Tidiga elitsatsningar och akademiverksamheter har varit omdiskuterade frågor i svensk fotboll de senaste åren. Bland annat har det varit debatt om, samt riktats kritik mot, att system och strukturer skadar spontan/breddidrotten och att spelare faller bort av olika anledningar. En som har granskat och ifrågasatt det är författaren och journalisten Patrik Brenning.
När intresseorganisationen Svensk Elitfotbolls sportchef, Svante Samuelsson, gästar podcasten Lundh svarar han på kritiken.
- Dels får vi naturligtvis tåla kritiken. Jag tycker även att det är ett tecken på hur stort intresse det är kring fotbollen i Sverige, det är vår största sport och vi har ett stort ansvar i det. Samtidigt tror jag att vi ska försöka vara duktiga på att ge vårt perspektiv, hur vi ser på det och varför vi gör saker. Det går inte att säga att det är några felaktigheter, utan det finns olika perspektiv att titta på, säger han i podcasten Lundh och fortsätter:
- Vi jobbar med ett brett tänk att skapa en bra utbildningsmiljö för våra spelare. Med välutbildade tränare, bra träningsmöjligheter och faciliteter samt uppföljning av spelarna för att ge dem en god chans att bli elitspelare. Vill man bli bra i sport tror vi att det är viktigt att träna mycket och i en bra miljö med andra som har höga ambitioner. Problematiken är ju det Brenning driver, att vi missar spelare i det. Att det finns en orättvisa i det. I vår certifiering finns det inga krav på selektering, utan det är varje klubbs val. Vi pratar bara om att skapa en kvalitet i spelarutbildningen.
Hur kan man vara övertygad om att man gör rätt? Blir man inte osäker när det kommer kritik och en del är forskningsbaserat? Hur kan ni vara övertygade om att det här är rätt väg?
- Vi varken kan eller ska vara helt övertygade. Vi måste vara lyhörda för nya influenser. Vi är 32 klubbar och jag tror att det är sex-sju klubbar som gör någon form av selektering vid åttaårsåldern. Men det innebär inte att det bara finns ett lag, utan det finns möjligheter för de andra åttaåringarna att spela i deras klubbar. De flesta gör valen vid 13-årsåldern, en del upp mot 14-15 år. Men även där har man andra grupper som man kan träna med. Vi premierar samarbete med lokala klubbar väldigt mycket.
- Som elitklubb har man två perspektiv. Dels är det jätteviktigt att så många pojkar och flickor som vill spela fotboll tycker att det är kul och att det är den sporten de vill hålla på med mest. I den andra vågskålen är det en väldigt viktig uppgift att försöka utbilda spelare som kan bli elitspelare i sitt eget A-lag. Att hitta en balans i det är en stor utmaning. Jag upplever inte att fotboll är så väldigt krävande om man tittar på andra sporter. Där kan jag tycka att debatten blir lite sne.
Vilka är andra sporter tänker du?
- Framförallt de individuella sporterna. Det är ingen som tycker att Armand Duplantis eller Truls Möregårdh skulle spelat mer innebandy när de var unga. De har spelat väldigt mycket pingis och hoppat väldigt mycket stavhopp. De har blivit väldigt bra på det. En del av debatten är att man ska hålla på med andra saker. Det tror jag är jättebra, men det måste ändå vara individens val. Att man sysslar med det man tycker är roligast. Det är viktigt att vi poängterar, det kanske vi glömmer ibland. Man måste tycka att det är roligt att spela fotboll, oavsett sammanhang, om man ska kunna bli bra på det. Vissa tycker att det är roligt att lägga ner mycket tid och ha en hög ambition. Då måste vi premiera det.
Det finns de som blir utbrända. Inte minst i Stockholmsområdet där man pendlar väldigt långt för att tillhöra Boo, BP eller vad det än är.
- Det är också en sak som jag vill lägga till. Jag upplever att debatten blir väldigt Stockholmsfixerad. Ungdomsfotboll i Stockholm sticker ut jämfört med övriga Sverige. Det är en extrem konkurrens mellan fyra stora klubbar. Om man ska generalisera, vilket alltid är farligt, så finns det också ett tryck från föräldraskapet som är större. Man kanske är lite mer sansad ute i regionen. Det finns en klubb att spela i och man är inte så stressad att man måste vinna elvaårsserien. Debatten blir väldigt mycket utgångspunkt i Stockholm. Jag känner inte igen mig alls i det i de övriga miljöerna.
När man tittar på herr- och damlandslag så tar Stockholm mer och mer plats jämfört med hur det var för 20 år sedan.
- Så är det. Vi har en massa statistik från hela 2000-talet… När vi tittar på de som har blivit elitspelare under 2000-talet så är det tydligare och tydligare att de spelarna - i snitt - har kommit mycket tidigare till elitklubbarna. En mycket större andel har den bakgrunden. Sedan finns det andra alternativ, vilket är superviktigt. Men vi ser att de som har varit i bra och ambitiösa utbildningsmiljöer är de som till största andel har blivit elitspelare. Det kan vi inte blunda för heller. Samtidigt kan det vara så att vi missar ett antal spelare längs vägen. Det är väl Brennings starkaste kritik, att vi har byggt en struktur där vi inte riktigt fångar upp alla andra.
Hur rätt har han i det?
- Han har säkert en hel del rätt i det. Men det är väldigt svårt. Fotboll är en väldigt komplex sport och det kräver rätt många andra som vill träna, som är hyfsade på fotboll, för att kunna få en utveckling. Det är många distrikt som inte har fått fram landslagsspelare på väldigt många år. Det är oerhört synd. Men det är nog, tyvärr, svårare att växa upp i vissa delar av landet. Då är det en knicksigare väg till att bli en allsvensk- eller landslagsspelare.
Lyssna på hela avsnittet med Svante Samuelsson i spelaren ovan!