Trots sin unga ålder har Rosenborgs succéman Alfred Johansson, 34, en lång erfarenhet inom tränaryrket. Enköpingssonen la tidigt ner spelarkarriären och satsade på en karriär som tränare.
- När jag tog steg uppåt i fotbollen, när man är 15–16 år, så märkte jag att: “Det här är inte kul. Jag är inte bra”. Då gick jag ner i nivå och spelade på en nivå där jag kände mig lite bra, så tyckte jag att det var kul. Men då var vi nere på en riktigt låg nivå, säger Johansson i podden Lundh och fortsätter:
- Sedan efter ett tag så hade jag gått och funderat något år på att: “Man kanske ska testa det där med att träna någon gång i framtiden”. Då tyckte man att man hade tänkt: "Varför kan vi inte träna mer på det där?" och "Varför spelar han på den positionen? Han borde spela på den positionen”. Så jag tänkte: "Jag testar det" - sedan blev jag helt fast och fångad.
Du tar de första kliven i Enköping som ungdomstränare. Vad var det för lag du tog över då?
- Det var pojkar tolv. Jag gick in och var assisterande till en annan tränare och fick testa på det. Så det var de första stegen där.
När kände du att: "Det här är något jag ska satsa på"?
- Det var ungefär tre år senare. Då bodde jag i Stockholm och var ungdomstränare i Djurgården. Det gick ändå helt okej. Jag tyckte att det var roligt och kände att jag blev bättre hela tiden. Jag pratade med folk som var bättre än mig på att vara fotbollstränare och jag kände att: "Det där är smart” och “Det där vill jag testa på". Då blev man supermotiverad, man förstod vad de pratade om. Så där bestämde jag mig för att: "Nu är det bara det här"
På senare år har ungdomsfotbollen tagit ett större utrymme i media. Exempelvis har det rapporterats om tidig selektering, talangutveckling och hur olika klubbar bedriver sina akademiverksamheter. Men det som skildrats är någonting som Johansson har reagerat på.
- Jag tycker att ungdomsfotboll blir svartmålad till höger och vänster. Vi bryter ner barn och det är det farligaste som finns. Men jag har en annan upplevelse. Jag menar att den är extremt viktig för samhället. Jag menar att den är utbildande även för samhället. Jag tror att vi får bättre medborgare av att vi håller på med ungdomsidrott, säger han och fortsätter:
- För mig är det en positiv upplevelse och sedan finns det ju så klart… Det är som den berömda intervjun med vår gamla - numera ur tiden gångna - professor Björn Rosengren. “Om ni bara visar sulan på min sko så är det klart att jag är jätteful". Så blir det, upplever jag. Rapporteringen kring ungdomsfotboll blir så medan jag väljer att titta på de andra 95 procenten som är positiv.
Just att ge sig in i den världen. Var tanken hela tiden att: “Jag ska vara här ett tag, sedan ska jag upp och ta ett seniorlag”?
- Jag tror att jag kände att första staplandet, då ville man bli U15-tränare. Sedan ville man bli U17-tränare. Sedan när jag väl blev U17-tränare i AIK, eller innan det egentligen, redan när jag var i FCK första vändan på pojkar 13-14 och var med lite runt U19-laget, då var det: “Jag ska bli seniortränare, det är det ingen tvekan om”.
- Sedan är det steg på vägen dit och det insåg jag redan då. Jag måste bli så duktig jag kan och då ska jag ta de rätta stegen. Jag hade bland annat en dröm om att träna FCK i Youth League, vilket jag sedan fick göra. Så det var ganska tidigt som jag bestämde mig för att jag skulle bli seniortränare - men att jag inte skulle ha bråttom dit. Jag skulle bäst möjligt dit istället för snabbast möjligt dit.
Sagt och gjort. Inför säsongen 2024 lämnade han FCK för sitt första jobb på seniornivå - och det blev inte vilket jobb som helst.
Johansson tog över norska Rosenborg, som historiskt sett varit en dominant i norsk fotboll. Fast just då hade klubben hamnat i en nedåtgående kurva.
I podden berättar 34-åringen att det var en helt annan verklighet att få grepp om på seniornivå. Men lyckligtvis slutade 2024 ändå i succé genom en fjärdeplats och säkrat Europaspel 2025.
- Jag kan väl säga såhär, att efter nästan fem år i U17 och U19 i FCK, så var det i princip så att jag visste exakt vad det var för spelare som kom upp varje år. Jag visste exakt vad de hade haft för tränare. Jag visste exakt vad det laget var bra på och vad det laget inte var bra på. Jag visste exakt hur jag skulle träna de killarna för att det skulle bli bra även den här säsongen och så vidare.
- Här kom jag till någonting som var helt annorlunda än den miljön jag kom från. Så jag tror att den största utmaningen för mig nog var: “Så här ska vi jobba i staben”. Att sätta det i struktur och få med alla i staben i det arbetssättet jag tror på. Detsamma gäller spelarna. Att få in spelarna i träningsmetodiken och spelidén som klubben bestämt sig för och som jag tror på. För de kom från någonting som var väldigt annorlunda. Just det där att komma in och starta från början. Du ska inte bara pynta lite hemma i lägenheten utan du ska verkligen börja med att lägga golv och välja väggfärg.
Var lär du dig mest ifrån?
- Det är en bra fråga. Jag tror att omvärldsanalys är viktigt, för att hålla sig uppdaterad kring vad de bästa gör. Därför tycker jag att det är viktigt att följa vad de som ligger längst fram i något område gör. Det har alltid varit en viktig källa för mig, att försöka lära mig av de bästa. Där har jag lärt mig mycket.
- Men även de man jobbar med. Det finns säkert tränare där ute som bara kommer in och säger till staben: "Det här är dagens träning”. Men jag älskar att diskutera med min stab. Där lär jag mig massor. Så det är nog en mix av de två bitarna, skulle jag vilja säga.
Lyssna på hela avsnittet med Alfred Johansson i spelaren ovan!