Sjätte december 2020. Helsingborgs IF står för en av säsongens största skrällar när man slår ett europajagande IFK Norrköping på bortaplan med 4-3. Men vad spelade det för roll? HIF:s fiaskosäsong var ett faktum, och nedflyttningen klar. Kvar stod en 22-årig Joseph Ceesay inför ett vägskäl. Följa med klubben ner i superettan eller uppfylla drömmen att flytta utomlands? Möjligheter fanns, och det landade i polska Lechia Gdansk.
- Jag är väldigt glad över att jag skrivit ett kontrakt med Lechia. Jag är säker på att det är rätt steg för mig och min karriär. Jag längtar efter att ansluta till laget och få förbereda mig för första matchen, sa han i en kommentar på klubbens hemsida när affären presenterades den 14 januari.
Kontraktet skrevs över 2,5 år. Och ett par månader in på det första utlandsäventyret är allt frid och fröjd. Bortsett från de senaste tre matcherna som han missat. Anledningen?
- Jag har varit sjuk och det är därför jag inte varit med i truppen, säger han till Fotbollskanalen.
Var du sjuk i covid-19?
- Det vet jag inte om jag kan svara på. Men sjuk var jag, så det är därför jag inte kunnat vara med. Men nu är jag tillbaka. Vi var lediga till för några dagar sedan på grund av landslagsuppehållet, så det är nu jag börjat träna igen. Vi har match om en vecka så förhoppningsvis är jag i tillräckligt god form för att spela.
Ett mål på sex matcher har det blivit. Ceesay är nöjd med inledningen, sett till förutsättningarna.
- Jag kom hit mitt i säsongen och det är alltid svårt att komma in i ett nytt lag. Jag fick börja spela hyfsat snabbt och jag tycker att det gått bra än så länge. De matcher jag har spelat tycker jag att jag visat vad jag kan göra och att jag fått tränarens förtroende. Och det gäller bara att fortsätta att prestera så jag får speltid.
Högerback, yttermittfältare och anfallare. I Helsingborg användes 22-åringen i flera olika roller. I den polska klubben har han hittat hem.
- Jag spelar offensivt på någon av kanterna. Det är de positionerna jag spelat i större delen av mitt liv så det är klart att jag trivs bäst där, men sen har jag inget problem med att spela på andra positioner. Jag spelar där jag får spela, jag har inget problem med att variera lite.
I nuläget ligger laget på fjärde plats efter att de ryckt upp sig under andra halvan av säsongen. Och målet är tydligt - de ska till Europa.
- Vi förlorade de två första matcherna efter att jag kom hit. Sedan vann vi tre i rad, spelade lika en och vann två till innan vi förlorade sist. Men vi försöker vara positiva och sikta på nästa match hela tiden och vinna de matcher som kommer. Sen är målet att få kvala till Europa, och om vi vinner våra matcher finns det en stor chans att vi kommer dit.
Lägger vi fotbollen åt sidan känner Ceesay att han hittat rätt i landet, och staden.
- Jag trivs bra. Det är en jättefin stad och det känns bra. Sen är det tråkigt att coronasituationen är som den är, men det är inget man kan göra åt saken. Det är många sköna grabbar i laget, så jag känner att jag kommit in i livet här på ett bra sätt.
Har du märkt några tydliga kulturskillnader?
- Egentligen inga jättestora skillnader. Det är väl egentligen lite hur systemet fungerar, men när det gäller folk är det inte jättestor skillnad. Möjligtvis att de är lite mer rakt på sak här.
Fotbollen och livet rullar på utan större bekymmer. Fortsätter han ta steg kan chansen till landslagsspel dyka upp. På ungdomsnivå representerade han Sverige. Den chansen känns som en bit bort i nuläget med tanke på den stentuffa konkurrensen. Däremot finns möjligheten att representera Gambias landslag, precis som hans pappa, Lamin Ceesay, gjorde en gång i tiden. Och han berättar att kontakt mellan parterna har förekommit.
- Den har funnits men vi har inte tagit något beslut än. Men vi får se var framtiden leder och ta det därifrån.
Hur stort skulle det vara att representera Gambia?
- Det är klart att det skulle vara stort, det är inte alla som får den chansen heller. Men sen stänger man inga dörrar till det svenska landslaget heller.
Hur stolt skulle din pappa bli om du drog på Gambias tröja?
- Otroligt stolt, det hade han blivit.
I torsdags skrev Gambia historia när de säkrade avancemang till Afrikanska mästerskapen, för första gången.
- Jag såg inte matchen men jag hörde att de gick vidare. Det är en stor händelse för landet, så det är kul.
Noah Sonko Sundberg sa att det var tusentals fans som följde efter bussen och firade…
- Jag kan tänka mig det. Det är ju historiskt, så det är värt att fira.
Nu lägger han landslagsvalet åt sidan, riktar fullt fokus mot säsongen i Polen och den framtida karriären. Drömmar och mål, det råder det ingen brist på.
- Det kortsiktiga är att försöka spela så mycket som möjligt och tillföra så mycket poäng som möjligt så det kan hjälpa klubben. Det långsiktiga är att komma till de stora klubbarna ute i Europa och nå toppfotbollen.
Finns det någon drömliga?
- När jag var liten var det La Liga. Nu har jag ingen riktig favoritliga tror jag… Mitt favoritlag är ju Barcelona så det blir ju lite av en favoritliga. Men den är svår att svara på.