Viktor Johansson lämnade Hammarby som 15-åring för Aston Villa och sedan Leicester. För två år sedan bytte han till Rotherham och efter att ha trillat ur Championship första säsongen studsade klubben tillbaka direkt.
- Det var helt magiskt. Det var ju vårt mål från förra säsongen när vi åkte ner. Så vi har verkligen jobbat stenhårt för det och det var verkligen jätteskönt att få ta det över linjen, säger Viktor Johansson till podcasten Lundh.
Under säsongen höll svensken elva nollor och stod i mål när klubben vann finalen i Papa John’s Trophy på Wembley. En cup för lagen i League 1 och League 2.
Den svenske målvakten har gott självförtroende efter en stark säsong.
- Jag tycker jag är bra, annars skulle jag nog inte vara där jag är idag. Sen kan man alltid bli bättre, men det jobbar man ju för varje dag.
Du blev ju lite en doldis även om du fick lite mer uppmärksamhet i Championship. Men hur är det att du på något sätt försvunnit från radarn och ändå spelar på hyfsat hög nivå i England?
- Nej, det är inget jag tänker på så jättemycket. Utan jag gräver ner huvudet och sen jobbar jag och sen vet jag att det kommer med tiden. Det gäller ju bara att fokusera på sig själv och göra det så bra man kan göra. Och det där med att man är en doldis så flyttade jag när jag var ung och då försvinner man från radarn och sen har man levt i de engelska ligorna och sen jobbar man bara hårt och kör.
Du var ju inne på det med att du ville förlänga, hur långt kontrakt vill du ha?
- Det vet jag inte. Jag lever för stunden och min agent får lösa vad som är bäst. Men jag trivs, klubben vet att jag trivs och de vill ha mig kvar. Sen vill jag spela matcher så man får se lite vad som händer.
Vilket intresse har funnits utifrån?
- Ja, det har funnits, men jag vill inte veta av det. Jag vill bara fokusera på mitt och sen får min agentur lösa resten. Jag vill inte ha en massa inflytande hit och dit utan jag vill bara fokusera på Rotherham.
Jag gissar att du ändå tittar på matcher i Championship och Premier League när du kan, hur långt efter är du?
- Nej, jag skulle inte säga att jag alls är långt efter. Jag gjorde det bra första året i Championship under min debutsäsong och då känner man att "fan, det här klarar man ju av". Jag tror på mig själv och jag vet att jag kommer klara det om jag kommer dit, så det är bara att kriga på för att bli bättre för varje dag som går.
Var ser du dig själv om fem år?
- Ja, då vill jag vara i landslaget och Premier League. Det är målet man har.
Och du känner att du håller?
- Ja, absolut. Det skulle jag verkligen säga.
Du har ju varit med i en match i U21 i mars 2019, varför blev det inte mer?
- Jag vet inte, det har jag svårt att svara på. Jag har ingen aning.
Har du hört någonting från Janne Andersson, Peter Wettergren eller Mats Elfvendahl som är målvaktstränare?
- Nej, ingenting. Men som sagt, jag krigar på, jag arbetar hårt och jag gör det som jag kan påverka.
Du hade ju landslags-ettan rätt nära dig i Sheffield United i ett halvår innan han flyttade till din förra klubb Aston Villa. Har du stött på Robin Olsen?
- Ja, vi träffades lite i Sheffield, kanske en eller två gånger. Så det var väldigt trevligt.
Men du känner att du ska utmana honom på sikt? Eller när han kanske lägger av då.
- Ja, det är klart. Det har man ju som mål, annars skulle man nog inte spelat fotboll om man inte vill vara i landslaget. Det är där jag vill spela.