Ken Sema är uppvuxen i Norrköping - men lyckades aldrig göra något större avtryck i IFK:s A-lag. Inför säsongen 2014 fick han beskedet att det inte blev något nytt kontrakt med IFK Norrköping.
Nu är Sema högaktuell för en utlandsflytt och har flera gånger tagits ut i landslaget, och ger i podcasten Lundh sin syn på den viktigaste nyckeln till att han har lyckats:
- I mitt fall har det varit att aldrig ge upp. Jag har alltid vetat hur bra jag är. Jag var bra även när jag var yngre, men jag fick aldrig riktigt en chans. Jag har alltid kört på. Jag har fått bra stöttning hemma och mamma och pappa och mina syskon har alltid funnits där och sagt att jag är bra och ska fortsätta kämpa. Jag kunde känna att jag inte var ung och att det borde komma snart, och när jag väl kom till Ljungskile så var det min räddning, säger Sema.
Hur nära var det att du lade av? Jag vet att du var på väg till arbetsförmedlingen innan?
- Det var 2014 när jag spelade i IFK, jag fick inte spela alls och lånades ut till Sylvia i division 1. Jag var där ett år, och efter det trodde jag att jag skulle gå tillbaka till Norrköping och börja spela. Det var min stad och mitt lag. Men det blev inte så. Jag hade ingenting, jag hade ingen agent. Min pappa ringde runt till klubbar i superettan och allsvenskan, men det var inte någon som nappade. Det var kanske provspel som de kunde gå med på, men de var lite skeptiska och tog det inte på fullt allvar. Men sedan hade han ringt till Ljungskile, och tränaren där var från Norrköping, Tor-Arne Fredheim. Han hade hört om att jag inte fick förlängt med Norrköping, så han sade att det var klart att jag kunde komma dit och provspela.
Sema fortsätter:
- Jag kände att det var min chans, att det var nu eller aldrig. Då var jag ändå 19 år och skulle bli 20. Då är man inte så ung. När jag skrev på ett kontrakt med tre år kände jag att det var då det började. Då sade han direkt att jag var duktig, men att jag behövde bli större för att bli en allsvensk toppspelare. Jag behövde en bättre fysik. När jag var 18-19 var jag inte som jag är nu - jag var tanig. Han sade att jag behövde bli starkare. Då var det bara att köra hårt.
Hur var samtalet med Janne Andersson när han meddelade att du inte fick förlängt?
- Där och då var det jobbigt. Det blev inte riktigt något samtal. Jag blev utlånad och skulle vara i Sylvia till sommaren. Det blev ett år i stället. Efter det var det så mycket i klubben… Smedberg gick till Blåvitt, Khalili gick, det var många som gick och det känns som att de inte hade tid med mig. Det blev inget riktigt samtal.
Hur fick du beskedet?
- Det var ett besked som bara kom. Jag fick ta det själv. Det blev inget, för de hade inte hört av sig. När jag hörde av mig och kollade läget fick jag höra det.
Det var inte Janne, utan någon annan?
- Det var Stefan Hellberg som tog det snacket. Han vet vem jag är och han och jag har känt varandra sedan innan.
Hur känner man sig då, när man lagt allt krut på att bli spelare och får se dörrarna stänga?
- Det är klart att det var jobbigt. Jag kunde känna att jag bara behövde få en chans för jag var bra. Det var aldrig så att jag skulle ge upp och skita i det och börja jobba. Men man är realist också. Jag gick till Arbetsförmedlingen och skrev in mig utifall att. Sedan kom samtalet från Ljungskile, och det var min räddning.
Efter att han lämnade Norrköping har Sema nu fått träffa sin tidigare tränare Janne Andersson i landslaget, där han nu är förbundskapten. Sema menar att han inte har några problem med Andersson trots att han inte fick chansen i Norrköping.
- Vår relation är bra. Jag har inget agg mot honom och har aldrig haft det. Det är klart att jag var sur när jag inte fick förlängt, men jag kan nästan tycka att det är ett problem om man inte är sur då. Man kan undra hur mycket man vill det. I dag är jag riktigt bra och är landslagsspelare, det har visat att vi har gått vidare från det. Det är fotboll, och då kanske jag inte var redo. Jag var tanig och inte där jag är i dag.
Du var med i VM-kvaltrupperna mot Italien. Hur var det att vara med i de historiska matcherna?
- Det var grymt. Det var Italien, det var en stor match, playoff. Det var nästan ”omöjligt” för Sverige att gå vidare utan någon klar stjärna efter att Zlatan hade slutat. Att vara med där och se Buffon och sådana spelare… jag kom ju från allsvenskan. Det var grymt. Det hade varit en annan sak att spela, så klart. Men det var häftigt att vara med. Nu vill man vara med och bidra och spela.
Jag som har sett dig i Abu Dhabi två år i rad upplever att du hade en annan pondus när du kom nu i januari 2018, en annan status. Hur kände du själv när du anslöt?
- Det kändes lite så. Om man jämför med när jag var där första gången, då var jag ny och hade gjort det bra i allsvenskan. Det var många andra som hade stuckit ut på det sättet och varit med innan. Lewicki hade varit med lite i landslaget och så innan. Jag startade inte någon av de två matcherna det året, men hoppade in mot Slovakien och gjorde det bra. När jag var med senast hade jag varit med det ”riktiga” landslaget och vetat hur vi ville spela, hur Janne är och staben runtomkring. Det var en annan pondus. Spelarna där visste att det bara var jag som var med det ”riktiga” landslaget mot Italien. Det var en annan grej. Då fick jag även starta. Det var roligt.
På torsdag tar Andersson ut truppen till de sista landskamperna innan man tar ut VM-truppen 15 maj. Det är Chile hemma och Rumänien borta 24 och 27 mars. Vet du om du redan är med eller inte?
- Jag vet faktiskt inte. Det får man se då. På Fotbollskanalen.
Hur skulle du känna om du inte kom med under de matcherna?
- Det är klart att det vore jobbigt. Jag har ju varit med innan mot Italien, och nu är vi i VM. Jag har gjort det bra i allsvenskan och Europa, inte minst mot Arsenal. Jag hoppas att jag kommer med. Men jag är inte given på något sätt. Det är inte så att jag vet att jag är med och skulle bli helt galen om jag inte kom med. Så är det inte. Jag är mittemellan. Jag har varit med men har inte fått spela. Jag väntar på min chans i landslaget, och det gäller att göra det bra i ÖFK, och det har jag gjort, kan jag tycka.
Daniel Kindberg har sagt att du är given i VM-truppen. Hur ser du det själv?
- Han säger rätt mycket, och det får stå för honom. Men gör jag det så pass bra som jag har gjort till maj så har jag en stor chans att komma med. Det har jag. Då beror det på hur de andra är, som jag konkurrerar med.
Vilka tycker du att du konkurrerar mest med?
- Det är lite oklart, för jag spelar både höger och vänster här. För mig ska jag vara på en kant. Det spelar ingen roll om det är höger eller vänster. Är det höger är det Durmaz och Claesson, på vänster är det Forsberg. Det är de tre. Forsberg är stjärnan. Han är den som ska göra det, med all rätt för han är riktigt bra. De andra är också bra spelare. Vi får se hur man står sig där.
Vad tror du att Sverige kan göra i ett VM?
- Det är en svår grupp. Först kommer Tyskland, det är solklart med alla deras stjärnor och hur bra de är. Sedan är det hugget som stucket med de andra lagen. Jag personligen tror att vi har en bra chans att gå vidare. Absolut. Vi har visat vad vi kan mot ett stort lag som Italien. Alla trodde att de skulle gå vidare, för de hade inte missat ett VM sedan Sverige 1958. Vi har vunnit mot Italien, och varför skulle vi inte kunna gå vidare i VM då?