Magnus Wikman och Peter Gerhardsson har kamperat ihop som tränare för det svenska damlandslaget ett bra tag nu.
Nästa år, efter VM, går båda kontrakten ut. I veckans avsnitt av podcasten Lundh berättar Wikman om situationen.
- Det stämmer, det (kontraktet) går ut i augusti nästa år. Jag har alltid regelbunden dialog och kontakt med vår generalsekreterare Håkan Sjöstrand och min närmaste chef Marika Domanski Lyfors. Det pratas hela tiden lite smått om vad som händer. Sedan är mitt kontrakt som assisterande lite bundet med andra ledare, som Peter som förbundskapten. Kommer en ny förbundskapten kanske han eller hon vill ha någon annan. Hur hans kontakt går törs jag inte säga, för det pratar han inte med mig om.
Ni pratar inte om ifall ni ska fortsätta eller inte?
- Först tror jag att Svenska fotbollförbundet ska komma och prata med honom om de vill och om han vill. Det är nummer ett i det hela.
Och det vet inte du om de har gjort?
- Nej, det vet jag inte. Vi har ett kontrakt som går ut sista augusti, det är ganska lång tid kvar. Jag har haft ett- och tvåårsavtal – det är så det ser ut i fotbollsvärlden. Det är ganska lång tid kvar på ett avtal, jag går inte runt och funderar på att de måste prata med mig i det här läget, det är med Peter. Och det kanske de har börjat med, det vet jag inte.
Peter var också öppen med att han lite lekte med tanken att flytta ut, han hade fått en del anbud, och att ta med sig er. Det gissar jag att han måste ha pratat med dig om? Eller så kanske du lyssnade på podden?
- Det gjorde jag nog, men det har jag inte reflekterat över. Vi har inte pratat framtid så där. Vi är egentligen två separata personer i två olika delar av livet. Att vi sitter ihop… Vi har gjort det i den här rollen, inte annars någon gång. Skulle han få ett huvuduppdrag här eller någon annanstans och fråga mig, då får vi prata om det då. Eller om jag får något annat och frågar honom. Det får vi se.
Vad vill du själv? Du är lite yngre än Peter, ska sägas.
- Jag är inte ung, men jag har några år mer att jobba på än han kanske. Jag vill jobba som fotbollstränare, jag har ett enormt sug och driv och älskar det här. Var det blir någonstans vet jag inte. Vi får se om jag blir kvar här eller någon annanstans. Jag vill jobba som fotbollstränare, utan att säga var och när.
Du har varit tvåa. Finns det ett större sug efter att bli etta igen och ha det sista ordet som huvudtränare?
- Det är klart att det ibland lockar. Men absolut inte, jag har inga problem med den här rollen. Jag trivs med den jättebra. Jag har stor påverkan, jag får ansvara för saker och ting. Så länge jag får ansvar för vissa frågor eller områden, även om jag är assisterande, har jag inga problem med det alls. Skulle jag inte få det och bara få hjälpa till lite, då skulle jag nog mer önska huvudansvar. Men som det är nu har jag inga problem alls.
Hur många anbud har du tackat nej till?
- (Skratt) Det vet jag inte. Några stycken. Men det är inget överflöd. Jag har ett avtal, så de vet väl att det inte är aktuellt på det sättet. Jag har det nu och det ämnar jag att fullfölja. Sedan får vi se om jag blir tillfrågad om förlängning, eller om det blir något annat. Jag måste ju ha jobb från september nästa år, det är viktigt för mig.
De anbud du har tackat nej till, vart kommer de ifrån?
- De kommer från världen över.
Både landslag och klubblag?
- Nej, bara klubblag. För mig.
Vilket sug kan du känna att komma till något av de stora klubblagen ute i Europa, där det plötsligt finns helt andra resurser och möjligheter?
- Ofta är det lätt när man jobbar inom förbund och landslag att man saknar träningarna. Jag älskar träningar, det är mitt liv på ett sätt. Det är lätt att säga med klubbar, men jag har en så bra roll här och drivs fortfarande hårt av att få oss att bli bättre och vinna något. Därför går jag inte och tänker i de banorna. Men det är väl bra att marknaden ökar på damsidan, även om den finns på herrsidan också. Men det är inte så att jag måste vara klubbtränare eller inom förbund.
Känslan är att om man kommer från svensk damfotboll har man större chans än herrfotboll. Vi ser Jonas Eidevall, vi ser Pia Sundhage. Hur ser du på de möjligheterna, med de fina resultat ni har gjort, att du har ett bra cv för att kunna kliva ut i världen?
- Det är som du säger, det har varit större möjligheter på damsidan än på herrsidan att gå utomlands. Men jag måste inte heller utomlands, eller ta herrar eller damer. Jag kommer jobba. Först måste man bli tillfrågad, det bestämmer man inte över själv, men jag har ett driv och ett sug. Jag hoppas att jag får jobba med fotboll framledes, för det är min dröm. Sedan får vi hoppas att det kan vara här, men det bestämmer jag inte själv.