Sverige tog sig till semifinal i sommarens Europamästerskap. Men där satte mästaren England stopp.
Landslagets assisterande tränare Magnus Wikman berättar om EM och ger sin syn på mästerskapet i media.
Har ni analyserat EM i England i somras?
- Ja, på lite olika sätt. Själv gör man det, jag och Peter Gerhardsson gör mycket. Sedan har vi haft en samling där spelarna har gjort det ihop med idrottspsykologiska rådgivaren. Vi ledare hade en del, vi ska ha en till nu efter Frankrikematchen i oktober. Vi håller på och bygger på och kollar av vad vi kan göra bättre till VM, framför allt.
Vem hade rätt? Vi i media, som var lite kritiska till hur ni spelade, eller ni, som menade att ni spelade rätt bra men hade marginalerna emot?
- Det är Englandsmatchen vi förlorar. Fram till dess vinner vi. Man kommer alltid kunna säga att något kan vara bättre. Så är det alltid. Men resultaten gjorde att vi vann gruppen och gick till semifinal, vilket i sig är relativt bra. Det är den matchen vi förlorar som vi inte var tillräckligt bra i. Vi tycker inte att det var så stor skillnad som 4-0, även om det nu blev 4-0 så det låter helt fel, men vi skulle kunnat leda i början. I expected goals var det väl en 2-2-match. Det är klart att det främst är den matchen vi tittar på, för där var vi inte tillräckligt bra mot ett visserligen väldigt bra England.
Vad skiljer Sverige från England där? Säg att det inte skulle blivit 4-0 där, men 2-0 då - de är ju ändå effektiva och skarpa och vinner hela EM till slut.
- Jo, men i den matchen är det en första halvlek - ska vi slå England behöver vi väl göra mål första halvtimmen, där vi har lite momentum. När vi är som bäst mot dem måste vi göra mål. Sedan kom 0-1 i stället och ett tidigt 0-2, då var det väldigt dåligt försvarsspel på en hörna av oss som leder till det. Sedan får vi en dubbelchans på en hörna att göra 1-2 i början av andra. Men sedan gör de 0-3 på en klack i straffområdet, sedan är det över. Då är det en överkörning sista 25. Men vi behöver göra mål när vi har vårt övertag i målchanser första halvtimmen. Sedan tror jag också att vi hade behövt ha alla spelare friska. Det var några som kom tillbaka från att ha legat sjuka i en vecka, det var några som var skadade. Vi hade nog behövt ha alla tillgängliga för att kunna välja vilka vi vill spela, vilken formation och byta på ett annat sätt än vad vi kunde den här gången för att öka möjligheten.
Kring sjukdomar och skador, vad är det som vi inte vet, om det finns något?
- Det vet jag inte… Det var ändå X antal som var sjuka under slutspelet. Några kunde inte vara med i semifinalen heller. Linda Sembrant och Stina Blackstenius kom tillbaka men missade en del i början, Caroline Seger kom tillbaka och kunde vara med delvis i den matchen. Hade de varit helt friska och inga sjukdomar tror jag absolut att vår chans hade ökat.
Du har jobbat inom svensk damfotboll under rätt lång tid av och till, jag har också bevakat en del mästerskap och upplever att det blir mer av en diskussion kring att vi i media var kritiska mot er. Hur upplever du det, var vi orättvisa mot er?
- Jag förstår hur du menar. Jag kan bara prata för mig själv. Alla har rätt till åsikter, och det har man ju ofta i poddar eller krönikor som man lägger ut, liksom jag. Det är en sak. Sedan tycker jag att insikten behöver vara större för att uttrycka vissa saker, tycker jag, personligen, än att bara kasta ur sig.
Vilka?
- Vi hade en situation där jag brusade upp lite, jag tror att det var efter Schweiz-matchen. Det var vissa saker kring att man förlöjligade motståndet, att de skulle vara så dåliga och borde förlora med 8-0 för att de har varit magsjuka, vilket var en väldigt begränsad magsjuka på avbytarna. Och för att de inte skulle ha tränat hela laget – att träna mellan matcherna i ett mästerskap, det är inget som påverkar nivån på deras spelare speciellt mycket. Vi visste att det var en nyckelmatch och vi vann den med 2-1. Vi var glada för det. Då blev jämförelsen att vi inte vann med 7-0. Det tycker jag inte är realistiskt, det var därför jag skällde lite. Men alla tycker olika. Här tyckte folk att vi och Schweiz var olika bra, det måste jag lära mig att respektera. Men jag gillar inte när man bara kastar ut sig saker i media.
Det är lite som den förre simförbundskaptenen Hans Chrunak sade, "om du inte gillar uppmärksamheten, simma långsammare". På något sätt är det väl ändå positivt och att det tas på allvar, även om Janne Andersson kanske kan tycka att vi inte kan tillräckligt mycket om Ukraina när de åker ut i EM-åttondel. Väger det över att det är mycket intresse och uppmärksamhet, eller vill man ha det nördigare och mer kunnigt?
- Det är klart att uppmärksamheten vi får och intresset av att följa oss på träningar, matcher och mästerskap, allt möjligt, är så klart det absolut bästa. Då måste vi lära oss, inklusive jag, att folk tycker annorlunda än jag. Absolut, så är det. Å ena sidan är det jättebra att det tycks, och i dag finns det så många forum att uttrycka sig på som journalist. Jag syftar mer på att när man frågar en tränare, i mitt fall en assisterande, att det är min åsikt de frågar efter, inte att man utgår ifrån sin egen, för den kan man ha i egna forum. Men uppmärksamheten är fantastiskt bra, det är klart att det är så.
Gillar du det mediala? Jag kan ju gilla när det sprakar till och blir debatt och diskussion.
- Jag har ju min åsikt i saker, och jag lyssnar mycket på poddar och läser, det är inte bara för mitt jobb, jag tycker att det är kul. Så på det sättet. Men forumet kanske inte är rätt då att jag ska komma och brusa upp eller tycka, det är inte det som är meningen och handlar inte om att ifrågasätta någon. Men jag vill stå upp för vad jag tycker och vill berätta vad jag tycker, det är det som är mest intressant för mig när jag är där än vad någon annan tycker. Det är väl en lärdom för oss alla.