Stefano Vecchia har varit glödhet i årets allsvenska. Sirius-forwarden har hittills stått för elva mål och fem assist på 16 starter och fyra inhopp.
Vecchia har länge varit högt ansedd inom svensk fotboll, dock, men skador stoppade honom från att explodera. I sina ”unga” år var benämndes han som ett underbarn och besökte ett gäng storklubbar. Hur det var, och hur det var att anses vara ett underbarn, det berättar 25-åringen nu om i podden ”Lundh”.
Vi har alla våra olika sysslor. Du var underbarn, googlar man lite hittar man Vasalunds ordförande Bo G Pettersson som var arg när du värvades som sjuåring till BP. Vad minns du själv av den tiden som omsusat underbarn?
- Jag minns att jag var väldigt bra och duktig. Jag var väldigt snabb och sprang runt alla i min egen ålder på den tiden. Jag minns att jag var väldigt framåt jämfört med de andra. Sedan minns jag även att det var en kamera runt mig på den tiden.
Du var med i TV4-dokumentären ”Svenska underbarn”.
- Precis. Jag minns att det var lite konstigt att de följde med mig när jag gick ut. Jag var så liten. Helt plötsligt började folk veta vem jag var i skolan, när jag gick i affären kunde någon komma fram och känna igen mig. Det minns jag. Sedan tror jag att jag inte riktigt fattade relationen mellan Vasalund och Brommapojkarna. För mig var allt som vanligt, jag bytte lag och fick spela med lite bättre spelare.
Var det roligt eller jobbigt, tiden som underbarn?
- Jag tyckte att det var kul. Jag tror inte att man kände press när man var så liten. Men det blev lite att jag var den som var ”underbarnet”. Jag körde bara, jag tänkte aldrig på något. Jag tyckte mest att det var kul, i alla fall där och då. Sedan blev det kanske lite annorlunda med skadorna och så, då blev det kanske lite mycket med olika klubbar.
Det känns som att du hade klippkort på att provträna ute i Europa. Vilka klubbar var du och besökte?
- Inter var där jag var varje år, från att jag var 10-12 till 15. De ville signa ett ungdomskontrakt med mig när jag fyllde 16, vilket aldrig blev av på grund av att jag skadade mig när jag var 15. Även Manchester United, Liverpool, Feyenoord, Chelsea… Det blev ganska mycket där. Det kan ha varit lite mycket, med tanke på skadorna som kom sedan.
Var det bidragande, att du spelade för mycket fotboll?
- Det kan ha varit så. Normalt sett när vi var lediga med BP, vi tränade ju hur mycket som helst i BP, det är en elitförening som satsar stenhårt, så fort vi var lediga åkte jag runt bland de här klubbarna. I och med att jag var väldigt bra ville de alltid att jag skulle komma tillbaka och lära känna laget. De tänkte väl att de skulle kunna slå till när jag blev 16. Jag åkte runt mycket och fick nästan aldrig ledigt. I efterhand tror jag att det kan ha varit väldigt hårt belastande. Särskilt när man är så ung. Sedan blev det en belastningsskada, då var jag borta två år. Jag tror det.