På torsdag ska Kosovo försöka ta det första steget mot EM nästa sommar. Man möter Nordmakedonien borta och vinnaren får i november möta vinnaren av Georgien och Belarus.
I Kosovos trupp finns förre Elfsborgs-spelaren Arber Zeneli som i dag spelar för Stade de Reims i Ligue 1 och han säger att ett EM-slutspel hade varit stort.
- Det hade betytt allt. Vi har varit tillsammans i tre år och fått bygga ihop ett bra lag. Att gå till ett EM-slutspel hade varit drömmen för alla spelare. Alla människor som vet vad vår historia är, vad vi har gått igenom… Jag tror att fotbollen är en del av människorna. Alla är intresserade av hur det går för oss. När vi väl kommer till Kosovo har vi all deras support, vi har 14 000 på arenan men det känns som 50 000. För oss, men även för människorna, betyder det otroligt mycket.
Arber Zeneli var med i det svenska U21-landslaget som 2015 vann EM och har gjort många U-landskamper, men när det var dags för A-landslaget valde han Kosovo där hans föräldrar kommer ifrån.
- Självklart betyder all tid jag har gjort för Sverige otroligt mycket. Jag är den person jag är fotbollsmässigt tack vare Sveriges landslag. Självklart är jag glad för den tiden. Men i slutändan måste jag tänka på mig själv också. Ofta väljer spelare på grund av att man känner att man är i närheten. I min situation var jag med i U21-EM, de sade att de trodde på mig och så. Jag ska vara nöjd med det men var inte nöjd, för jag fick inte spela. Sedan när det väl kom till generationsbytet var det jag som skulle ta oss till nästa steg, med Kristoffer…
Olsson?
- Precis. Sedan spelade jag inte, även om jag presterade på klubbnivå i Heerenveen. Jag var inte tillräckligt bra defensivt. Jag fick lite kommentarer här och där från tränare. Till slut kände jag…
Var det Håkan Ericson då? Han var förbundskapten 2015 och tog landslaget till EM 2017. Vad sade han till dig som gjorde att du inte kände förtroende?
- Efter U21-EM, när vi väl kom tillbaka var det någon match mot Georgien, jag tror det var på bortaplan… Jag gillar inte att få igång något, jag kände bara att jag inte fick förtroendet från Håkan. Sedan kände jag att det var långt ifrån A-landslaget i och med att jag inte spelade med U21. Varför skulle jag komma upp om jag inte spelade i U21, liksom? Sedan kom Albert Bunjaki och ställde frågan om jag ville komma över. Jag snackade med mina föräldrar, vänner, bröder – till slut valde jag Kosovo. De hade en plan för mig.
Du hade Peter Wettergren under tiden i Elfsborg. Vilken dialog hade du med honom? Han kom ändå in i Sveriges landslag 2016 som assisterande, innan det var han scout och inblandad.
- När han var i Elfsborg hyllade han mig som en av de bästa talangerna han har tränat. När jag väl kom upp hade vi ett möte i Marbella eller La Manga, då sade han de här goda orden. Men efter att han gick till landslaget har vi inte haft kontakt över huvud taget. När nyheterna kom om att jag skulle byta landslag ringde han mig, vilket jag inte uppskattade alls. Efter den relationen vi hade i Elfsborg hade han kunnat ringa mig och frågar hur läget var. Han hade kunnat uppmuntra en spelare att ge ännu mera.
Du känner att när du väl hade valt landslag skulle han inte ha ringt dig?
- Nja… Jag tycker inte att han ska ringa efter att jag har valt. Då hade han kunnat ringa ett år innan i sådana fall.
Du valde Kosovo, vad fick du för reaktioner?
- Jag har fått höra att många landslagstränare som jag har haft var otroligt besvikna.
U-landslagstränare som du har haft?
- Exakt. De gav mig chansen att bli bättre i mitt sätt att spela. Vad ska jag säga? Sedan finns supportrar också som skriver en massa meddelanden. Efter att jag skrev en text fick jag en massa meddelanden också. Men det är en de av fotbollen.
Hur tar du det?
- Jag tar det inte så värst. Jag bryr mig inte. Självklart är folk kanske lite besvikna över att jag fattade det beslutet, men i slutändan måste jag tänka på mig själv också.
Vad hade Svenska Fotbollförbundet kunnat göra för att få dig att välja Sverige?
- Det är inte en fråga bara för mig, jag tycker att det är så för alla ungdomar som är där och nosar på en landslagsplats. Ring dem, eller säg att ni har koll på dem, eller något! Jag tror att det kommer att ändra deras uppfattning om landslaget. Om förbundskaptenen eller den assisterande förbundskapten ringer och säger att de ser att det går bra och att man ska fortsätta för att kanske få en chans… Men att inte bry sig över huvud taget… Kommentarer kommer att spelare går hit och dit till höger och vänster för att de inte känner att de har förtroende från förbundskaptenen, det är något jag håller med om.
Ibland kritiserar man fotbollförbundet för att det är för passivt och så. Det finns fler exempel, som med Saman Ghoddos, där spelare har försvunnit. Du menar att man kan göra mer under tiden, för du ingick även i U21-landslaget, som är snäppet under A-landslaget?
- Hade jag kunnat göra det bra i U21-landslaget hade jag säkert kunnat vara med i A-landslaget. Jag hade inte tackat nej, det kan jag vara ärlig om. Men som jag sade, de tänker inte snäppet längre. Nu försöker jag inte såga någon, jag känner mest att om du är intresserad av en ungdom, en talang, då måste du kunna visa det. Inte att han ska visa det på planen för att sedan bli uttagen. Som med Alexander Isak nu. Han har gjort det bra och fick chansen, men han gjorde det otroligt bra under tiden i AIK. Han har säkert fått ett samtal också, det tror jag. Typ ”det går bra för dig, vi tror på dig” och sådana grejer. Självförtroendet ökar otroligt mycket om du får ett sådant samtal. Sedan ser du, jag kan rabbla upp en massa namn som försvunnit från svensk fotboll som gått till andra landslag. Det är en grej som kanske måste bli bättre.