När Pontus Wernbloom vände hem till IFK Göteborg förra säsongen var några av de som var med och tog SM-guld 2007 tillbaka i klubben. Spelare som Mattias Bjärsmyr och Jakob Johansson hade kommit hem tidigare och Marcus Berg och Oscar Wendt var på ingång. "Fikaligan" var återsamlad, något som det pratades om i många år, innan det blev verklighet.
- Det gick ju snabbt, det var inte så att jag var inställd på det. Men klart det fanns ju där i bakhuvudet att "löser vi det här nu". Samtidigt så var det att antingen så går jag till Blåvitt eller så får jag fortsätta i Paok och det kommer ju inte bli bra heller. Det var ju ett chicken race in på timmarna i princip, innan jag fick köra i 200, höll jag på att säga, ut till flygplatsen för att hinna hem och signa med Blåvitt. Så det gick väldigt, väldigt snabbt allting och det är klart att det var skönt. För framförallt ville jag bara börja spela igen, nu vill jag bara börja spela och så får jag göra det i Blåvitt. Då avslutar jag där, så kör jag där. Det har man alltid haft i bakhuvudet. Men nu öppnade det upp så att valet blev rätt enkelt. Amen nu åker jag hem, också tar jag hem familjen, så bara kör vi. Det kommer bli för jävla kul. Ja det gick snabbt, säger Wernbloom i podcasten Lundh.
Om du ser på den korta tiden du var här, var det skadan, var du hämmade redan från start? Visste du redan från början att det här kommer bli tufft?
- Jo, det visste jag, men jag tyckte inte det var så jäkla farligt. Klart att jag hade varit borta från fotbollen och det så snarare åldern, att jag kanske blivit lite långsammare och sådär som gjorde att det kanske inte blev så bra som jag hade velat. Men skadan i sig, det är väl klart att de kanske är den som har orsakat att man blivit lite sämre då. Men inte så att det är någon ursäkt, det tycker jag nog inte. Men nu på sista säsongen här, det var nog enklare när jag kom in för då kände jag ändå rätt bra men det blev inget bra med knät och det hämmade mig kanske framförallt den här säsongen som var.
Sved det extra att lämna nu när liksom Oscar Wendt och Marcus Berg kom hem? För du lämnar ju i princip precis när de ska komma.
- Ja, jag hann ju träna med Oscar men jag hann ju inte ens träna med "Mackan". Det är klart att det är skittråkigt när man ser på det så. Framförallt då när det händer men nu har jag väl ändå fått lite distans till det. Det enda jobbiga nu är väl när man är och tittar på matcherna. Jag fick ju inte spela inför fansen heller så det finns ju också den aspekten som är pisstråkig och urusel tajming rent ut sagt. Men det är också vad det är, jag hade önskat att jag fått spela med dem för de är bra kompisar och vi hade fått knyta ihop säcken på något sätt. Det blev inte så men precis som jag säger, det är ingenting att gråta över heller.