Moustafa Zeidan tvivlade på sig själv när han åkte ur med olika klubbar, fyra säsonger i rad. Med Helsingborg, Syrianska, BP och Frej hade den nuvarande MFF-mittfältaren ingen rolig tid i.
I podcasten Lundh berättar han om den tuffa tiden och drivkraften att fortsätta köra på.
Du blev kvar under ett halvår i superettan under PO Ljung, men fick inte mycket speltid, lirade inte riktigt med Ljung, eller?
- Nej.
Ett kort svar.
- Simpelt och kort.
Du gick i stället till Syrianska för att få fart på karriären. Var det en befrielse att komma dit?
- Otrolig, för där kände jag mig uppskattad. Jag kanske gick till en mindre klubb, men jag kände mig uppskattad och väldigt fri. Då kan man spela sitt spel och göra det man är bra på. Det var det som hände.
Hur är det mentalt när man kommer från Premier League, förvisso akademi, till Helsingborgs IF och sedan ner till Syrianska, hur upplevde du den tiden, för jag kan gissa att du fick höra en del?
- Jo, så klart man fick höra ganska mycket.
Vad sade folk?
- Att man misslyckats, så klart. En bra talang, men that’s it, liksom.
Du var fortfarande rätt ung?
- Jo, jag vet. För mig var det ganska tufft, men jag kunde lika bra ha valt att bara ge upp. Det gjorde jag aldrig. Jag tänkte att om de tycker det, så fine, inga problem. Men de skulle få se.
Det gick väldigt bra i Syrianska, då plockade BP in dig. Kanske din nuvarande agent, Daniel Majstorovic? Han var ansvarig i BP.
- Ja, han var där och tog in mig, vilket jag uppskattade väldigt mycket.
Det var en tuff säsong för BP. Hur upplevde du det med den portugisiske tränaren Luis Pimenta, det var Aftonbladet som avslöjade att han hade betett sig illa?
- För mig, som för inte så länge sedan hade varit i England och sett att det var en tuffare miljö, så var det vissa saker som folk kanske tyckte var konstigt och höjde på ögonbrynen över som jag tyckte var fullt normalt. Dock förstår jag att det är väldigt stor skillnad på Sverige och England. Det förstod man, att det kanske gick över styr.
Det var en del spelare som tyckte det. Hur mycket snackade ni i gruppen?
- Så klart var det vissa saker som inte var okej.
Vad var det?
- Det med hierarkilistan och det var inte okej. Men allt annat… Jag var inte inblandad i mycket, helt ärligt. Jag missade ganska många saker som hände, det var en del individuella saker.
Var du förvånad över att BP sparkade honom?
- Nej.
Ni åkte ur och du flyttade vidare. Hur var det att när du äntligen nått allsvenskan så fick du flytta till Frej?
- Det var väldigt tråkigt. Man kände att man var i allsvenskan, men så gick det inte. Det är tufft. Min resa har varit ganska speciell när det kommer till den mentala biten. Jag tror att jag åkte ur fyra år i rad. Jag åkte ut med Frej också, till division 1.
Med Helsingborg, Syrianska, BP och Frej.
- Ja, jag åkte ur med alla. Det var tufft. Det var det tuffaste jag gått igenom, att åka ur med Frej. Där kände jag: ”är jag verkligen ett misslyckande?”
Hur pallade du fortsätta?
- Jag vet inte riktigt… Men grejen är att jag aldrig har slutat tro på mig själv. Är jag ute och tränar eller spelar fotboll i Högaborg, då får jag den hajpen igen. ”Hur kan det inte gå bra, du har det i dig”. Det har också fått det att leva hela tiden. Självförtroende var inte där det skulle, men sedan träffade jag på en bra tränare.
Det blev Jönköpings Södra och Andreas Brännström, nu i AIK, som du stöter på i allsvenskan. Vad var det som lossnade med honom?
- För en gångs skulle kände jag att det både var en människa och en tränare som förstod mig och verkligen såg det jag hade och uppskattade det jag kan göra. Det var verkligen det som fick det att lossna, att han gav mig kärleken till det. Det är det jag uppskattar väldigt mycket.
Hur är det att hamna i en klubb och ett läge där man känner att man hittar sin fotboll och får ut det man vill?
- Man måste gå igenom det för att förstå det, för när du har gått igenom så många misslyckanden och turer så känner du att det är en lättnad, en jättestor lättnad. För mig, jag mådde väldigt bra under den tiden.
Hur känner du kring att ni inte lyckades ta er upp nu i efterhand?
- Så klart tufft. Dock visste jag, hade Brännström stannat kvar ett år till så hade vi gått upp. När vi kvalade upp tror jag att vi landade på 60 poäng och slutade trea. På tio år så går du upp nio med de poängen och med det lag vi hade. Jag tror att vi hade gått upp året efter.
Efter något halvår kom Sirius. Vad fick dig att välja Sirius i det läget?
- Först och främst var det allsvenskan. För det andra var det spelsättet. För det tredje var det Daniel Bäckström.
Vad är det han står för? Nu har han tagit över U21-landslaget.
- Det var lite det som jag var inne på med Brännström, han förstod mig som människa och spelare. Det var exakt den känslan jag fick där också. Han förstod verkligen mig och gav mig den kärleken. Det var därför jag hoppade på det tåget.
Hur var det att komma till en av de mindre klubbarna i allsvenskan, där det handlar om att hänga kvar?
- Det var väldigt roligt. Vi hade ett väldigt bra lag, när man kollar på spelarna vi hade. Jag tyckte att det var fantastiskt roligt att komma dit. Vi njöt för varje match som gick.
Vad är det du gillar med den fotboll som Sirius stod för?
- Att styra matcher, att veta att man kommer ha bollen mycket. Inte att du känner att något måste hända för att du får bollen för första gången på en kvart. Det kändes hela tiden som att man fick många aktioner under en match, misslyckades man med en kände man att det skulle komma en till för att vi hade bollen så pass mycket.
En känsla man får när man tittar på Sirius är att det är spelare som har varit i stora klubbar men inte lyckats, men att de där fått tillbaka förtroendet. Vad är den speciella miljön i Sirius som gör att spelarna hittar tillbaka till det som de en gång var?
- Det är lite det, att du kanske känner att du har varit på något ställe där du inte varit uppskattad, då kommer du till Sirius och känner dig väldigt uppskattad. Det är lite det som många känner, att folk tror på en och att man spelar en rolig fotboll, och att det är ett skönt omklädningsrum. Man kommer in i gruppen väldigt lätt. Det är en väldigt skön tränare också.
Är det ibland skönt att vara i en klubb som inte har den enorma bevakning som några av de största har?
- Så klart. När du väl är i Sirius, ibland fattar man att vi måste spela på vårt sätt, vi ska inte byta spelsätt, vi vill inte anpassa oss för mycket efter motståndaren. Med det spelsystemet kommer man att förlora någon match, kanske med 0-3, men det kommer också komma matcher där du vinner med 4-0. Det tålamodet finns där, och det är skönt att man inte har samma krav från fansen som man har i andra klubbar.
Kändes det skönt att du kunde ge tillbaka till Sirius när Malmö köpte dig för en bra slant?
- Så klart. Det var ett kvitto på att jag presterat bra och att de har ett bra öga för spelare.
Trots att du har varit med om så mycket är du fortfarande rätt ung. När du tittar tillbaka, hur fascinerad kan du vara över att du själv har orkat ta dig igenom alla de här upp- och nedgångarna?
- Det är kul, för det visar också att man har en stark och bra mentalitet, som förhoppningsvis kommer ta en längre i framtiden.
Du nämnde själv att folk kunde säga att du var ett misslyckande när det gick nedåt, finns det där att du kan ta att folk har åsikter om dig?
- Ja.
Hur artar det sig att du pallar ta den kritiken?
- För mig har jag alltid fattat att fotboll är en åsiktssport. Alla tycker olika och ser fotboll på olika sätt, vilket man måste ha förståelse för. Vissa får man ta med en nypa salt, vissa tar man inte med en lika stor nypa salt. Men för mig har det varit okej, folk får tycka vad de vill, i slutändan är det jag som spelar och inte de. Alla kritiker önskar att de var fotbollsspelare, men de är inte det, därför har de blivit kritiker.