
- Nej, det kände jag också. De hade kunnat säga det i december, då hade man kunnat få fler alternativ. Men för mig är AIK just nu det bästa alternativet, men jag hade kunnat ha fler alternativ att väga för- och nackdelar med. Jag är jätteglad över att det blev som det blev.
Under tiden i den ryska ligaklubben har Anton Salétros fått känna av både medaljens framsida och baksida.
- Nu är inte Rostov en klubb som AIK – förväntningarna på AIK är ju största möjliga varje säsong, man drömmer om guld, cupen och Europaspel – på så sätt är det inte samma sak. Det är mer från tränaren, att han inte är nöjd med prestationerna. Då kan det bli rejäla samtal i teorirummet.
Utskällningar, helt enkelt?
- Ja, ja. Grova utskällningar.
Vad säger han då?
- Han skriker på ryska. Jag vet bara vad översättaren säger, att det är alldeles för dåligt, att vi inte vinner några dueller, han tar upp statistik… Han hade kunnat ta upp att vi spelat match och att du, Olof, som är vänsterback, har haft 40 sprinter, men högerbacken har sprungit 55. Han kan sätta upp det och fråga varför du inte har sprungit lika mycket som han på andra kanten. Vad ska du svara då? Du har inget svar. Han sätter dig mot väggen och kör över dig om du inte har gjort det han tycker att du ska göra.
Var du med om det någon gång?
- Det var en match mot Lokomotiv borta där jag vann 30 procent av mina dueller i luften. Jag spelade defensiv mittfältare den matchen för att vår kapten var avstängd. Jag spelade bra med bollen, vilket är min grej, men han tyckte att statistiken sade att jag inte var tillräckligt bra i duellspelet. Då tog han upp det framför alla och körde över mig i en kvart och sade att man inte kan vara en fotbollsspelare som vinner 30 procent av sina dueller, speciellt inte som men defensiv mittfältare. Han sade något om att hans dotter hade vunnit fler dueller.
Hur känner man sig då?
- Man får ta det. För dem är det normalt. Man kommer in i den mentaliteten, att om man inte gör det man är tillsagd eller förväntas göra så får man höra det. Och då får man höra det rejält.
Är det motsatt också, att de kommer in med feta bonusar om ni vinner?
- Ja, absolut. Ris eller ros. När vi vann borta mot CSKA i andra matchen kom presidenten in och höll upp två fingrar. Det betyder dubbel bonus. Då blir det fest.
Vad är en bonus?
- Det är ganska bra… En bonus är runt 100 000.
Så ni fick 200 000 kronor?
- Något sådant.
Är det fest då? Är det fram med vodkaflaskor?
- Nej, inte riktigt. De är ändå professionella på så sätt att vi inte får dricka alkohol eller något sådant. Det var länge sedan de hade slagit CSKA borta.