Sverige fick tacka för sig i Europamästerskapet 2022 efter att man besegrats av England i semifinalen. Seger byttes in i den 51:a minuten i matchen som sedermera slutade hela 4-0.
Förlusten blev inte bara slutet på en turneringen, för Caroline Seger blev det starten på en lång och tuff skadeperiod, som hon berättar om i podcasten, Lundh.
Tidig morgon har vi bestämt möte. Det var svårt att få till något, men nu är det äntligen dags. Vi trodde ni skulle gå igång i svenska cupen, men det har inte riktigt skett. Vad är det som strular?
- Allting har gått väldigt bra. Men så är det ju när man börjar med fotboll, allt ska anpassas och kroppen ska vänja sig vid saker som är oerhört komplexa att träna i ett gym. Kroppen har reagerat bra, men det är en liten känning i andra vaden som har satt lite stopp, där vi har fått backa lite. Därav min frånvaro i svenska cupen.
Vad är skälet till att man får en reaktion i andra benet?
- Det är bara rena spekulationen från min sida, så klart. När jag pratar med medicinska teamet så säger de att det är väldigt vanligt när man kommer tillbaka från en skada att man får något. Det kan vara överbelastning, att man har tränat ena benet väldigt hårt och det andra har fått kämpa väldigt hårt vid sidan av. Jag tror bara att jag har varit borta längre, när man kommer tillbaka ska man starta maskinen igen.
Vad var det som gick sönder i England som ledde till operation?
- Det var matchen mot Schweiz. Jag har inget minne av i vilken matchminut det är, men jag minns ett tillfälle där det bränner till i min häl. Jag tänker inte så mycket på det och fullföljer matchen, jag vet inte hur många minuter till jag spelar men tror att allt är okej efter, men mår inte bra och kan inte gå på foten dagen efter matchen. Vi gör en magnetröntgen, och det visar sig att en del av hälsenan är av. Där blev det ganska definitivt att mitt EM var slut.
Varför spelade du då mot England?
- Jag har en sjukgymnast i landslaget som är väldigt bra. I dag kan man kolla på allt, och min kropp är inte en 20-årings. Hon var väldigt tydlig mot mig att har man funktion i sin vad och kan springa så var det fullt möjligt. Det blev min morot. Den tar man ganska snabbt.
Hur mycket smärtstillande tar man i ett sådant läge?
- I början gjorde jag det…
Det var inte så att du tog en spruta för att spela mot England?
- Nej. Vi pratade med många experter, och det finns ju kortison och så, men det finns risker, det är definitivt inte bra, för då kan hela hälsenan smälla. Jag ville samtidigt inte riskera allt. Men som elitidrottare griper man efter halmstrån. Det tog jag.
Går man in och syr ihop hälsenan? För den gick inte av helt?
- Det var mycket som inte satt fast. Men jag pratade med läkare som frågade om jag ville fortsätta på den här nivån och ha en längre karriär, då behövde man gå in och operera. Då var det bara att göra det. Då gick man in och satte fast hälsenan igen, sedan började min rehab.
Det var i början på augusti förra året. Nu sitter vi här i mars med allsvenskan nära. Hur är en sådan tid för någon som spelar väldigt ofta och regelbundet?
- Jag måste säga att det har gått väldigt bra. Jag har haft ett team omkring mig som har hjälpt mig. Henrik Kackur har hjälpt till med den fysiska biten, sedan har vi en sjukgymnast här som har gjort allt han har kunnat och lite till. Jag var väldigt tydlig från början med att de skulle hjälpa mig att träna min kropp så mycket de bara kunde, så att jag kunde komma tillbaka och vara bättre tränad fysiskt. Ofta som fotbollsspelare så är våra försäsonger inte lika långa i Sverige som de har varit innan. Det handlar om att återhämta sig, börja om och sedan gå in i matchning igen. Nu har jag fått sex-sju månader på mig att återställa allt som har behövts återställa. Jag hoppas att det kommer ge mig väldigt mycket de här sista två åren.
Fanns det något tvivel under den här resan till att komma tillbaka?
- Nej, det har inte funnits några tvivel. Det är inget man har dragits med under lång tid, det har bara pangat. Det är inte så att man har varit mentalt trött på att vara skadad, det här hände så himla abrupt. Jag var i ett läge i min karriär där jag kände att jag spelade bra fotboll, att det var kul, att jag inte ville att den här skadan skulle sätta stopp för det. Motivationen fanns fortfarande till att starta om och ge kroppen tid att sätta igång igen för att avsluta som jag vill avsluta.
Att döma av faktarutan lurar du dig själv lite kring hur gammal du är.
- Förtränger (Skratt).
Du har kontrakt i två säsonger till. Hur känner du kring det? Man pratar ofta om att man vill hålla sig på topp och hålla samma nivå. Åldrandet går trots allt emot en, vare sig man vill eller ej.
- Absolut, och det tror jag är en tuffaste biten. Jag är tacksam för kroppen jag har fått, för den har funkat i många år. Det är första gången under hela min karriär som jag har varit borta så här länge från fotbollen. Jag ser inte så mycket längre än vecka för vecka. Just nu vill jag bara komma tillbaka till fotbollen och spela matcher igen. Sedan pratar vi mycket om ett VM. Det är klart att det är ett långsiktigt mål för mig. Men jag förstår att jag lever lite på lånad tid. Med tanke på hur min kropp har varit är jag positiv och hoppas. Man lever kanske lite i förnekelse, men så har kroppen funkat. Jag hoppas att den ska fortsätta göra det.
Är du med på landskamperna i april? Jag gissar att du har en dialog med Peter Gerhardsson?
- Faktiskt inte jättemycket.
På lägret när det var Kina och Tyskland var du bara med och tränade.
- Det var jättekul att komma tillbaka och så. Men först och främst måste jag spela matcher och komma in i allt vad det innebär. Det är där jag är just nu.
Men fortfarande är det stora målet för dig den här säsongen VM?
- Absolut. Det har det varit hela tiden. Jag är fortfarande motiverad, målmedveten och vill utvecklas och bli bättre. Jag vill fortsätta vara viktig för Sverige. Men jag vet också vilket hårt jobb som ligger bakom och varifrån jag kommer. Jag försöker ta steg för steg.