Simon Åström var vd och klubbchef i Örebro SK innan han tog över som Svensk Elitfotbolls ordförande.
Åström och styrelsen hade storslagna planer för klubben, men i stället rasade man ur allsvenskan.
Vad var det som lockade med att leda Örebro SK?
- Dels har jag sedan barnsben haft ett stort fotbollsintresse. ÖSK har alltid varit min klubb, vi flyttade med familjen till utanför Örebro när jag var sju år gammal. Under hela min uppväxt, i grundskola och gymnasium, stod jag på läktarna och följde ÖSK. Sedan hamnade jag i Linköping för att plugga och i Stockholm för att jobba, men jag har hela tiden följt ÖSK, ibland på plats och ibland på tv. Det har varit den svenska klubben i mitt hjärta.
Du har aldrig spelat för Örebro SK?
- Nej. Jag spelade fotboll under uppväxten, men var långt ifrån att bli elitspelare. Men när man fick frågan om man fick drömma fritt, vad man då skulle göra, så var första tanken som slog mig att kombinera ens yrkesmässiga gärning med att vara en del av fotbollen. Det skulle locka väldigt mycket. När vd-posten i ÖSK dök upp slängde jag iväg en ansökan på vinst och förlust, det var lite av en once-in-a-lifetime-opportunity. Jag trivdes med mitt dåvarande jobb och trodde inte att det var så sannolikt att jag skulle få det jobbet. Men det blev så.
Ni hade en stark första säsong, sedan pratades det om visionen, som jagade dig sedan, där du gick ut med att ni skulle spela en attraktiv fotboll på en fullsatt arena, att löpande ta allsvenska medaljer och spela i Europa. Vad hände?
- Det där var en vision som styrelsen antog i samband med att jag klev in där, som vi jobbade för att sträva emot. En sådan vision anger en riktning i vart vi vill röra oss. Sedan tror jag också att för en klubb av Örebros storlek så finns inget annat att drömma om. Är man etablerad i mittenskiktet av allsvenskan är det klart att nästa steg är att börja närma sig toppklubbarna där uppe. De flesta som är insatta i fotbollen vet hur svårt det är att spränga sig in och tävla löpande med de största klubbarna. Men det var ett inriktningsbeslut. Under mina första år i Örebro hände det väldigt mycket bra saker i klubben som pekade åt rätt håll. Vissa kurvor pekade rakt uppåt, andra fluktuerade lite mer. Sedan kan man säga att vi gick in i 2021 efter att ha navigerat genom pandemin på ett ganska bra sätt i en väldigt osäker period, 2021 blev ett riktigt kaosår för klubben. Vi hade ambitionen att satsa. Klubben hade aldrig lagt in så mycket pengar tidigare i sitt herrlag.
I Offside-reportaget av Johan Cedersjö är du intervjuad och säger att alla förutsättningar fanns, och ändå gick det helt åt andra hållet.
- Ja, precis. Det var ett stort misslyckande och en stor sorg för alla ÖSK:are att den säsongen blev så sned som den blev med en degradering som slutgiltigt facit.
Om du ska peka på något som gjorde att ni inte kunde ta medalj och spela i Europa, vad var den viktigaste faktorn som inte fungerade?
- Att vi inte lyckades skapa den ekonomiska tillväxt som krävdes för att på allvar kunna ta ytterligare ett steg upp i hierarkin. I samband med att klubben utvecklades så utvecklades också allsvenskan många steg, både ekonomiskt och på många andra sätt. ÖSK hängde med i den utvecklingen, vi höll ungefär vår status i allsvenskan, vi tappade inte utan hängde med i utvecklingen som skedde i hela ligan. Över tid är den ekonomiska faktorn den enklaste att peka på.
Fanns det mer att hämta på publik eller sponsorer, eller var någonstans brast det?
- Där ÖSK stod med övriga klubbar, på partnerintäkter så låg vi bra till jämfört med andra klubbar om man väger in storlek på staden, näringsliv och allt sådant. Publikt låg vi inte i topp, men ganska så standard. Det var inte så att det fanns ett glapp för oss. Men det vi såg var att vi var dåliga på att lyckas konvertera våra sportsliga strategier till intäkter vid spelartransfers. Där såg man på andra klubbar att vi hade vårt absolut största gap. Det riktade vi in en stor del av vår strategi på under ett antal år. Vi hade några år när vi sålde fler spelare än vi någonsin gjort i ÖSK:s historia, men vi lyckades inte komma upp på de nivåer som hade krävts för att ta ett riktigt steg i den ekonomiska hierarkin i alla fall.
Du lämnade Örebro i våras efter åtta år. Hur är det att se dem kämpa för sitt liv i superettan?
- Dels att man lider med klubben och alla ÖSK:are. Örebro är inte den enda klubben som har hamnat i det läget, jag vet hur smärtsamt det är för supportrar och en stad som följer sin klubb. När man har varit med och varit på insidan så hoppas man bara att de ska reda ut den här säsongen och sedan bygga om inför en mer långsiktig framtid på ett hållbart sätt.
Du var rätt hård mot dig själv i det Offside-reportaget, du gav dig underkänt på ett par viktiga parametrar. Hur stort ansvar känner du att ÖSK nu har en risig ekonomi och ligger i den här situationen?
- Ett stort ansvar. Är du vd för en verksamhet är det klart att du har ett stort ansvar. Ytterst är det styrelsen som fattar de avgörande besluten när det gäller budgetekonomiska satsningar och strategiska inriktningar och allt sådant, jag har definitivt varit en del i det arbetet. Mycket av utvecklingen i Örebro fram till 2021, även om det inte gick spikrakt uppåt så var det mycket som fungerade bra. Men när det blir ett sådant år där man verkligen kraschar är det inte så mycket värt, för man får en tillvaro där så mycket slås sönder. Det handlar både om relationer, stresstålighet internt i organisationen från styrelserum till omklädningsrum. Klarar man av att hantera det där och kommer ur året med ett hyggligt resultat, då kan man jobba om därifrån. Men när man får en degradering är det så mycket som ändras, då måste man klara av att bygga nytt därifrån.