Avtalet är så hemligt att få av Svenska Fotbollförbundets medlemmar har sett det. Än mindre fått ta del av något om innehållet.
Svensk fotbolls största sponsoravtal är värt 35 millar om året och där det är tydligt reglerat att för det ska förbundet jobba hårt för att skydda spelmonopolet.
Svenska spel har onekligen köpt en stark partner i svensk fotboll och betydelsen av monopolet för det statliga spelbolaget är nog uppenbart. Särskilt i en tid där man når dess rivaler med ett knapptryck, och där den svenska lagstiftningen är allt annat än klar gällande både odds och reklam.
Annat då med fotbollsförbundet som klart och tydligt tagit ställning. Man är för monopolet och samarbete med en partner, och man ser till att alla andra spel hålls på långt avstånd från svensk fotboll. Inte ens hästarna ser man inom fotbollen, exempelvis.
Att Lars-Åke Lagrell dessutom tog upp spelmonopolet och vänskapen med Svenska Spel i sitt avskedstal på förbundets årsmöte visar tyngden frågan har. För förbundet var det dryga 34 miljoner om året när det skrevs 2008 och som räknas upp med index varje år.
Ett avtal man naturligtvis vill ha kvar, och för att verkligen försäkra sig om att förbundet agerar står det i avtalet att man ska verka för att alla klubbar inom elitfotbollen ska jobba med Svenska spel, och dessutom finns hotet att om läget förändras på marknaden kan spelbolaget säga upp avtalet.
Och en dag när den sittande regeringen säger sig vara överens om hur man vill reglera spelet i Sverige, men samtidigt avslöjar att det kommer att ta tid innan det blir verklighet för det är juridiskt och skattemässigt krångligt inser man hur laddad och komplicerad frågan är.
En fråga som bara drar ut på tiden och samtidigt som domstolar skickar olika beslut och där Högsta Domstolen väntas avgöra en viktig fråga under sommaren - hur man ska göra i ett ärende där det är förbjudet med reklam men att det inte går att straffa enligt gällande lagstiftning.
I slutet av 1930-talet slöt facket (LO) och arbetsgivarna (SAF) ett avtal i Saltsjöbaden. I grunden handlade det om arbetare och arbetsgivare skulle sköta sig själva utan inblandning från staten.
Det har gett Sverige uttrycktet Saltsjöbadsandan.
På något sätt har den andan präglat framväxten av Sverige och där olika parter lärt sig att dansa ihop för att det varit bra för alla inblandade.
Det känns inte som en tillfällighet att svensk fotboll och dåvarande Tipstjänst började dansa ihop på 1930-talet.
Likadant har Lagrells fotbollsförbund fungerat. Man har hållit ihop, eller rättare sagt han har hållit ihop det, och sett till att sköta eventuella konflikter inom familjen och så har man dansat med de utvalda och riktiga personerna.
Fast 2012 när Sverige är med i EU är det en tid när det blir allt svårare att hålla ihop den typen av alliansdans.
Frågan är dessutom om det är rätt att förbundet tar ställning i en sådan politisk fråga? Och om det är det bästa för fotbollen?
Gissar att Svenska Spel hade ogillat att bli konkurrensutsatt, men det hade kunnat gynna svensk fotboll, och det måste vara enligt EU-andan med konkurrens.
Dessutom förstår jag inte hur förbundet öppet kan blåsa sina egna medlemmar? Det är en sak att de inte får några pengar, men att division 1-klubbarna som velat få insyn i avtalet med Svenska Spel men blivit nekade det och bara fått höra att allt är förbjudet när det handlat om eventuella samarbeten som kunnat ge lite extra resurser.
Fotbollsförbundet har den ultimata makten där man kan kasta ut klubbar ur seriesystemet och inte sällan hänger det över alla som vill utmana.
Och det finns många exempel på klubbar som hamnat i kläm och där förbundet agerat för Svenska spel mot sina medlemmar, och det känns som att inte bara Svenska Spel ska bli konkurrensutsatt och moderniserat utan även förbundet.