I dag tillhör Erik Andersson, 27, Örebro SK efter att ha anslutit till klubben under sommaren. Mittfältaren tror och hoppas på att ÖSK på sikt ska ta sig tillbaka till allsvenskan, men nu handlar det om att bärga ett nytt kontrakt för klubben.
- Det är klart att det alltid finns press. Men vi har ett väldigt bra lag, skulle jag säga. Vi har ett bra lag på papper och många väldigt bra spelare. Så det gäller bara att tro på det, så ska det lösa sig, säger Andersson i podcasten Lundh.
Efter många år i Trelleborg och Sundsvall valde han danska Helsingör i vintras, men klubben gick i konkurs och då blev det Örebro SK för Andersson.
- Det är en bra känsla. Det känns som att jag har kommit till en bra förening. Det är en bra stad, det är bra supportrar och det känns som en klubb som har ambitioner. Jag tycker att det passar in bra med vad jag vill.
Det är dryga tio år sedan Erik Andersson var en eftertraktad supertalang. Han blev superettans yngste spelare och målskytt när Henrik Larsson lät honom debutera för Landskrona Bois. Han hade anbud från Manchester City och Juventus, men nobbade för att spela A-lagsfotboll i Bois.
När Landskrona föll ur superettan 2014 valde Malmö FF att köpa loss den då 17-årige supertalangen.
- Det var häftigt. Jag fick liksom förmånen att träna och spela med de bästa spelarna i landet. Även många spelare utifrån som var helt fantastiska spelare som man fick lära sig av. Att få ta efter och försöka göra grejer i deras tempo. Även om jag inte fick någon speltid så var det ändå roliga år.
Du är själv inne på att det inte riktigt blev som sportchefen Daniel Andersson hade skissat. Du blev istället utlånad till Trelleborg. Vad är det som du känner i efterhand att du saknade? Vad var det som gjorde att hans tankar inte gick att infria?
- Jag skadar mig på sommaren efter mitt första halvår, så då var jag borta ett tag. Sedan när jag kom tillbaka så var det många som hade gått förbi mig.
Var det korsbandsskadan?
- Nej, då var det en ljumske som gjorde att jag var borta i två och en halv månad eller något. Och när jag kom tillbaka så var jag långt ifrån.
Var det att du hade tappat fysik?
- Ja, fysik speciellt. Jag hade blivit lite bekväm i min träning. Jag gjorde inte det där lilla extra som hade behövts och då hamnade jag längre ifrån. Sedan när jag kom tillbaka efter vintern så var det fortfarande likadant. De kände att: ”Det är några som är före dig, så du kommer ha svårt att få speltid”. Då kom vi överens om att jag skulle bli utlånad till Trelleborgs FF och fortfarande kunna träna med Malmö. Så det var en bra lösning. Jag fick fortfarande vara kvar i Malmö och känna på träningstempo och liknande, samtidigt som jag fick matchminuter i superettan.
Om du tänker tillbaka i efterhand, vad var det som gjorde att du inte gjorde det där extra? Att du blir bekväm, vad var det som infann sig?
- Jag vet inte riktigt, faktiskt. Det kan ha varit att när jag hade mötet med Danne och man fick framlagt för sig hur det skulle bli. Att det inte riktigt blev så redan första halvåret att jag inte fick någon speltid, då blev det tufft psykiskt. Jag tränade på men gjorde inte det där lilla extra - och det ångrar jag i efterhand att jag inte gjorde. För, som de andra valen jag gjort, så hade det kanske kunnat bli annorlunda.
Fick du någon hjälp mentalt, eller är det först i efterhand du har fattat att det var psykiskt jobbigt och att du kanske borde haft hjälp?
- Jag tog ingen hjälp då, det gjorde jag inte. Men jag tror att alla fotbollsspelare mår bra av att gå och prata med någon och få mental träning. För alla stöter på motgångar, och det där var egentligen min första motgång i min fotbollskarriär. Jag gick från att vara nummer ett - ända sedan jag var ung - till att bli ratad.
Samtidigt var du bara 18 år och tillhörde Sveriges bästa lag.
- Jo, jag vet, men så tänker man inte då. Då hade jag två år på A-lagsnivå redan och kände själv att jag höll fotbollsmässigt. Jag ville verkligen få chansen att visa mig, men det blev inte så. Jag kunde ha gjort mycket annorlunda.
Du kämpade på då med både Trelleborg och Malmö. Tränade med bägge lagen, reste däremellan och så. Det låter som ett tufft schema.
- Det var väldigt mycket träning. Fystränaren i Malmö var liksom så… Ibland när jag kom in till träningen så var han så här "Nej, du får inte vara med idag, utan du ska göra det här”. Men samtidigt, när man är 19 år gammal, så känner man inte riktigt den här tröttheten som man kan göra nu efter en match. Då hade jag fått tillbaka den här glöden igen, att jag skulle ta mig tillbaka till Malmö. Så jag körde på. Jag tränade vissa träningar med Malmö och tränade alltid med Trelleborg. Och så var jag med och spelade i alla matcher med Trelleborg när jag var tillgänglig där.
Så du var med på samma schema som en vanlig Trelleborg-spelare i superettan och sedan gjorde du en del med Malmö också?
- Ja, precis. Jag var med och tränade med dem också. Och det var liksom inte bara för träningens skull, utan det var också för att hålla lite kontakt med Malmö. För jag var bara utlånad på den här 24-timmarsregeln. Så jag kunde fortfarande spela med Malmö om det skulle vara så - och det var väl förhoppningarna någonstans att jag skulle kunna göra det någon gång.
Vad var signalerna från Malmö och Daniel Andersson vid den tiden?
- Att det gick bra för mig i Trelleborg. Att jag fick speltiden som de tyckte att jag behövde och att det såg lovande ut.
Om man ser till den sommaren där korsbandet går i Trelleborg, hur mycket tror du det hänger ihop med det här hårda slitaget i form av träning och match?
- Det är klart att det kan ha en del i det att göra. Absolut. Svårt att säga, men det har absolut bidragit. Det gjorde det säkert. Men jag är en envis jäkel och om jag har bestämt mig för att jag vill träna, då tränar jag. Även om de säger nej.
Du tränade själv också? Alltså vid sidan?
- Om jag inte fick vara med på en fotbollsträning med Malmö, då tränade jag själv. Det gjorde jag.
Det låter lite galet.
- Ja, men jag var lite galen. Det var jag.
Hur kände man kring att befinna sig som lånespelare samtidigt? Jag förstår att du ville hålla kontakten med Malmö FF, för det var dit du ville. Men samtidigt, hur var det att vara dragen mellan två klubbar?
- För mig var det egentligen bara om att få speltid då. Jag hade ett snack med Trelleborgs sportchef Mattias Kronvall och Patrick Winqvist (tränare Trelleborgs FF, reds. anm.), och de sa att: ”Vi kan inte garantera dig speltid. Men vi vill att du är här och konkurrerar”. Så om jag skulle spela så var jag tvungen att träna fullt med Trelleborg. Samtidigt ville jag hålla kontakten med Malmö och visa mig där fortfarande.
I efterhand, kunde någon ha gjort något annorlunda eller gick du inte att stoppa?
- Alltså, jag skulle säga att han som var fystränare (I Malmö FF, reds. anm.) försökte stoppa mig.
Det var Ben Rosen, va?
- Ja, precis. Han försökte hålla mig borta, eller säga till mig att ta det lite lugnare. Men det var som jag har sagt innan, att jag är väldigt envis. Om jag har bestämt mig för en grej så är det svårt att ändra på det.
Fanns det någon tanke för dig då att söka hjälp och prata med någon? Det låter ju som att det mycket var en mental grej också. Att inse att: ”Jag kanske inte ska träna så här mycket”.
- Nej, jag tänkte inte på det då. Utan det är som jag har sagt… Hade jag bestämt mig för en grej och hade det som mål, då körde jag den vägen som jag trodde var framgången.
Om första motgången som ung talang var när du inte fick den speltid du hade trott, hur var motgången då att bli korsbandsskadad?
- Det var också tufft. För då kändes det precis som att jag hade kommit ur den här första motgången. Det var tufft till en början, men sedan försökte jag ställa om med hjälp av Nellie som är min fru nu. Vi hade precis blivit tillsammans då och hon stöttade mig jättemycket, men det gjorde även mina föräldrar och min omgivning. Jag försökte göra någonting positivt av det, jag försökte komma tillbaka starkare. Det säger alla när de drar korsbandet, men jag försökte verkligen att göra det.
Då var du inte för bekväm?
- Då hade jag vänt på det här beteendet. Allt med kost, sömn och sådana grejer var mycket bättre.
Till slut när du kommer tillbaka, var det aldrig aktuellt att fortsätta i Malmö då? Det är Trelleborg som vill köpa loss dig och det är det alternativet som finns?
- När jag kom tillbaka, eller egentligen direkt när jag skadade mig, så sa Kronvall och Winqvist att: "När du är redo så vill vi att du kommer hit igen". Det var aldrig något snack om att jag skulle lämna Malmö då, för då hade jag två år kvar på kontraktet. Men jag ville ha speltid. Jag ville spela och jag visste att det skulle bli tufft i Malmö, så då blev det en utlåning till när jag väl kom tillbaka. Då var jag med, jag vet inte hur mycket jag spelade det året, men jag spelade i princip alla matcher. Men jag startade inte allt. Sedan på vintern där tog jag ett beslut tillsammans med Danne (Andersson) att jag hade gett upp det här med att spela i Malmö. Jag ville ta mig vidare och testa på något annat. Eller fokusera helt på något annat. Och då blev det att skriva på för Trelleborg som precis hade gått upp i allsvenskan.