SM-guld för någon månad sedan. Flera succéprestationer, lagmässigt såväl som individuellt sett. Landslagsspelare på de flesta positionerna och landslagsspelare på ingång till laget. Helt plötsligt kom chocken: Göteborgs FC lägger ner sin elitverksamhet. Ett telefonsamtal senare med spelarna och laget var nedlagt. Hur är det möjligt?
För mig som spelare själv vrider det sig i magen när jag tänker på berörda spelare från klubben. Några dagar innan nyår läggs alltså elitverksamheten i Göteborgs FC ned, med omedelbar verkan. Samtliga spelare står utan kontrakt och tappar genast sin trygghet som många av de byggt upp under lång tid. Flera spelare som redan skulle varit på ingång verkar bli nekade sitt inträde till de svenska mästarinnorna, som med lovord och framtidsvisioner som ess i rockärmen lockat till sig stora namn i svensk fotboll.
En stor anledning till beslutet är enligt klubbens ordförande att flera herrklubbar i Göteborg startat damlag och att stadens mästarlag inte kommer att hålla på sikt. Det argumenteras för att musklerna inte finns inom föreningen och att det därför är bättre att lägga ner. Vänta, vänta, vänta. Fem dagar efter jul och tre dagar innan nyår. Så vitt jag vet så var det ett bra tag sedan dessa herrklubbar startade sina damlag och att Champions League-mötet mot Manchester City för någon vecka sedan skulle vara ögonöppnaren på hur det ser ut i Europa, det köper jag inte som anledning till att komma med chockbeslut om att lägga ner. Okej om det handlat om en liten klubb som ligger nere i bottenträsket, men att en klubb från storstaden Göteborg, som för tillfället kanske aldrig varit bättre, och år 2020 är bäst i Sverige, lägger ner. Det ser allt annat än bra ut.
Det återstår att se ifall det är ett genomtänkt beslut som verkligen växt fram med tiden och som grundar sig i anledningar som gör att en fortsättning av elitverksamheten är omöjlig. Men låt oss säga att det är ett genomtänkt beslut som växt fram med tiden. Varför har klubben då värvat nya spelare? Låt oss istället säga att det var ett raskt beslut som växte fram i mellandagarna. Har klubbledningen blundat hela året, tagit SM-guld och nu helt plötsligt insett att det här inte kommer fungera? Känns väldigt orimligt och udda. Jag ställer mig frågan om det är hobbyverksamhet vi håller på med.
Att det här är ett hårt slag mot svensk fotboll är inget att sticka under stolen med. Inte minst är det ett slag mot den svenska klubblagsfotbollen på damsidan, för seriositeten som ligan försöker att förmedla. Ett topplag i Sverige, som under en längre tid arbetat målmedvetet för att till slut ta det efterlängtade SM-guldet ska inte kunna avsluta såhär abrupt. Det känns inte rätt och det känns alldeles för ”amatörmässigt”, som en av klubbens storsponsorer själv beskriver det. Ett sådant här beslut ska inte vara möjligt att komma som en blixt från klar himmel. Det är inte rättvist mot varken spelare, föreningens medlemmar eller fotbollssverige i sin helhet.
Svensk fotboll behöver tänka om. De som ansvarar för ligan, för svensk fotboll och kommunerna som är kopplade till de olika lagen behöver tillsammans samarbeta för att finna en väg som fungerar. Svensk damfotboll behöver stanna upp, öppna ögonen, se sig omkring och sluta rida på den våg som damfotbollen i Sverige skapade för flera år sedan. Den har dött ut. Vi är inte längre Europas ledande liga på damsidan. Vi är inte längre de som står längst fram och driver utvecklingen. Vi är en i mängden och vi håller på att rasa längre ner i rankingen. Göteborgs FC är ett praktexempel på det här. Musklerna behöver komma uppifrån och det snarast möjligast, om inte fler klubbar ska skylla på att grannklubben har mer pengar och att det inte är värt att hålla på.