Att Sirius gjort det bra under en rad år är ingen nyhet, men i vinter har nog fler lagt märke till Jonathan Ederström som har titeln chef för herrlaget och varit ansvarig sedan 2023.
Inte nog med att Sirius överraskande sparkade Christer Mattiasson och anställde Andreas Engelmark som huvudtränare, klubben gjorde även två tunga försäljningar i Malcolm Jeng och Yousef Salech som inbringat upp emot 80 miljoner kronor.
- Det är viktigt att betona att vi har valt en sportslig strategi för att vi vill bli bättre på fotboll. För oss handlar det inte om enskilda försäljningar. Det handlar inte om att bli rik eller ha pengar på banken. Det handlar om att återinvestera. Vi vill sälja för att återinvestera och på så sätt vinna fler fotbollsmatcher över tid. Men det är klart att den balansgången är viktig. Du behöver samtidigt säkerställa att du har en slagkraftig trupp och ett slagkraftigt lag till helgen, säger Jonathan Ederström i podcasten Lundh.
Uppsala-laget Sirius har tagit rejäla kliv omsättningsmässigt och kunnat bygga på staben kring laget och förbättra truppen. Kanske är det snart dags för klubben från Sveriges fjärde största stad att kunna utmana i toppen på allvar.
- Det som håller på att ske nu är superhäftigt. Vi växer som klubb, men vi växer också samman med våra supportrar på ett sätt som, alltså, jag blir färgad av att jag är inne i det, men min känsla är att staden och klubben håller på att växa samman på ett jävligt coolt sätt. Det tror jag är en superviktig förutsättning för att vi ska kunna utmana de större klubbarna över tid, säger Ederström och fortsätter.
- Vi har inte den sportsliga historiken som Malmö och Göteborg. Vi har inte Europa-gruppspel på 1990-talet eller 25 SM-guld att skryta om. Men jag vet inte om det finns några ursäkter för att inte skapa det utifrån ett framtidsperspektiv.
Jag noterar att du sa i faktarutan att du inte har ett favoritlag, medan i Nerikes Allehanda står det tydligt att du har stått på Norra Stå. Är det känsligt? Om du sken upp när vi pratade Ronaldo så skiner du inte upp när jag frågar. Är det känsligt att du är AIK? Man kan ju inte sudda ut sitt förflutna.
- Jag tror att anledningen till min reaktion var att jag vet att jag gjorde den intervjun med Elena Lövholm i NA. Det har varit ett stående skämt bland mina polare: “När kommer den att komma ut?”. Då är det klart att du har luskat till dig den. Är det känsligt? Det skulle det väl kunna vara. Sedan är det ingenting jag, när du ställer frågorna så här och det är kopplat till ett citat. Det är ingenting jag tänker förneka.
Vet inte supportrarna till Sirius att du stod på Norra Stå och sken upp när Björn Wesström ringde som 13-åring? Det var inte så svårt för dig att gå dit med tanke på att du höll på AIK.
- Jag upplever inte att det är särskilt vedertaget. Men det är verkligen ingenting jag skäms över. Precis som du säger, det är inte bara en del av min barndom. Det är en stolt del av min barndom.
Är det inte bättre att försöka gå in och äga det, likt Alexander Axén? Snarare än att låtsas om att det inte finns?
- Nu hoppas jag inte att du upplever att jag försöker ducka det. Jag har inte fått frågan om det rakt ut sedan jag blev varken sportchef eller chefsscout i Sirius.
Jag ställde ändå frågan till dig i faktarutan: “Vilket är ditt favoritlag och varför?” Det naturliga i min värld hade varit att säga: "När jag var liten höll jag på AIK. Nu är jag inte så engagerad”. Men du duckar det, vilket väcker något hos mig som journalist.
- Jag fattar. För mig har det varit, jag tänkte nog lite så som du la upp det i frågan nu, hur det är när man jobbar med det. För jag har vetat sedan jag var sex år gammal att jag vill jobba med det här. Nu har jag förmånen att få jobba i en allsvensk klubb. Det kan vara ganska häftigt kopplat till att jag har den historiken. Man är så inne i det man gör nu att det försvinner på något sätt. Man är så mycket i nuet. Jag minns till exempel när jag var i Karlslund och fick vi AIK i cupen.
Karlslund är en klubb i Örebro som du tränade ihop med bland annat Samuel Wowoah.
- Stämmer. Det var klart att spelarna visste om min bakgrund och var så här: "Vad är oddsen att Jonte får möta AIK i Svenska cupen?". Det var ascoolt på förhand. Men sedan när man väl stod där, det tycker jag är skithäftigt att det bara försvinner. Det var som vilken match som helst. Då var ändå Karlslund i division ett och AIK i allsvenskan.
När var du senast på Norra Stå?
- Oj, det var länge sedan. Det vet jag faktiskt inte. Men jag tror att vi hann ta klivet från ståplats till sittplats innan jag började jobba med fotboll.
I svensk fotboll, ska man inte kunna se att en person kan göra ett bra jobb som tjänsteman oavsett om man är supporter eller vem man är? Bosse Andersson i Djurgården har spelat i AIK. Stefan Söderberg i AIK kom från Djurgården. Kim Bergstrand har vunnit SM-guld med Djurgården men har spelat i AIK och Hammarby. Ska man inte kunna hantera det? Eller är det så laddat att det inte går
- Jo, jag tycker absolut att man ska kunna hantera det. Men det kanske ligger i min oerfarenhet, att det ligger i att jag är 33 år och bara har jobbat som sportchef i två år. Som jag sa, jag har inte fått frågan så många gånger. Jag har aldrig upplevt det som laddat. Jag har aldrig upplevt det som ett hinder för att vakna upp varje morgon med en inställning att göra det bästa för Sirius. Det är nog inte så laddat nu när jag sitter och pratar om det. Om du och jag sitter här om 20 år kanske jag ser tillbaka på det. Då kanske det här var någon form av startpunkt där jag faktiskt pratade öppet om det.
Men har du en tatuering som Alexander Axén?
(Tystnad).
Uppenbarligen ja, eftersom du inte sa nej direkt. Har du en AIK-tatuering också?
- Ja.
Vad står det på den?
- Det håller jag för mig själv.