Den engelska ligan på damsidan, FA Women's Super League, målas av många upp som världens bästa och just nu hetaste liga. Med topplag som bland annat Chelsea, Arsenal, Manchester United och Manchester City har ligan lockat till sig en enorm följarskara och toppspelare från världens olika hörn. Förutsättningarna och matcharrangemangen i de största klubbarna är lysande. Men lika höga som topparna är i ligan, anser jag att dalarna är djupa. Fördel Sverige.
Tidigare har jag skrivit om fantastiska förutsättningar både på och utanför plan i mitt nuvarande lag Chelsea FC. Spelarna serveras allt som behövs för att kunna prestera och fokus ligger i att spela fotboll. Resten sköter någon annan som är expert inom sitt område. Liknande möjligheter och förutsättningar finner vi även i de andra topplagen i ligan. Men något jag reflekterat över när jag besökt olika matcharenor där vi spelat under min första tid här i England är den blandade nivån på faciliteter och planer hos lag som inte har det lika bra ställt som topplagen.
När jag föreställde mig engelsk fotboll innan jag kom hit såg jag regniga, tuffa matcher på naturgräs och "old school"-omklädningsrum uppbyggda av tegelstenar. En sån där robust, svart fotbollssko med stora, tjocka dobbar. Det är vad jag såg framför mig. Det mesta stämmer. Fotbollsskon, ja den kanske är lite väl "old school" för att synas på någon annan än på domarnas fötter. Men regnet finns där, det fysiska spelet absolut och tegelstenarna är självklarheter på de flesta arenorna. Nu har merparten av min första tid varit kanske årets tråkigaste månader vädermässigt att spela fotboll i. Men ändå, kvalitén på planer och omklädningsrum är sämre än vad jag föreställde mig. Sämre än vad många lag i damallsvenskan har, för att få lite perspektiv på det.
De flesta lag i damallsvenskan spelar på konstgräs, vilket många ser som något som inte borde vara fallet i svensk toppfotboll. Jag håller med. Fotboll ska spelas på naturgräs om planen är i speldugligt skick och gör fotbollen rättvisa. Är gräset glest, planen alldeles för mjuk och där det spelar roll var i målet du står för din längd, då väljer jag konstgräs alla dagar i veckan. Skicket på spelplanerna här i England har varierat alldeles för mycket under min första tid för att jag ska tycka att det är bra nog för en liga som anses vara världens kanske bästa just nu. I flera fall har det påverkat fotbollen markant. Visst, många spelplaner i Sverige är konstgräs, men det är i alla fall något som ger liknande förutsättningar till samtliga lag.
Vid ett tillfälle besökte vi en riktig traditionell engelsk arena, med just det där omklädningsrummet som är uppbyggt av tegelstenar som jag målade upp innan. Jag skulle vilja säga att det var en riktig "brunk"-arena som hade behövt fräschas upp. En av mina lagkamrater som jag pratade med, hon tyckte att det såg ut precis som hon ville. Det var sådana arenor hon såg när hon dagdrömde. Jag är fortfarande i chock.
Visst kan det vara brunkigt och typiskt engelskt, men krav på viss standard tycker jag ska finnas. Duscharna fungerar inte optimalt på flera arenor. På en arena sattes varmvattnet på först efter matchslut. Omklädningsrummen är rätt små, så vi får delas upp i två grupper för att kunna hålla avstånd i covid-tider. Toaletterna är som att spela lotto. Ibland fungerar de, ibland inte. För en liga i världsklass är det här inte bra nog. Fördel Sverige.
Det är en toppliga och det investeras allt mer i de olika lagen. Det ser bra ut utifrån och många imponeras över framfarten som sker i engelsk damfotboll. Allt är däremot inte guld och gröna skogar, vilket ofta syns först när en är inne i det. Mycket behöver bli bättre om det ska vara bra nog för att hålla måttet i en världsklassliga. Miniminivån behöver höjas, krav behöver ställas och vissa förutsättningar som tidigare varit godkända behöver sluta accepteras. Det finns mer att kräva av en liga i denna kaliber.