Efter att som sportchef ha bärgat SM-guldet med Rosengård lämnade Therese Sjögran Malmö och svensk fotboll för Manchester och engelsk fotboll.
Den 1 december tillträdde hon det nya jobbet som Women's Director of Football i Manchester City.
- Det är fortsatt väldigt mycket nytt. Men det viktigaste är att jag har börjat skapa de här relationerna till spelare och ledare, som jag tycker är det viktigaste. Sedan är det ett "work in progress" att hinna med allt och alla. Det är en väldigt stor trupp. Staben är också mycket större än vad jag är van vid, säger Therese Sjögran i podcasten Lundh.
Manchester City har varit med i Women's Super League sedan starten och tagit många cup-titlar, men bara en ligatitel. Det var tungt förra säsongen när de föll på målskillnad mot Chelsea. Vilka krav följer med på ditt uppdrag? Vad vill ägarna se
- Det är inte jätteannorlunda från i Rosengård. Vi är med i fyra turneringar och vi vill vinna alla fyra. För att kunna göra det så krävs det en hel del. Jag tycker inte helt att vi är där än. Varken i djupet i truppen, vilka toppspelare vi har, eller hur vi ser ut organisatoriskt. Samtidigt är det inspirerande att man kan komma in och förändra saker. Så inte allt bara är färdigt. Men ska vi kunna konkurrera överallt så behöver vi förändra saker.
Om man ser till mars: En ligacupfinal mot Chelsea, FA-cupkvartsfinal mot Aston Villa och Champions League-slutspel mot Chelsea. Överlever ni det så är det Barcelona eller Wolfsburg i Champions League. Hur ser du på mars med ett antal viktiga matcher i cuperna?
- Det kommer att bli en väldigt intensiv period. Men samtidigt väldigt rolig också. Vi ska möta Chelsea fyra gånger i rad, så det gäller att vinna rätt matcher. För jag tror att det blir svårt att vinna alla fyra. Det blir svårt, men samtidigt måste jag säga att det är väldigt inspirerande. Det ska bli väldigt kul att se var vi står mot Chelsea, faktiskt.
Du ansvarar för A-laget. Hur mycket lägger du dig i en spelmodell? Eller styr tränaren Gareth Taylor det? Eller är du med där, typ: “Jag tycker vi ska skruva åt det här hållet. För då kan vi rekrytera det här och det här”.
- Det är klart att vi diskuterar. Det gjorde jag även i Rosengård. Jag hade aldrig valt Manchester City om jag inte kunnat känna igen mig i identiteten. Jag tycker Rosengård och City är ganska lika i spelsättet, vilket också gjorde det ett enkelt val att gå hit. Men vi diskuterar absolut. Jag känner inte heller att det är väldigt mycket att göra i själva spelidén, jag gillar hur vi spelar. Det känns som handen i handsken, det passar mig perfekt och det är den fotbollen jag gillar.
I Sverige gillar inte alla City Football Group. Man köper massa klubbar och på något sätt är det någon slags franchise. Hur ser du på det? Är det för dig eller är det bara att ta seden dit man kommer?
- Jag gillar det nu. Jag har fått se det på insidan. Det erfarenhetsutbytet som man kan ha. Vi har ju en klubb i Brasilien, en i Kina, en i Holland, en i Belgien. USA och Australien. Jag gillar det, för man jobbar på olika sätt i olika länder. För mig är det bara positivt att kunna ha ett utbyte i olika kulturer. Även om det är City Group som äger så är det inte så att Manchester City åker till Belgien och säger: "Nu ska ni göra som City". Det blir väldigt mycket utbyte kring hur man jobbar i olika länder.
Upplever du att damfotboll är en viktig del av City Football Groups satsning?
- Ja, de vill utöka den. På damsidan har vi inget samarbete med de damklubbar som vi har i City Group just nu. Det är inte lika många som på herrsidan, såklart. Men tanken och visionen är att om vi har ett lag i Kina så ska det vara ett damlag också. Den visionen finns. Det är långt i framtiden, men jag gillar ändå att de har inställningen att vi ska ha det. Sedan får vi se hur det blir. Men intresset känns genuint.
Nu kan man inte köpa en klubb i Sverige eftersom 51-procentsregeln sätter stopp. Men skulle du ändå vilja att man jobbade ihop med någon klubb i Sverige?
- Ja, absolut. Vårt problem är att när vi sajnar unga spelare så blir det liksom, vi kan sajna, men vi kan inte spela dem. För de har inte poängen (för att få arbetstillstånd, reds anmärkning). Om vi då har en samarbetsklubb i Sverige. Så klart skulle jag titta mot Rosengård med tanke på att jag vet hur den miljön är. Det är absolut någonting som jag också har pratat med Joel (Kjettselberg, tränare FC Rosengård reds.) om till exempel. Att man kan låna ut om vi har någon spelare som inte får speltid. Eller att man kan signa en ung och låta den spela, som vi gjorde med Bayern München och Momoko Tanikawa till exempel. Jag tycker det är perfekt.
Hur har Joel reagerat? Är han positiv?
- Absolut. Vi har väl redan några spelare som han hade kunnat tänka sig att ha i deras miljö. Men jag tror absolut att det kan bli ett samarbete i framtiden. Nu är det mer att jag måste sätta mig in i hur allting fungerar här. Vilka spelare som är tillräckligt bra och inte. Sedan tror jag nog att vi kan hitta ett samarbete i framtiden.
Lyssna på hela avsnittet i spelaren ovan.