När Tobias Sana värvades till Malmö var Åge Hareide tränare. Norske Hareide avgick efter Sanas första säsong och ersattes av dansken Allan Kuhn. Där hamnade Sana till en början i frysboxen. Kuhn vann sedan allsvenskan med Malmö, men fick trots det sparken av klubben och ersattes av Magnus Pehrsson. Tobias Sana menar dock att det inte är frustrerande, trots att rokaden av tränare inte ger de bästa förutsättningarna för en spelare att lyckas.
- Nej, det handlar om vad klubben vill. De kan inte tänka på en spelare. Det är tre olika tränare, tre olika filosofier. Åge var en tränare som spelade väldigt rakt och hade sin filosofi, ville göra sitt och stod för sin fotboll och lyckades bra med det. Allan Kuhn körde sitt race, hade också sitt. Lite mer passningsorienterad fotboll än vad vi har nu, offensivt. Han lyckades med det. Alla tre har något positivt och något negativt. Men alla tre hoppas jag lyckas.
Hur var det under Allan Kuhn, hur förvånad var du över att han fick gå trots att han vann SM-guld?
- Det är klart, vinner du allsvenskan så är det alltid speciellt om du får sparken. Men samtidigt, rent sportsligt anser klubben att de vill ha någon som kan ta nästa steg. Det är så det är i Malmö. Spelar du i Malmö går du för tre poäng, det spelar ingen roll vilka du möter. Den mentaliteten gillar jag, så enkelt är det. Men säga att Allan Kuhn har gjort det dåligt, det är bara skitsnack, helt ärligt, för han gjorde det bra. Det finns inget ont att säga om honom.
Det fanns många, bland annat din polare Pa Konate, som var rätt kritisk mot Allan Kuhn. Hur ser du på det?
- Det får stå för dem, helt enkelt. Alla har ju sin egen känsla.
Men är inte det något ni pratar om när ni tar en kopp kaffe efter träningen? ”Vafan, varför får jag inte spela?”, liksom?
- Givetvis har man haft sina diskussioner och så. Men för min del har det varit både positiva och negativa saker. Men det viktigaste för mig är att jag fokuserar på mig själv. Jag hade mycket skador under fjolåret, så det är det som jag lägger mitt krut på. Ska jag vara helt ärlig har jag inte läst något nytt kring vad de har sagt. Det är klart, vi ses varje dag och pratar om saker och så, men spelar man inte är man ju aldrig nöjd. Om du är nöjd med att inte spela, vad är meningen med att spela fotboll då? Man vill ju alltid vara på planen och spela i 90 minuter. Annars kan man lika gärna spela med kompisarna och chilla.
När Allan Kuhn tog över skickade han ju iväg dig under några av de första träningarna. Du fick inte vara med och träna. Hur är känslan av det? Du talar om att vara besviken på att inte spela match. Du fick inte ens vara med och träna.
- Givetvis var det speciellt, om jag ska vara helt ärlig. Jag fattade ingenting. Det blev lite missförstånd där. Han sa att jag inte var fit, men om man tittar på alla fystester så var jag en av de som hade grönt på allt. Så det var lite konstigt.
Men var inte det ett tecken på att han ville bli av med dig?
- Lite så kanske det var. Men jag var inte stressad för det. Det slutade ändå med att jag spelade innan jag fick mina skador. För min del är jag inte rädd över vad tränare tycker, det gäller bara att bevisa vad jag går för.
Men om jag hade kommit till jobbet och chefen hade sagt ”gå och sortera band i källaren”, då hade jag undrat vad det var frågan om.
- (Skratt). Givetvis är det speciellt, det är klart att det var en lite skum känsla. Men samtidigt frågade jag ju vad det var frågan om, och sedan ändrade det sig och jag var med på träningarna. Men vi hade också extremt många spelare. De fick gå runt lite. Men han valde det, och jag fick köpa det. Sedan gav han mig ändå chansen till slut. Då vände det. Det gäller att bita i det sura äpplet och vända på det, att inte gräva ner sig. Det kommer jag aldrig göra.
Det ryktades en del om att Århus var intresserade av att värva Sana, men han menar att det aldrig var nära att han lämnade MFF.
- Jag vet vad jag besitter. Jag tror på mig själv till 110 procent. Om jag inte gör det behöver jag inte hålla på med det här. Jag tvekar inte på mig själv. Jag har känt mig i otroligt bra form sedan jag kom hit. Jag tränar bra. Det är det viktigaste. Jag hade lämnat om jag känt att jag inte kunnat tillföra något, men jag vet att jag kan tillföra något här. Man vill alltid göra ett avtryck, det är det viktigaste för mig. Jag vill alltid lämna med flaggan i topp.