Madelen Janogy petades från EM-truppen förra sommaren, men anfallaren är tillbaka i bra slag. Hennes Hammarby slåss i allsvenska toppen och är klart för cupfinal mot Häcken 6 juni.
- Det betyder otroligt mycket. Jag har inte spelat en cupfinal tidigare. Det betyder väldigt mycket. Det är de här matcherna vi vill spela, det är också ett kvitto på att vi har gjort rätt saker, att vi har kommit hit. Jag tror att alla känner att de vill spela och vinna den matchen, säger Madelen Janogy i podcasten Lundh.
Du valde att förlänga med Hammarby ett år och är kvar i Sverige. Tittar man i landslaget, där du nu spelar igen, så är det många som är ute. Hur resonerade du när du ville stanna i Hammarby?
- Jag hade bra alternativ för att gå utomlands, men kände att jag inte var klar här. Jag kom när de kom upp, och har fått vara med på den här resan, men jag kände mig inte klar. Varken jag eller klubben har nått de mål vi vill. Den känslan var så himla stark i mig, jag vill vara kvar. Klubben och jag ville samma saker, och jag känner fortfarande att jag utvecklas otroligt mycket och var otroligt glad så här i efterhand att jag faktiskt stannade.
Vad hade du för alternativ?
- Jag hade alternativ utomlands. Lagen vill jag inte gå in på. Det fanns alternativ från olika ligor.
Det är de stora ligorna, utgår jag ifrån?
- Precis. Jag vill utomlands igen. Jag vill testa vingarna. Jag vill mer. Men just där och då kändes det inte rätt.
Hur står det sig att stanna i en svensk toppklubb kontra att gå ut i en bättre liga ekonomiskt? Det är inte så att du behöver gå in på exakta kronor, men hur stor skillnad är det att stanna i Sverige kontra att gå ut?
- Det är stor skillnad. Om man tänker rent ekonomiskt. I mitt fall är det inte pengarna som driver mig, jag vill utvecklas och bli den bästa jag kan bli, och då är det många andra delar som är viktigare än pengar.
Du var utomlands en sväng (i Wolfsbirg), där du var tydlig med att du inte trivdes och hade psykisk ohälsa, sömnbrist och så. Med lite distans, hur har du bearbetat den delen?
- Som jag har sagt tidigare är jag otroligt glad att jag fattade det beslutet. Jag kan i dag sitta här och säga att jag mår så otroligt bra i mig själv. Jag vet hur jag fungerar och hur jag ska hantera saker. Jag har lärt mig så otroligt mycket som kommer vara viktigt för framtiden men som också är viktigt för min fotboll i dag. I efterhand är jag otroligt glad och stolt över att jag vågade fatta det beslutet och facea mina problem och ta hjälp. Förr eller senare hade det skett ändå.
Nu talar du öppet om att du vill ut igen. Hur känns det?
- Att jag åkte till Wolfsburg var fel tid i min karriär. Det största problemet för mig var inte att åka utomlands. Jag fick en dålig erfarenhet på grund av att det var en dålig tid, men jag har alltid haft ett mål och dröm om att spela utomlands. Jag kan känna nu att när jag väl ska utomlands är det klart att de tankarna kommer att dyka upp, om man kommer att klara det eller om det är rätt för mig. Men jag kan ändå landa i att om jag hade gått till Wolfsburg en annan tid så hade det inte hänt. Jag gick i fel period i livet.
Hade du kunnat få samma känslor och psykiska ohälsa om du hade stannat i en svensk klubb?
- Ja, det tror jag. När jag åkte till Wolfsburg så försvann all trygghet och sådant som höll mig på fötter. Det var inte så att det var problemfritt innan, det fanns mycket grejer som var tufft redan innan. Att då kasta sig ut på det sättet, då blev det automatiskt att jag var tvungen att göra något. Det var det positiva i det, att jag var tvungen att ta tag i det. Frågan är om jag hade tagit tag i det om jag hade spelat i en svensk klubb. Kanske inte, men då kanske det hade skett i dag när jag är 27. Det hade nog hänt.
Hur rädd är du att det kanske finns i bakgrunden om klubbar utifrån funderar på om de ska ta dig eller inte, med tanke på senast du var ute utanför Sverige hade det tufft?
- Det är absolut inget jag är rädd för. Jag är otroligt stolt över att jag gjorde det. Om det är så, då är det så. Det är inget jag kan påverka eller göra, och jag kommer aldrig ångra något jag har gjort, mer se det som lärdom. Är det så, då är det så, då finns det inget jag kan göra, det är bara att stå rakryggad i mina beslut och det jag gjorde.
När det fanns intresse i vintras, hade du kontakt med klubbarna som var intresserade av dig?
- Vissa.
Frågade de om det?
- Nej.
Hur tolkar du det? Att de inte vågade eller att de var trygga som det var?
- Jag tror att det fanns en trygghet. Det är väldigt individuellt beroende på vad det är för klubb. Jag tror att det viktigaste för mig är att fokusera på var jag är nu. Dyker frågan upp får man ta det då.