Kampen om att rycka åt sig Lars-Åke Lagrells mantel har redan pågått ett tag, även om det skett bakom kulisserna, och sett till de mejl, papper och telefonsamtal jag redan fått så är det inte bara blanka vapen. Oavsett vad jag tycker om kandidaterna så vill jag givetvis veta vad de står för.
Så Börje Sandgren är på helt rätt spår när han vill ha en öppen valkamp.
Jag vet att det är en svår fråga eftersom det egentligen bara är medlemmarna i familjen svensk fotboll som ska bestämma vem som ska leda förbundet, men samtidigt blir det ofta alldeles för mycket av gammal unken herrklubb när olika parter köpslår om vem som ska bli ”big boss”.
Det är gamla oförätter och nya och oheliga allianser som växer fram.
Då är det bättre att vi få se vad Erlandsson, Nilsson, Olsson, Eriksson och de andra vill göra med svensk fotboll. Vilka idéer och tankar har de? Eller fungerar det bra som det gör i dag?
Ja, fram med era budskap för allt kan väl inte handla om att ni vill ha makt och en klubblazer.
Hellre att svensk fotboll tar en risk med för mycket öppenhet än tvärtom. När jag förstod att två gamla pampar som Bengt Madsen och Gunnar Larsson var inne för fullt i striden och drog för Karl-Erik Nilsson och samtidigt Lars-Åke Lagrell drog på sitt håll så är det klart att det är fel med hemlighållande.
Svensk fotbolls framtid ska inte hänga på en gammal ”beef” mellan de pamparna – utan på vad kandidater vill göra framöver.
Ska erkänna att jag varit skeptisk till Börje Sandgren som ordförande i valberedningen men efter att ha hört honom prata om öppenhet, idéer, framtidsfråga, inget skitsnack och så vidare så blev jag på bättre humör. Vi är inte framme ännu men hans tankar är riktiga.
Svensk fotboll står i ett vägskäl där man försöker balansera folkhemsk folkrörelse och hyperkommersiell kapitalism och det måste till nya tag för att det ska kunna gå lyfta från Råsunda 1.0 till Nya Nationalarenan 3.0 i ett par kliv.
Och det är en tuff utmaning.
Är den förste att hylla Lars-Åke Lagrell för allt han gjort, men tiden har sprungit ifrån honom och i och med det även en hel del av svensk fotboll. Man behöver få in någon som kan se på det med nya ögon och inte vara rädd för att ta radikala grepp.
För den balansakt som Lagrell kört med kommer inte att funka i framtiden utan det måste till en helt ny organisation för att man ska kunna utveckla fotbollen.