Några minuter levde det. Hoppet. För efter en småtrevlig och pigg start av Helsingborgs IF på Olympia kom verkligheten i kapp klubben.
Standard Liège tog kommandot med ett bryskt grepp och släppte det aldrig.
Inte utan att man fick känslan av att det var ett juniorlag som mötte ett seniorlag när de storvuxna, kraftiga och mer tekniska Standard-spelarna både spelade ut och körde över HIF-småttingarna.
Ja, jesus, det var aldrig någon match.
Löftet om att Helsingborg skulle ”kötta dem” såg vi inga spår av.
Snarare var det tvärtom, där de fysiska och starka Standard-spelarna gjorde som de ville när de inte briljerade med kvickt, rappt spel som byggde på ”one-touch”.
Efter mindre än en kvart blev May Mahlangu knockad på mittplan och Standard vände samtidigt på spelet med en brutal och effektiv kvickhet.
Leye Mbaye sprintade sig fri på kanten och förvaltade passningen från Franck Berrier och satte 1-0. Blykeps på för alla i Conny Karlssons lag.
Vi var en hel del som trodde att HIF skulle ha en möjlighet att ta sig till Europa Leagues gruppspel baserat på den första matchen i Liège, men där insåg vi alla att detta var något annat. Och det skulle bli värre.
HIF kom ingen vart, absolut ingen vart.
Rasmus Jönsson var osynlig och det spelade ingen roll att han efter en dryg kvart bytte plats med chansningen Simon Thern (som verkligen fick en reality check på Olympia) och HIF hade behövt.
Inte ens Pär Hansson stod att känna igen och även om frisparken av Berrier var vass så får den inte gå i mål från kanten.
Efter 0-2 gick det inte att få liv i Europa-hoppet ens med respirator.
Okej för att Erik Sundin sköt i ribban efter paus och Rasmus Jönsson drog in straffen som han själv ordnat till 1-2.
Då levde i varje fall Olympia upp under några minuter, men det dog snabbt när Kanu nickade in 3-1.
Det var helt enkelt klasskillnad och man kan undra var Standard gjorde i sin första match mot de svenska cupmästarna?
För sett till hur det såg ut på Olympia är det obegripligt att det bara blev 1-0 i Liège.
Överhuvudtaget var det få i hemmalaget som verkligen klev fram och imponerade en kväll då det var tvunget. Visst gjorde Malanghu, Gashi och Lindström okej insatser och de stod åtminstone upp men de var i minoritet.
Onekligen trist att Sverige inte fick mer ytterligare ett lag i Europa League, men det är inte så lätt för mindre länder.
Ta bara
Norge och
Skottland som står helt utan lag i något gruppspel vilket ger perspektiv om än inte är någon tröst.
För HIF var det tre saker som sammanföll i den här avgörande matchen: spelarna var inte på topp när det gällde, Standard hade en växel till och Helsingborgs Jesper Jansson har trots allt sålt kvalitet och ännu så länge bara ersatt med kvantitet.
Frågan är vad Helsingborg har kvar efter fredagen? Rasmus Jönsson är nära Wolfsburg och Amadou Jawo är på väg in.
Lägg till att Peter Larsson också drar och är ersatt av en norrman.
Som HIF:are hade jag varit orolig över att en säsong som var kanon fram till augustis slut ska spåra ur efter den här smällen.
Mot Standard gick det att se att HIF tagit sig hit men det går inte att krama ur mer.
Utan spel i Europa League får man inte in de här extra pengarna som man kunde ha lagt på mer kvalitet för att hålla flera fronter i gång.
Nu kan det i stället det handla om att försöka undvika att sjunka i tabellen.
På söndag mot Örebro kommer första tecknet och utan tvekan står Conny Karlsson inför en utmaning att få spelarna att skaka av sig denna knock och ta sikte på både SM-guld och cupguld.
Frågan är om de ens tror på det efter avklädningen mot Standard?
***
Lottning av Europa Leagues gruppspel vid 13-tiden och jag hoppas Malmö FF får ett storlag. Tottenham, Lazio eller Schalke 04. Allt för att få lite drag och fest när ett svenskt lag är med.
***
Ännu en match, ännu ett knallskott. En 13-årig bollkalle fick den nära sig och det är för jävligt att det inte går att stoppa.
***
Blott 6 600 på Olympia.
Tydligen vill inte publiken ha spel i Europa, så de är väl glada nu.