Trelleborgs FF är tillbaka i allsvenskan efter att ha trillat ur 2011, något som få trodde med tanke på att man var nära att falla ur division 1 så sent som hösten 2014. Innan dess gjorde man 17 allsvenska säsonger mellan 1985 och 2011, tog ett par allsvenska medaljer och spelade i Europa.
Enligt många var det till stor del tack vare en man: Rune Andersson. Affärsmannen och numera miljardären har stoppat in en bit över 100 miljoner kronor i klubben genom åren och förre TFF-basen Per-Anders Abrahamsson var tydlig häromåret:
- TFF har spelat 17 år i allsvenskan och 30 år nonstop i elitfotbollen. Det hade aldrig varit möjligt utan Runes stöd, sa han.
Under alla år har Rune Andersson stöttat klubben, både privat och via bolag. Under 2017 fick TFF fem miljoner kronor av Anderssons bolag Mellby Gård och det av en omsättning på 20 miljoner kronor. När klubben laddar för en allsvensk comeback så aviserar affärsmannen en fortsatt satsning från bolagets sida där sonen Johan Andersson tagit över som vd.
- Jag stämde av med min son Johan nu på morgonen, för det är han som sköter det mesta av kontakten, och nu kommer vi ha basen som vi hade förra året. Men det kan mycket väl bli det dubbla när det här är klart. Nu har de haft lite otur och kanske blivit av med en av de bästa spelarna och en annan är skadad. Man kanske måste förstärka, och då får vi gå in och hjälpa till. Dessutom är vårt reklamvärde större i allsvenskan än i superettan rent kommersiellt. Vi har vårt företag på bröstet och de flesta dotterbolag på ryggen. Vi räknar med att höja. Vi hade något år på 90-talet där jag tror att vi sponsrade med tvåsiffriga miljoner. Annars har det legat och slagit mellan ett par-tre och sju-åtta under alla de andra åren.
När jag läste en intervju med din son som lite har axlat din mantel så sade han att ni ville att Trelleborg skulle vara kvar i allsvenskan och att de inte ska bli någon dagslända som AFC eller Halmstad. Är du bakom det, att ni ska skicka in mer pengar så att de kan etablera sig?
- Ja. Absolut. Vår uppgift är att se till att pengarna satsas där de verkligen behövs, på ett rätt sätt. Det kan vara spelare, men ungdomsverksamheten är viktig också för där får man påfyllning i nästa generation. Men däremot var vi inte intresserade av att ta över arenan och så. Det tycker vi är en kommunal angelägenhet och det får kommunen sköta. Men visst, ingen är gladare än vi om de stannar kvar i allsvenskan. Vi vet hur tufft det är.
På senare år har det kommit upp en del nykomlingar i allsvenskan, Östersund med Daniel Kindberg som är en framgångsrik företagare talar om Champions League och SM-guld, Dalkurd kommer upp med kurdiska investerare och pratar också om Champions League. Det har man aldrig hört från er, att Trelleborg ska dit, utan det handlar om att de ska etablera sig?
- Ja, det handlar nog om att etablera sig. Vi är lite mer blygsamma. Vi har varit med så länge att vi vet hur svårt det är. Jag tror att vi var i allsvenskan i 20 år nästan av 25, och bara det är fantastiskt för en så liten förening. Men rätt vad det är dyker det upp något. Jag beundrar verkligen Östersund, jag tror inte att de har haft högre budget än Trelleborg, men ändå nått så enormt långt. Men hur ofta händer det? Det är var 20:e år eller något sådant. Det är otroligt roligt, och det visar att det går med engagemang och rätt små pengar. Vi drömmer om att stanna kvar. Vi vill helst ha fyra lag bakom oss i allsvenskan.
Trelleborgs FF är tillbaka i allsvenskan. För dig som har suttit i styrelsen och framför allt har varit med och stöttat klubben, hur känns det för dig att ha dem tillbaka?
- Det var en väldigt stor överraskning. Jag var väldigt glad över att vi gick upp ett par år tidigare och framför allt att vi stannade kvar i division 1. Vi var väl något mål från att ramla ur till serien under bara tre år innan. Sedan var det en otrolig överraskning att vi gick upp. Att vi skulle komma bland de tre bästa trodde jag inte. Bara det var fantastiskt. Att sedan vinna kvalet, det var helt ofattbart. Jag hade aldrig bettat på det ett år innan. Det var verkligen en överraskning utan motstycke.
Du bor inte i Trelleborg sedan rätt lång tid tillbaka. Hur nära följer du laget?
- Jag följer alla matcher via tv eller dator. Man kan ju se var man än befinner sig. Jag tror kanske att jag missade någon enstaka match, men jag var inte på läktaren så många matcher, det var väl någon enstaka det också. Man ser bra. Jag har långt att köra, och ofta går matcherna på kvällen eller på en lördag när man vill hem till middag. Men jag följer dem väldigt bra, jag ser ju alla bortamatcher nu och det gjorde jag inte förr.
Hur involverad är du i arbetet gentemot Trelleborgs FF?
- Egentligen ingenting alls i dag, för nu har Johan tagit över det. Men han har mycket diskussioner med Mattias Kronvall. Johan träffar säkert ordföranden och så. Han har inte gått med i styrelsen, han har inte tid med det. Jag hade inte så mycket tid heller, men jag var på de flesta mötena. Jag tror att det är bra att man har det på det viset. Man ska inte gå in och tro att man ska styra och greja, för vi har ändå inte den kompetensen.
Du gick in i styrelsen 83-84, något sådant, när du var vd för det stora företaget Trelleborg. Vad var det som gjorde att du lockades? Du kommer från Blekinge och har jobbat lite överallt innan du kom hit.
- Jag tror att det berodde mycket på Gunnar Persson. Han kom och besökte mig och beskrev deras tankar och idéer. På den tiden fanns det två lag, och det finns det fortfarande, som var ungefär jämna i Trelleborg. Det var IFK och det var FF. På något sätt vad FF arbetarnas klubb och IFK tjänstemännens. Det har varit ett dilemma för Trelleborg i alla tider. Många år senare kom kanske inte IFK:arna på matcherna. Trelleborg lider av för mycket publik. Men det var nog Gunnar som sålde in den långsiktiga tanke som de hade. Sedan gjorde vi så att de anställda i företaget fick gå på fotboll. Jag tror att de nyligen hade kommit upp i motsvarigheten till superettan när jag kom dit. Han sålde in tanken, och jag har alltid varit intresserad av fotboll så jag tyckte att det var en väldigt bra idé. Sedan förstärktes den av att Johan, som är född -78 och var fem år, redan något år senare började med knattefotbollen. Det var väldigt roligt, hela laget var på ett ställe, där bollen var, hela tiden. Det dröjde ett par år innan de började placera ut sig. Det växte ihop. Mitt fotbollsintresse, den skickliga ordföranden och så sonen i juniorlaget. Han tränade så mycket att han fick dispens från vissa lektioner på gymnasiet. Det var de grejerna sammantaget som gjorde det.
Men då var det inte Trelleborg AB som sponsrade särskilt mycket? Jag har för mig att det fann lite på tröjor och så, men det var egentligen du som gick in. Hur kommer det sig?
- Absolut. Jag är helt säker på att Trelleborg AB aldrig sponsrat med mer än en miljon. Det har kanske varit en halv miljon i flera år. Det beror på att ett företag som är så stort har problem med att gå in på en enda klubb. Då kommer trycket från alla andra. Jag kan förstå det. Jag hade problemet som vd att jag inte kunde ta i för mycket, utan jag gick in med privata pengar i stället så småningom. Det är inte lätt för ett företag att urskilja en klubb. De hade säkert många anställda som var IFK:are också. Det fanns handboll och alla andra möjliga idrottsgrenar där också.