England-Sverige på Wembley och det är nu Erik Hamrén håller på att forma EM-laget till sommarens fest i Polen och Ukraina.
Efter denna match finns bara en testmatch kvar i februari innan det sista ska trimmas i maj och juni.
Viktigaste uppgiften är utan tvekan att lösa gåtan Zlatan Ibrahimovic. En spelare som vinner oavsett var han är men inte direkt i landslaget.
Och som efter Hollands-triumfen för ett Zlatan-löst landslag återigen har blivit ifrågasatt i Sverige.
Ingen chans att jag hakar på den engelska pressens klassiska vevande av en klagosång om att Zlatan Ibrahimovic är överskattad. Fråga bara klubbarna han representerat.
Sveriges lagkapten är en grym vinnare och bara en av alla säsonger ute i Europa har han inte vunnit någon titel alls.
Hur många spelare har klarat av det? Inte ens året i Barcelona är en flopp som så många fått för sig. Trots allt blev han tvåa i den interna poängligan (efter Lionel Messi, naturligtvis) med 20 mål och nio assist och han nätade fem matcher i rad och man vann ligan och en del andra mindre titlar.
I landslaget är statistiken långt ifrån lika imponerande, för 28 mål på 74 landskamper är inte så starkt. Dessutom har 16 av målen kommit mot rätt svagt motstånd: sex mot Malta, ett mot Azerbajdjzan, fyra mot San Marino, ett mot Island, ett mot Skottland och tre mot Finland, och snittet 0,38 är en aning svagt.
Naturligtvis är invändningen att omgivningen i landslaget inte är den bästa, men det har varit likadant för en del andra anfallare och Martin Dahlin, Kennet Andersson, Tomas Brolin och Marcus Allbäck har alla ett bättre snitt.
Henrik Larsson har ett något sämre snitt på ytterligare 30 landskamper.
Mål är naturligtvis inte den enda faktorn, det handlar om hur laget går och där är det tydligt från den statistik vi tagit fram att ett landslag utan Zlatan tar 30 procent mer poäng än ett landslag med Zlatan.
Och detta är inte bara EM-kval utan det gäller alla tävlingsmatcher under hans tid i landslaget.
Det är inte heller någon diskussion om att Zlatan Ibrahimovic inte är den bästa svenska spelare i dag, däremot så har inte Hamrén hittat rätt spelsystem för honom, och får inte med honom i laget på rätt sätt.
Det kan de flesta se och bilden av en stillastående Zlatan mot Finland och den furie i form av Johan Elmander som for runt mot Holland är rätt talande.
Länge har jag och en del andra propagerat för att Zlatan borde spela i den hängande rollen, som nummer tio, för att kunna slå fram passningar till medspelare. Dagens variant där han är fria att röra sig som både nia och tio har inte funkat.
Alternativet är väl att han får understöd av ytterligare en anfallare vilket vi sett tendenser av mot Danmark.
Klart är att Erik Hamrén har några problem inför EM, sett till att spelet kring och med Zlatan inte fungerar och då växer det till ett pedagogiskt problem att förklara för de andra spelarna varför de ska slita och inte lagkaptenen.
Alla som såg Elmander och Zlatan käfta om löpningar mot Finland inser vidden av det hela.
Johan Elmander var även öppen efter segern mot Holland: ”Det handlar om att vi måste hitta ett spelsätt när Zlatan är med på planen. Än så länge har vi kanske inte hittat det.”
Den uppgiften faller på Erik Hamrén – och om han inte löser den kan vi glömma att EM blir en svensk fotbollsfest.