Inför 2017 tog Djugården in Özcan Melkemichel som ny tränare och värvade hemvändare som Jonas Olsson och Kim Källström. I slutändan blev det succé med en tredjeplats för en klubb som inte tagit allsvenska medalj sedan 2007.
Men säsongen kantades av uppgifter om Melkemichel inte alltid hade samma syn på träning och spelsystem som en del av de mer tongivande spelarna.
- Vi hade en del heta diskussioner. Özcans ledarstil är väldigt öppen. Han gillar att involvera spelare. Första träningen sade han att de blygaste killarna inte fick kyssa de vackra tjejerna. Han ville att vi skulle kliva fram. Han tyckte att vi var tysta. Vi hade en lite annan ledarstil med Pelle (Olsson) med genomgångar av hur det skulle se ut, sedan kom Mark (Dempsey) in och rörde om lite och sedan fick vi en ny dynamik med Özcan. Jag tror att det var nyttigt för honom att ha någon att bolla med. Ibland klaffade det inte för oss.
- Jag kommer ihåg när vi mötte Östersund borta och gjorde en riktigt kall match. Vi hade några möten efter det där vi gick igenom vad vi tyckte skulle bli bättre. Vi skruvade på en del grejer kollektivt ihop. Sedan slog vi dem med 3-0 hemma. Ibland är det bra att involvera alla. Har du spelat på den nivå som de har gjort tillsammans med oss som har spelat ganska många matcher här hemma också och unga, hungriga grabbar på det så har du en ganska bra mix på åsikter. Kan du kanalisera det på rätt sätt kan du få resultat av det. Sedan kan det bli polsk riksdag också, men det gäller att ha fokus på rätt saker. Man kan ändra på ganska mycket saker i ett lag.
Men om exempelvis Kim Källström säger till gissar jag att alla lyssnar, även Özcan?
- Ja. Så var det. Sedan höll man inte alltid med Kim. Det var mest Jonas och Kim som inte höll med varandra och som tog diskussioner.
Det låter som att det kan spraka kring en sådan diskussion?
- Absolut. Det är två starka viljor.
Vad var det som de inte var ense om?
- Det minns jag inte exakt. Det kunde dyka upp något. Men det är så det ska vara på vilket kontor som helst. Om vi ska föra varandra vidare måste vi vara oense om vissa saker. Det ska vara högt i tak.
Jag undrar om det finns så många allsvenska klubbar som har plockat hem tre så meriterade hemvändare på kort tid. Hur förändrar det ett omklädningsrum?
- Det finns hierarki i omklädningsrum, och äldre spelare är ganska bra på att föra det vidare. Så är det ju. Men jag tycker att det är bra killar. Sedan har vi alla våra demoner och man kan ha en dålig dag ibland. Men på det stora hela för Djurgården med den publicitet som kom… Det började bubbla runt Djurgården, något det inte hade gjort på länge. Jag tror att man behövde den skjutsen. Det var helt rätt tid för gruppens dynamik, också. Sedan är det klart att man hade önskat att få ut ännu fler år av de här spelarna, men man måste också respektera att vi fick ett år av Kim. Det är klart att Kim droppade ut väldigt mycket för att få tid, han hade kanske kunnat spela lite annorlunda. Men han tillförde enormt mycket. Inte minst i sitt passningsspel. Han vågar slå bort tio passningar, sedan slår han den elfte rätt och då är det mål. Det är inte alla som har den typen av driv och tänk i sig. Det är något jag har försökt lära mycket av.
Om man tittar på Özcan Melkemichel, som har haft väldiga framgångar med lag som han tagit från division 1 till allsvenskan två gånger om, så surrade hela säsongen om att han var lite mer rörig än exempelvis Pelle Olsson. Hur är det som spelare att ställa om till ett annat ledarskap som skiljer sig så mycket?
- Jag tror att det beror på var du är i karriären hur du hanterar en sådan sak. En ung spelare som inte har varit med om ett tränarbyte och kanske haft samma ungdomstränare sedan han var knatte kanske kommer till en storklubb och får tre tränare på ett och ett halvt år. Det blir en liten omställning, men samtidigt är det det som är fotboll. Man måste vara beredd på en omställning. En tränare kanske gillar dig, en annan gör det inte. Hur hanterar du det? Det är på ett individuellt plan. Det kollektiva med kemin och så… Alla tränare är olika. Som spelare tror jag att man måste gå in med ett öppet blad och låta tränaren göra sin grej, för i slutändan är det hans huvud som kommer ryka om det inte går bra. Så funkar fotbollen. Jag tror att man måste vara medveten om hur han jobbat, och hur man ska göra för att få spela och utvecklas i den miljön. Man får ha den insikten och kolla med lite helikopterperspektiv på det. De tränare som du nämnde skiljer sig mycket i hur de jobbar.