Finns det något mer osexigt än 51-procentsregeln? Nja, knappast. Ändå är det frågan som delar Idrotts-Sverige just nu, eller det där är en överdrift för de flesta orkar inte sätta sig in i den, men för de som är engagerade är det laddat värre. För det är en politisk fråga med många dimensioner. Det är kapitalet mot kollektivet. Det är det nya Sverige med projektanställningar, avregleringar och ett moderat arbetarparti mot det gamla Folkhemmets trygghet, välfärd och folkrörelsebas.
Konkret handlar frågan om svenska idrottsföreningar ska få möjlighet att släppa makten i sin förening i utbyte mot pengar. I dag kan man bolagisera och sälja ut 49 procent av en förening, men där har alltid medlemmarna majoriteten.
Skulle man rucka på den regeln så skulle en investerare kunna köpa sig makten i exempelvis
IFK Norrköping och driva föreningen än mer som ett affärsdrivande bolag än vad man gör i idag. Vi skulle helt enkelt öppna för ett svenskt
FC Köpenhamn.
Sedan kan man dela upp frågan i flera lager, bland annat om det ska vara sporterna själva som ska ha rätt att besluta i frågan eller om det ska ligga högre upp i den svenska idrottens organisation. I maj har svensk idrott sin riksdag som heter RF-stämman och något man har vartannat år.
Där kan 207 ombud från distrikt och 70 specialförbund och som representerar svensk idrott möjligen ta ställning i frågan om antingen rösträtt eller en sänkning av procentbegränsning till 33,4 procent.
Allt hänger på om Riksidrottstyrelsen lägger fram ett förslag eller ej. Dessutom är det ytterst tveksamt om verkligen två tredjedelar av ombuden stödjer en sådan förändring. Trots allt har bara fotbollen och hockeyn en bråkdel av rösterna och det är de mest aktuella sporterna som driver frågan.
Och inte ens inom fotbollen är man egentligen överens om hur man vill ha det framöver, vilket framgår tydligt i fotbollskanalens enkät.
I grunden är jag för att Svenska fotbollsförbundets egna medlemmar ska få besluta hur långt man ska gå i en bolagisering. Det vill säga att det borde vara upp till medlemmarna i Sveriges olika fotbollsklubbar om de vill släppa in investerare som majoritetsägare eller ej i föreningen.
Den frågan borde fotbollen äga och inte 70 specialidrottsförbund och 21 distrikt i Riksidrottsförbundet.
Varför? För mig är den frågan enkel, det är medlemmarna som ska bestämma om hur de ska styra sin förening och inte en slags storebror i form av RF. En sammanslutning av olika särintressen med distrikt och förbund som driver ”sina” frågor och där det ofta slutar med kompromisser som inte passar någon. Det är som den gamla tidens skola som var uppbyggd efter bilden av en standardelev som egentligen inte existerade, utan det blev en uniform som inte passade någon.
RF har flera gånger visat att man har svårt att hålla ihop den svenska idrotten i kampen om pengar när det gäller Sveriges Olympiska kommitté. Det är oerhört svårt att kombinera elitidrott och folkrörelse i dag, och vare sig man vill eller inte så har världen förändrats sedan man införde en den svenska modellen kring idrott.
Det är det viktigaste skälet för att man skulle förändra förhållningssättet till 51-procentsregeln.
Debatten kring en regelförändring har blivit inflammerad och tyvärr handlar den om så mycket annat. Jag kan inte annat än ge motståndarna rätt i att demokratin haltar inom både svensk idrott och inom svensk fotboll. Frågan är för dåligt utredd och ”fotbollens” ställningstagande saknar en tillräckligt stark grund för att man ska kunna driva den.
Och för mig belyser den problemet som finns i de flesta föreningar och förbund, att man sköter en del frågor som man alltid gjort och öppnar inte för debatt.
Redan för två år sedan när det blev en öppen och rätt brutal maktkamp inom fotbollen kring 51-procentsregeln så borde man ha bjudit in till debatt. Det var då Bosse Lundquist åkte som SEF-bas efter att en del andra ledare ansåg att han gått bakom ryggen på dem. Tyvärr slår golvet i taket alldeles för ofta inom svensk fotboll och man vill sköta det mesta bakom stängda dörrar. För även i år upplever alldeles för många att svensk fotbolls remissvar gällande 51-procentsregelns vara eller icke vara inte bjudit in till debatt eller diskussion.
Dessutom är det tydligt att svensk fotboll är delad i frågan och innan man eventuellt avreglerar svensk fotboll så måste man veta vad som sker. Jag köper inte skräckvisionerna om att detta dödar den ideella delen av idrotten eller att staten kommer att dra tillbaka sitt stöd. För det första kan man knappast anse att allsvenska spelare i fotboll eller elitseriespelare i hockey är annat än välbetalda proffs, det har inte inneburit att alla ideella ledare har slutat träna barn.
Inte heller tror jag att politikerna är så obegåvade som Stockholms Regina Kevius. Den unga kvinnliga moderaten som var på väg att dra ner på stödet till ungdomsidrotten utan att greppa betydelsen. Om de är det så är det upp till alla röstberättigade att se till att rätt politiker kommer till makten.
För precis som i föreningarna så krävs det engagemang från alla om demokratin ska fungera.
Jag är inte heller så naiv så att jag tror att ett slopande av en regel som begränsar ägande i klubbar innebär att svenska klubbar direkt kommer att gå till Champions League. Snarare är ett eventuellt kapital ett verktyg precis som en ny arena och det krävs enormt med arbete för att dra nytta av det och se till att en klubb kan höja sig. Ingen ska inbilla sig att en ren kapitalinjektion med automatik innebär sportsliga framgångar, det finns det många exempel på.
Däremot tror jag att ett fåtal klubbar skulle kunna utnyttja nytt kapital till att lyfta sin verksamhet och därmed lyfta svensk fotboll i stort. Jag är rätt säker på att den danska klubbfotbollen tjänar på att FC Köpenhamn går bra i Europa och äntligen får in kapital från utlandet. Det letar sig ner i den danska fotbollen.
Om 51-procentsregeln inneburit att vi sluppit ekonomiska haverier hade jag kanske tänkt annorlunda, men inte nu.
Det bästa med allt är att det är fritt fram för alla medlemmar att tacka nej till kapital. Man kan helt välja organisationsform, och kanske ta efter Bröndby som sett till att den ideella föreningen haft kvar mycket makt om man nu vill gå bolagiseringsvägen.
Det viktigaste är att makten måste ligga hos föreningens medlemmar. De är ju föreningen.
Om man inte tror på att de kan styra klubben eller föreningen på bästa sätt då är man lika odemokratisk som många av pamparna som man nu kritiserar för att försöka trycka in en förändring av regeln.