Matchfixning är ett utbrett problem inom idrottsvärlden. Det är något som Håkan Sandberg, expert på fotbollsjuridik, och tidigare proffs i AEK Athen och svenska landslaget, har bevittnat på nära håll under sin tid i den grekiska ligan. Det berättar han nu närmre om i podden ”Lundh”.
Du var inne på att presidenten betalade en tidning för att skriva att du var bra, du var med om matcher där man köpte resultat – hur vanligt var det?
- Jag tror inte att det var vanligt. För det blev uppståndelse även i Grekland. Vår vicepresident åkte i fängelse i ett par månader för att han försökte muta en motståndare. Men att det över huvud taget fanns gick upp för mig där nere. Larissa vann serien ett år, de är väldigt konspiratoriskt lagda på något sätt, så alla visste att det året skulle inget Aten- eller Thessaloniki-lag vinna. Det kunde bli något annat. Då vann Larissa. Det var som att det var politiskt bestämt. Det florerar mycket sådana konspirationsteorier. Det kändes lite jobbigt.
Kunde man märka det ibland när man mötte en motståndare? Man kan tänka sig att man köper en försvarare i motståndarlaget som viker ner sig?
- Jag har det exemplet, jag har berättat det förr, det står i någon tidning, jag har till och med berättat det för någon grekisk tidning. Jag tror att det förekommer. En gång sade tränaren till mig innan matchen att jag skulle bli punktmarkerad av någon spelare. ”Det är vår kompis”, sade han. Jag trodde att vi skulle värva honom till hösten. Han sprang bara och alibi-markerade mig. Det kändes så konstigt att det inte var klokt. Jag blev så perplex över att han var så kass, jag fick ta emot bollarna och göra precis som jag ville, men han var bakom mig hela tiden. Du kände det som spelare. I halvtid blev jag väldigt arg, för jag förstod vad som gällde. ”Ta det lugnt nu, Håkan, gå ut och spela andra halvlek också”, sade tränaren. Vi vann med 2-0 men jag gjorde inget mål. Han hade säkert fått betalt om jag hade gjort mål, jag vet inte. Men efter matchen var jag tvärförbannad. Då tog presidenten mig om sidan och sade att vi inte skulle prata mer om det. Att de skulle värva honom till nästa år, men att det var det enda. Jag fick lägga locket på. Dagen efter fick jag de bästa betygen någonsin i grekiska tidningar, jag hade dominerat matchen så att det inte var klokt. Jag visste att det var falskt. När jag gick ut på kvällen sade alla mina grekiska vänner att det var den bästa match de sett mig göra, det sade de när de läst tidningarna. Två-tre dagar efteråt trodde jag själv på det. Ett år efter var det en av mina bättre matcher. Så funkar det. Det tog flera år innan jag förstod vad som hade hänt.
Fanns det någon tanke på att ta upp det? Eller gick man in i systemet
- Från min sida var det aldrig aktuellt att ta upp det, kändes det som. Nej. Det var nog min moral, det var bara att acceptera att det var så det fungerade.
Tycker du att vi har varit långsamma i Sverige på att acceptera att det finns här också?
- Jag vill inte säga det. Men det är nog så verkligheten ser ut. Jag tycker att det med matchfixning är exempel, det förekommer… Jag tror inte att det är jätteutbrett. Men där nere var det så att om det var två lag som det inte betydde något för i den sista omgången så kunde du nästan veta vad resultatet skulle bli. Om två lag tjänade på att det skulle bli oavgjort, nog fan blev det oavgjort. Men när Sverige spelade 2-2 mot Danmark, där var ju italienarna naturligtvis helt övertygade om att det var uppgjort, men nej, jag vet inte om jag är naiv om jag säger att det var en 2-2-match (skratt). Mattias Jonson gjorde 2-2 i slutet, du kan aldrig övertyga mig om att det var uppgjort.