Joel Asoro kom till Sunderland från Brommapojkarna 2015. Det skulle dröja tre år innan Asoro gick vidare till Swansea.
I veckans avsnitt av podcasten Lundh berättar Asoro om tiden i Sunderland.
Hur är det att komma in på en akademi? Martin Olsson, som tog sig upp i Blackburn, sade att det kan vara rätt tufft, för de som var där såg en konkurrent. Hur var det för dig?
- Första året i Sunderland brydde sig ingen om mig. Det gick inte så bra, jag spelade med U18. Jag spelade inte så mycket. Det var lite tufft. Sedan åkte vi på U17-EM året efter med Sverige och skulle möta England i första gruppspelsmatchen. Alla i England hade snackat om att de skulle vinna turneringen. Vi vann med 2-1, jag gjorde två mål. Det gick lite "viral" i England, folk snackade om vem jag var. Vi gick till kvartsfinal där vi åkte ut mot Nederländerna. När jag kom tillbaka nästa försäsong så blev jag från ingenstans uppflyttad till A-laget direkt. Jag blev chockad, jag fattade ingenting av det som hänt.
Var det David Moyes då?
- Exakt. Jag gick in till omklädningsrummet för U18 för att hämta mina grejer, och undrade vad som hände när jag inte såg mina grejer där. Jag tänkte att jag kanske skulle bli uppflyttad till U21, för det var några från U18 som blev det. Jag gick dit, men mina grejer var inte där heller. Då var det någon som sade att jag skulle träna med A-laget. Jag trodde att den personen skojade med mig. David Moyes kom ner och letade efter mig, och sade att han ville prata med mig. Han sade att jag skulle flyttas upp till A-laget. Jag tappade hakan, bokstavligen. Jag tänkte att det inte var sant. "Fyller jag år i dag, eller?". Det var speciellt. Jag såg att mitt lag var i A-lagsomklädningsrummet.
Får man ett nytt kontrakt då?
- Jag gjorde det efter första Premier League-matchen jag spelade, sedan fick jag nytt kontrakt. Det var sjukt.
Hur var det att träna med A-laget?
- Det var sjukt. Jag hade tur, Sebastian Larsson och Ola Toivonen var där, jag hade folk som tog hand om mig.
Var de schysta?
- De var väldigt snälla mot mig, speciellt Sebastian Larsson. Han var väldigt snäll mot mig. Han sade att det skulle bli något bra av mig om jag verkligen kämpade.
Hur var det att debutera i Premier League?
- Det var sjukt. Jag kommer ihåg det mot Middlesbrough…
Lite av en derbymatch?
- Exakt. Det var 55 000 på arenan, jag satt och kollade runt och tänkte att det var sjukt. Det var den sjukaste upplevelsen.
Känner man ”fixar jag det här?”
- Nej, det var mer att jag tänkte att de tog upp mig i A-laget av en anledning. Jag kände mig safe, för jag åkte iväg med dem på försäsongen sedan inför Premier League, då var Defoe skadad och då mötte vi ett Ligue 1-lag, Dijon, och jag gjorde mål efter nio minuter. Efter det kände jag att jag var en i laget. Därifrån fick jag självförtroende och det gick bara uppåt.
Man får sitta mycket på bänken och inte alltid ens vara med där. Hur är det?
- Det gick inte så bra för klubben, jag tror att det var därför jag inte fick spela så mycket. Hade det gått lite bättre hade det varit annorlunda, så det var lite tråkigt. Sedan tror jag att de hade kunnat ge mig chansen lite mer. Men det kanske var riskabelt att slänga in en 17-åring på det sättet?
Ni trillade ur och du fick spela mer i Championship. Det gjordes en Netflix-serie, ”Sunderland ’til I die” – hur var det att ha produktionsbolaget där som skulle fånga återkomsten men så trillade ni ur igen?
- Det var roligt, det är en grej jag kommer kunna säga, att jag har varit med på Netflix. De var där och filmade 24/7. Det är roligt för unga människor att bli filmade, jag hade aldrig varit med om det innan. Man tänkte inte så mycket. Jag tänkte att det var som Hollywood, det var så det kändes.
Har du kollat?
- Jag har kollat några gånger. Men det är inget jag skulle kolla på i dag.
Varför?
- Det är lite "cringe". Att se sig själv sex år tillbaka… Det tackar jag nej till (skratt).
Du var nominerad till "golden boy", du var den yngste debutanten i klubbens historia i Premier League. Hur behåller man fötterna på marken? Eller går inte det?
- Det är klart att det går. Men det är från klubb till klubb hur de tar hand om spelare. Men utanför är det lite upp till dig. Men jag var inte den som gick ut och pratade i media heller, jag var ganska lugn med det. Jag kunde ta det.
Hur är det när man har skrivit ett Premier League-kontrakt och tjänar helt andra pengar – man läser om de som inte är vana och gör av med mycket – hur var det för dig?
- Därför var det så positivt att jag hade min mamma. Det var det som gjorde att pengarna inte försvann på det sättet. Det är klart att man slösade, men det försvann inte på det sättet.
Din mamma hade koll?
- Ja.