2016 tog sig Sverige hela vägen till OS-final i Rio. Väl där stod Tyskland för motståndet. Matchen slutade med förlust för svensk del, med 2-1 och ett av målen tillkom efter att Linda Sembrant från snedträff och olyckligt skjutet en stolpretur in i eget mål.
I podcasten Lundh berättar hon att hon inte har sett målet i efterhand.
- Jag har inte sett den efter. Jag vill inte se den heller, säger hon i podcasten.
Varför?
- Det ger mig inget. Jag minns att det var ett frisparksläge där det var ett otroligt farligt läge. Vi håller upp linjen och ska droppa precis när frisparken går, den tar i stolpen och jag står precis framför målet, jag känner bara att jag måste få bollen upp i luften, mot mitt eget mål. Jag hinner inte få upp den.
Samtidigt är det en lagsport där man vinner och förlorar som ett lag.
- Ja, men någonstans tar det ju. Det var smärtsamt, det var det.
Ytterligare ett tungt bakslag i landslagskarriären var inför EM 2013 då hon missade turneringen på grund av en korsbandsskada.
- Otroligt tufft. Det gjorde ont i hjärtat att se allt de fick vara med om, med publiken och hela stämningen som var i Sverige med fullsatt på matcherna. Det var ett tufft år.
Hur hanterade du det?
- Då hade det gått väldigt lång tid från det att jag hade sönder knät. Någonstans hade det sjunkit in, det hände inte strax innan, vilket säkert hade slagit undan benen ännu hårdare. Men just att det var hemma i Sverige – sådant händer en gång under karriären. Det var tufft. Jag tittade ändå på det och hängde med. Jag var lite delaktig och kommenterade lite matcher. Jag har något att göra, men det var tufft att se