När Sven-Göran Eriksson tog över Roma så skulle han fylla stora skor, mannen som hade haft hans jobb som tränare innan var Nils Liedholm. Två år innan Eriksson anlände till Roma så hade Liedholm vunnit en ligatitel med laget och hade en lite annan syn på att styra laget än Eriksson. I veckans podcastavsnitt berättar "Svennis" om sin relation till Liedholm och hur det var att förstå vem som hjälpte till att ut laget.
- Jag tog över efter Nils Liedholm, och det var inte lätt. Nils var en enormt stor man.
Greven av Rom, han tog dem till en ligatitel två år innan du kom.
- Ja. De spelade final i Europacupen året innan jag kom och förlorade hemma mot Liverpool. Sedan tog jag över. Han hade skapat en grupp spelare som spelade på ett visst sätt och hade ett ledarskap på ett visst sätt. Det var saker som jag hade svårt för. Till exempel att starta träningen klockan tio tog ett år för mig att få igenom.
När ville de börja?
- Jag frågade Liedholm om de inte började tio. Han sade att han gick in och satte sig på kontoret, och att lagkaptenen Falcao kom in och sade när alla spelarna var där och de kunde börja. Du kunde klockan vara både halv elva och tolv. Jag sade att man inte kunde göra så. Jag var kanske för stel. Sedan ville jag införa zonspel och press. Då hade jag spelare som Pruzzi, Conti, Graziani – gamla, som hade sin framtid bakom sig. Falcao var halvskadad. Det var jobbigt första året. Andra året blev väldigt bra. Tredje året köpte vi Boniek, en stor stjärna. Han och jag rök ihop. Sedan var jag väldigt trött på de äldre spelarna som inte gjorde som jag ville för att få dem att spela fotbollen jag ville spela. Så jag gick till ägaren och sade att antingen försvinner de spelarna, speciellt Boniek, eller så skulle jag gå. Då fick jag gå. Ägaren sade att vi kunde ta bort de äldre italienarna, men Boniek gick inte. Honom hade de tagit från Agnelli och Juventus, det gick inte att ändra på det. Det förstod jag.
Hur är det att sätta sin egen karriär på spel?
- Det var så uppenbart. Det går ett tag, men till slut kände jag att det inte gick. Antingen var jag eller han tvungen att gå.
Alla gör det inte så.
- Jag har gjort det två gånger i min karriär…
Vilken var den andra?
- Det var i Shanghai, jag köpte Hulk och rök ihop med honom. Jag sade till ledningen att det var han eller jag. Hulk hade man betalat enorma mängder pengar för, så jag fick gå. Så är det ju. Men känslan av att det inte blir ens lag förrän du tar bort vissa spelare, både på och utanför planen, det är väldigt viktigt. Jag gjorde samma sak i Lazio, men där vann jag, klubben tog beslut att sälja Beppe Signore.
Du efterträddes av Nils Liedholm, som kom tillbaka. Hur var din relation med en sådan gigant, som är oerhört hyllad i Italien?
- Den var väldigt bra. Jag lärde känna Liedholm året innan jag kom till Roma, för då var det kvartsfinal i Uefacupen mellan Roma och Benfica. Jag var där och spionerade på dem och kom ner i omklädningsrummet och var tillsammans med Liedholm en hel kväll och en halv natt efter matchen. Det var fantastiskt. Det var första gången jag träffade honom. Det är osannolikt vilken människa det var. Han berättade enorma historier, vilka jag undrar om de var sanna eller inte. Han var enormt stor i Roma. Men han hade många konstiga idéer. Han trodde på "magos", det skulle hjälpa honom att ta ut laget. De skulle skvätta saltvatten på tröjorna…
Vad är "magos"?
- En kille som kan se i stjärnorna och spå, och så vidare. Han var med och tog ut laget, Mario hette han, sades det. Men jag hade bra kontakt med Liedholm. När han hade slutat var jag och hälsade på honom vid vingården som han hade.