Förbundskapten Lagerbäck tappar sällan fattningen. Men det gjorde han efter segern mot Slovenien. Han blev faktiskt rasande i Ullevis katakomber.
Anledningen var mina två frågor om han kan peta Fredrik Ljungberg efter att Lagerbäck fått en liknande fråga tidigare.
I första varvet handlade svaret om att de bästa ska alltid spela oavsett vad de heter. Därefter kom han loss om att det var totalt ointressant, att jag var ute efter rubriker och avslutades med "unbelivable" och mycket huvudskakningar.
Andra varvet blev än värre. Det handlade om allt från att det var oförskämt, vansinnigt, anklagelser om misskötsel av jobbet och att jag var ute efter att skapa en konflikt. Dessutom undrade han vad jag levde i för värld om jag inte trodde att de bästa spelade.
På ett sätt lider jag med Lagerbäck.
För utbrottet visar att han känner av pressen och det är förståeligt sett till alla de förbannade skadorna som Sverige drabbats av.
Vem hade inte velat ha med Erik Edman, en frisk Linderoth, en frisk Ibrahimovic.
För att återvända till sakfrågan: jag tror inte alltid att de i bäst form spelar, det är så mycket som styr en laguttagning och inte minst gamla meriter. Spelare som gjort det tidigare får ofta chansen igen.
Vi är åtminstone många som sett det hända med Tommy Svensson, Bengt Johansson och så vidare.
Helt ärligt: jag kan inte förstå att Lars Lagerbäck blev så förbannad för den typen av frågor. Det känns som om hans reaktion var mer talande än hans svar.
Det är uppenbarligen ett väldigt känsligt ämne. Vilket jag däremot förstår.
För där Lagerbäck säger att ingen är given, oavsett vad de heter, så säger lagkapten Fredrik Ljungberg i senaste Offside att han är nöjd med sin landslagskarriär där han varit ordinarie i startelvan ända sedan han slog sig in i landslaget våren 1998.
Och jag köper det - för inte ens i elitfotbollen är det så att det inte betyder något vad man heter och vad man gjort.
I Fredrik Ljungbergs fall
är det ganska lätt att hänvisa till vad han uträttat på fältet och säga att Sverige behöver den erfarenheten, den viljan, det spelsinnet, den rutinen, det kunnandet och den förmågan att alltid leverera i de stora matcherna.
Han är en vinnare, kort och gott - om han är frisk.
Lars Lagerbäck hade lätt kunnat dansa undan eventuella frågor om sin lagkapten genom att rabbla lite om vad Ljungberg uträttat. Jag är den förste att hylla mittfältaren för allt han gjort för Sverige och hel, frisk och taggad är han given i mitt landslag.
Fast är det så konstigt att Fredrik Ljungberg, som i slutet på april blev översprungen av en back med dobbskor och knäckte revben, blir ifrågasatt?
Särskilt när hans konkurrenter som Christian Wilhelmsson och Sebastian Larsson både gått starkt i ligaspelet och blixtrade till mot Slovenien.
Nej, det vore snarare konstigt om Ljungberg
inte blev ifrågasatt. Om man ser till de senaste åren så har hans karriär inte hållit samma höga nivå som tidigare.
Skador och inget annat har förstört för landslagets lagkapten. Vilket är trist.
Sett i det perspektivet hade han behövt ett bättre försvar än att Lasse Lagerbäck blev så förbannad att han tappade fattningen.
Hade han varit sitt vanliga kalla jag så hade det varit bäst för Ljungberg.
*****
Christian Wilhelmsson var helt fantastisk. Sverige behöver spelare som kan utmana och ta sig förbi sin gubbe och hitta rätt med inspel och inlägg.
Bara att hitta en plats till honom i startelvan.
*****
Det har varit klart länge. Vill ändå påminna er: Andreas Isaksson står mot Grekland.
*****
Slovenerna var inte helt oävna och alla som avfärdar de svenskar som gjorde något bra borde i så fall verkligen ifrågasätta dem som inte kom upp i vanlig standard.
*****
Henrik Larsson var inte en startspelare i sina egna ögon. I mina kom han definitivt närmare.
*****
Ute i mixed zone var det betydligt mer avslappnat än inne hos Lagerbäck. Spelarna var på riktigt gott humör och en seger hjälpte naturligtvis till.
Sedan har de ju 36 timmars ledigt.
Henrik Larsson stannade länge, precis som Elmander och Wilhelmsson sprang i väg och skrev lite autografer till ett gäng tjejer.