Ann-Helén Grahm började sin tränarkarriär i Stattena IF där hon bland annat tränade en ung Caroline Seger. Och när laget gjorde sin andra säsong i damallsvenskan var det just Grahm som tränade laget.
Sedan dess har det blivit en hel rad olika tränaruppdrag, bland annat har hon varit assisterande förbundskapten för det skotska landslaget och tränat Hammarby i damallsvenskan. Senast var hon med när Finland spelade EM i somras.
Mitt under brinnande mästerskap hamnade den finska förbundskaptenen, Anne Signeul i blåsväder. Hennes tidigare assisterande tränare Maiju Ruotsalainen riktade skarp kritik mot henne.
- För mig handlade det om att jag för ett par år sedan blev mamma och att min chef förhöll sig på ett visst sätt till det, man var besvikna över mitt beslut. Jag fick höra att jag inte längre kan bli tränaren jag kunde ha blivit utan barn, sade hon då.
Efter EM fick Signeul lämna sitt uppdrag, och Ruotsalainens bild delar inte Grahm.
- Det är klart att det är tråkigt när fokus hamnar på annat som inte gagnar lagets prestationer och förberedelser. Det är alltid oerhört trist. Jag har jobbat med Anna i totalt 20 år och man får leta långt i fotbollsvärlden och på damsidan efter någon som är mer hängiven och engagerad och som framför allt vill väl, säger Grahm till Fotbollskanalen.
Att Finland hamnade i dödens grupp gjorde det inte lättare och det blev ett uttåg redan i gruppspelet. Och efter EM landade Ann-Helén Grahm i soffan, och tänkte att hon skulle återgå till vardagen. Men det ringde på telefonen och helt plötsligt öppnade sig en dörr, i Mexiko.
- Hur jag hamnade i Mexiko? Ja, fotbollsvärlden är liten och just i den här klubben är det så enkelt att det redan finns en svensk där, Paul Balsom, som är fystränare för herrlandslaget, jobbar som konsult for Tigres. Han hörde av sig och berättade att de sökte en ny assisterande till nya huvudtränaren, Carmelina Moscato, med en viss profil. På den vägen var det, Jag tänkte inte att jag skulle hoppa på något. Jag har de senaste fyra åren haft ett jobb på Skånes Fotbollförbund och det var tänkt att skulle tillbaka dit efter semestern, säger Grahm och fortsätter:
- Men sen funderade jag lite och läste på om den mexikanska ligan och klubben sedan man startade upp. När han hörde av sig igen sa jag att vi kunde prata vidare för att jag blev nyfiken på landet, ligan och klubben.
Blev det som du väntade dig?
- Absolut, och kanske än mer. Även om jag har många år inom fotbollen och fått uppleva mycket är det en annorlunda fotbollskultur som blir helt annorlunda när man är mitt i det och en del av det. Det överträffade det fotbollsmässiga och kulturella.
Det går knappt att jämföra med damallsvenskan. Rent sportsligt skulle man kunna dra en parallell och de mexikanska lagen kan troligtvis hänga med i den svenska farten. Men när det kommer till supporterkulturen är det något helt annorlunda - en ligafinal? Ja, där kan det vara upp mot 100 000 åskådare på läktaren.
- Den vanligaste frågan jag fått är "hur skulle de mexikanska lagen stå sig mot de svenska" och jag tror att de övre lagen i Mexiko skulle göra bra ifrån sig i damallsvenskan också. Tigres skulle vara med och fajtas i toppen men det är svårt att jämföra då många delar spelar in, säger hon och fortsätter:
- Det som sticker ut mest är ju det faktum att fotbollskulturen och supporterkulturen är enorm. Det är inte bara Tigres och det har väl grundat sig i att ligan från början tvingats fram av förbundet, man har ålagt alla klubbar som varit i den stängde ligan på herrsidan att de också ha damlag och det blev en professionell liga från start. Alla har varit på och man har investerat rejält, det innebär också att supportrarna är supportrar för klubben.
Den korta men tiden i Mexiko kröntes med en titel. Tigres har varit i final åtta gånger sedan ligan startade och med Grahm som assisterande tränare tog man sin femte titel - men det är inte guldet som står ut.
- Under min första seriematch var det drygt 8000 på läktaren, ja det är en stor arena - men i takt med att säsongen gick växte åskådarantalet. Det första derbyt med Rayadas på bortaplan var det 32 000 i en vanlig seriematch. Och när vi gick till slutspelet var det drygt 20 000 från kvartsfinalerna till avslutet med sista finalen på hemmaplan med bultande 52 000 på läktaren. Och fansen stannar drygt en timme efter slutsignal och det är som en livekonsert med Tigres-fansen. Just Tigres fans går under benämningen "Los Incomparables", de ojämförbara och jag kan inte jämföra det med något jag upplevt innan, vare sig jag varit med själv eller kikat på. Det är gåshud varje gång. Det var helt enormt. Finalerna spelas i dubbelmöte och inför hemmamatchen öppnade vi upp träningen för fansen och då kom det 5000 fans och tittade på, det är så enormt mycket kärlek.
Vad väntar näst för dig?
- Jag är tillbaka i mitt jobb, tanken var att det skulle vara ett korttidskontrakt under hösten och det jag kände passade mig bra också. Så jag återgick till mitt normala jobb på Skånes Fotbollförbund och jobbar som ledare där och det har jag gjort de senaste åren även när jag var assisterande för Finland. Då var jag ledig under internationella datum och mästerskap. Jag har jobbat för förbundet under de senaste fyra åren och gör det nu också. Sedan får vi se.