Omgångens bästa:
1. Luis Muriel (Lecce)
Galen prestation där han säkert höjde sin prislapp med fem miljoner euro. Först sprang han igenom Roma-försvaret och satte 1-0, sedan snurrade han upp två man och sköt en kanon från 30 meter för 2-0 och sedan fixade han en straff. Luis Muriel har redan kapat Lecce-flighten men det ser inte ut som att han kommer landa i Udine utan i ett storlag på en gång. Han är en colombiansk variant av Luís Nazário de Lima. Tack för showen, Luis.
2. Fiorentina
Att möta en svårare motståndare utan press kan vara enklare än att möta en lättare motståndare med tunga huvuden. Så verkade det vara för Fiorentina när de mötte Milan. Att få åka ifrån Artemio Franchis ångestframkallande atmosfär verkade ha en god inverkan på laget. Cesare Natali var ett lejon i försvaret, Lorenzo De Silvestri var en turbo från gamla dagar, Valon Behrami en bålgeting på mitten, Adem Ljajic har börjat hitta sin talang och Stevan Jovetic var som vanligt den stora pärlan. Ja, just det, vi får inte glömma Amauris inhopp. Att vara målskytt när det som mest behövs är inte fy skam. Den överraskande segern tog Fiorentina ifrån de mörkaste gränderna till lite ljusare rum. Starkt.
3. Stefano Mauri (Lazio)
Ibland förstår man inte riktigt vad som saknas förrän man ser det. Lite så är det med Stefano Mauri. Lite långsam, dribblar sällan, syns inte alltid jättemycket men ack vilken poängspelare. Dyker ofta upp i rätt situationer, gör mer mål än vad han är kapabel till och gör ett intelligent jobb i hemlighet. Men vi ska inte missta oss. Det är inte frågan om någon typisk gnuggare utan hans repertoar går längre än så. Annars gör man inte mål som man inte trodde var möjliga.
4. Antonio Di Natale (Udinese)
150 mål i Serie A.. Blev segerorganisatör mot Parma då han gjorde ett snyggt mål och var inblandad i Asamoahs andra. Det är svårt att tillägga så mycket mer om Di Natale. Medan det mesta har sagts så fortsätter han i samma diamantprydda spår. Legend utan barriär.
5. Leonardo Bonucci (Juventus)
Jag har skällt på honom, hånat hans prislapp och inte förstått att han överhuvudtaget kunnat vara landslagsaktuell. Allt detta har varit sant i mina ögon men saker kan ändras. Spelare kan lyfta sig. Leonardo Bonucci har gjort det. På något sätt har han hittat sitt självförtroende tillbaka och lämnat sina värsta uppspelsfötter bakom sig. Var riktigt bra mot Napoli och följde upp det med en minst lika säker insats mot Palermo. Dessutom målskytt igen. Om nu Bonucci kan hålla i den här formen ser framtiden bra ut för honom och Juventus.
Omgångens sämsta:
1. Phillipe Mexes (Milan)
Var redan dålig mot Barcelona i veckan och det blev nästan ännu värre mot Fiorentina. Alltid lite för nonchalant, ofta lite för klumpig. När han lyckas är det elegant, när han misslyckas är det harakiri. Har inte lyckats dämpa avsaknaden av Thiago Silva. Fransk narcissism som ledde till milanesisk black-out.
2. Gabriel Heinze/Simon Kjaer (Roma)
Visst, de fck dålig hjälp av sina mittfältare och fotboll är en lagsport men deras mittbacksspel var en uppvisning i osymmetrisk förrvirring. Missade offsidefällor, försenade ingripanden, och total osäkerhet. Detta kan väl inte vara Romas framtida mittbackspar?
3. Nicolas Spolli (Catania)
Har varit i mycket bra form men mot Chievo var det nattsvart. Straff och utvisning i samma moment och ridå för Catania. Avgörande misstag.
4. Diego Forlan (Inter)
Irriterande dålig. Häpnadsväckande osynlig och löjligt ointresserad av att ta sig in i matchen. Inter kunde lika gärna spelat med tio man.
5. Mauricio Pinilla (Cagliari)
Gjorde ett snyggt nickmål och var dittills en kandidat till "rätt" lista. Men på bara sekunder förvandlade han guld till aska. Euforiskt firande med tröjan halvt uppdragen drog han på sig sitt andra gula kort. Kort därefter kvitterade Inter till 2-2. Jag kan någonstans tycka att regeln är lite löjlig men nu är det som det är och det borde Pinilla ha vetat om, vilket gör det hela mycket osmart. Det är så här det är med Pinilla. Man vet aldrig riktigt vad man får. På gott och ont. Mot Inter blev det till slut mer ont än gott.
Omgångens lag (3-4-1-2):Lecces seger föddes inte bara ur Muriels fötter utan även ur Benassis grymma parader. Har varit grym under våren.
Massimiliano Benassi (Lecce) (3)
Lorenzo De Silvestri (Fiorentina) (1)
Såg äntligen ut som den gamla energifyllda turbon från Lazio. Var alltid på språng mot Milan.
Modibo Diakité (Lazio) (3)
Trots att det alltid ser ut som om han ska ramla ihop eller göra misstag så gör han inte det. Auktoritär, säker och urstark mot Napoli. Mannen som lurar våra ögon.
Leonardo Bonucci (Juventus) (2)
Hittat tillbaka. Placeringssäker, inga misstag där bak och målskytt där fram.
Guillermo Giacomazzi (Lecce) (3)
Spelade fram till Lecces två första mål, orkade pressa motståndarna och vann boll. Lecces hjärta.
Kwadmo Asamoah (Udinese) (2)
Inblandad i baklängesmålet men ändå fantastiskt bra. Två mål och massor av kvalitativt mittfältsspel.
Antonio Candreva (Lazio) (1)
Öppnade målskyttet för Lazio och var ständigt ett hot mot Napoli med sin snabbhet, löpvilja och skicklighet. Vann över sina tvivlare.
Stefano Mauri (Lazio) (1)
Skicklig på det lilla men också duktig på det svåra. Kvantitet och kvalitet. Gjorde årets mål.
Stevan Jovetic (Fiorentina) (5)
Ett mål och en assist mot Milan. Hans briljans är som vatten i öknen för Viola. Ledare.
Antonio Di Natale (Udinese) (5)
Gjorde ett snyggt mål som innebar 150 Serie A-mål i karriären. Även inblandad i Udineses sista mål. Legend.
Luis Muriel (Lecce) (3)
Skapde magi mot Roma. Två mål varav ett drömmål och en fixad straff. Sensationell är ett understatement.
Omgångens tränare:Att åka till San Siro mot ett scudetto-jagande Milan i ett mycket pressat läge är ingen promenad i parken. Segern var även Rossis.
Delio Rossi (Fiorentina) (1)
Omgångens domare:Agerade intelligent i de flesta situationer och gjorde att det blev en relativt lättdömd match.
Christian Brighi (Palermo-Juventus) (2)