Det var en speciell säsong för Bologna i fjol. Inte bara på grund av covid-utbrottet som stoppade ligan - och världen - i mars, utan även för att lagets tränare Sinisa Mihajlovic diagnoserades med akut leukemi (blodcancer) inför säsongen.
I podcasten Lundh berättar nu Svanberg om hur det påverkade laget, samt om hur laget och Mihajlovic stärkte varandra under den tuffa perioden.
Sedan har ni Sinisa Mihajlovic, han verkar vara en hårding utåt sett. Hur är han som tränare?
- En mer offensiv tränare, sett till taktik. Vi försöker att spela lika mot alla lag, oavsett vem vi möter så försöker vi att gå och pressa högt och vinna tillbaka bollen på deras planhalva. Jag tror att det är bättre för oss med de spelare som vi har. Vi låg lite för lågt med Inzaghi utifrån de spelare vi hade. Men Mihajlovic är en tuff tränare, men väldigt rak och ärlig. Han ser alltid till lagets bästa.
Är det en tränare som man har samtal med, eller har man ingen dialog alls?
- Jag har inte pratat så mycket individuellt. Men jag har inga problem att prata med honom, vare sig det är på eller utanför planen känns det alltid som att man kan gå till honom och han kommer alltid att ta emot en. Man får se hur snacket går, men det är inget jag känner att man inte skulle kunna göra.
Det är lite speciellt, han var sjuk i cancer också. Hur påverkade det er?
- Det påverkade nog oss rätt mycket. Han var borta ett bra tag under förra säsongen. Vi fick reda på det precis innan säsongen skulle dra igång, att han hade fått cancer och skulle missa stora delar av säsongen. Det är klart att det var speciellt att inte ha någon huvudtränare på plats. Men samtidigt visar han alltid sitt engagemang, även när han mådde väldigt dåligt. Det gav oss extra energi och motivation, skulle jag säga. Att alltid ge 100 procent.
Det var fina scener när ni åkte förbi med spelarbussen när han låg på sjukhus.
- Ja, det gjorde vi efter någon match vi hade spelat. Jag tror att vi låg under med 1-3, men vände och vann till 4-3 i andra halvlek. Vi kände alla där och då att det nog inte var något vi hade gjort om läget var helt normalt. Vi sade på planen och i paus: ”ska vi inte gå ut och ge vårt yttersta när vår tränare ligger med 40 graders feber i svår cancer?” Det ger ett perspektiv på lite andra grejer än fotboll.
Det är också speciellt med corona, med tanke på det måste han vara riskgrupp. Hur mycket påverkar det er vardag i dag med corona, som verkar ha fått ett nytt utbrott på många ställen nu, inklusive Italien?
- Det påverkar oss, vi får testa oss varannan dag. Det blir alltid extra försiktigt, när vi kom till träningen i dag fick vi exempelvis höra att Lazio har tio spelare borta på grund av corona, dem mötte vi för fyra dagar sedan. Det blir alltid lite mer försiktighet, men fram till att vi testar positivt påverkas vi inte jättemycket. Det verkar ändå som att vi kommer att spela vidare även om folk blir sjuka. Man kan bara förvänta sig att hoppas på det bästa, vara borta två veckor och sedan köra på om man skulle få det, som man har sett spelare göra. Håller det sig så är det lika för alla. Det är klart att man tänker mer på det, man går inte ut lika mycket och äter på stan och går på stan generellt. Men masker och så är det också, hela köret.