Förra året firade Lech Poznan 100 år och ställde in siktet på ligatiteln. När säsongen var över stod man som mästare.
Längst fram gick en kapten som gjorde 18 ligamål och utsågs till både årets anfallare och årets utländska spelare i Polen.
I början av maj i år tog dock Mikael Ishak, 30, paus från fotbollen. Han hade drabbats av borrelia, en bakteriesjukdom som sprids av fästingar.
- Jag kände mig dålig över en längre period. Jag orkade inte prata, hade inte lust med något, saknade energi och sov flera gånger om dagen. Jag hostade non-stop. Jag vägrade missa dubbelmötet med Djurgården i Conference League, men efter det var jag helt knockad, säger han till Fotbollskanalen och fortsätter:
- Jag var inte mig själv och började bli orolig. Då misstänkte vår lagläkare att jag hade borrelia. Jag testade positivt och blev chockad. Såvitt jag vet har ingen fästing bitit mig, men att få ett besked var skönt. Tänk dig själv att gå runt i månader och inte veta vad du har. Jag hade också tur i oturen att den inte träffat nerven. Då kan man bli förlamad.
Hur kändes det att inte få spela?
- Riktigt jobbigt. Det var totalstopp i åtta veckor. Det enda jag fick göra var att ta lätta promenader, men som fotbollsspelare i så många år var det frustrerande att inte kunna gå ut och springa. Jag var dock ofta på träningarna och försökte stötta grabbarna.
Bristen på träning och rörelse, i kombination med borrelia, gjorde att Ishaks immunförsvar försämrades och skaderisken ökade.
- Jag slussades in sakta men säkert och körde på under försäsongen i somras. Men när säsongen skulle börja blev jag sjuk igen och så har det sett ut varje vecka när jag försökt pusha mig mot fysisk toppform. Nu känns det bättre.
Förra helgen var anfallaren tillbaka och spelade 70 minuter mot Puszcza Niepolomice. Facit: Ett mål och en assist.
Här i Poznan är han lagkamrat med Elias Andersson, Filip Dagerstål och Jesper Karlström. Den sistnämnde har tidigare sagt att Ishak är Lech Poznans Gud. Huvudpersonen själv tar lätt på det.
- Jag gillar inte att snacka om mig själv på det sättet, men visst känner man av uppskattningen. Vi är det största laget i ett land med runt 40 miljoner invånare. Man behöver inte vara Einstein för att förstå att de uppskattar en, säger han till Fotbollskanalen.
30-åringen har spelat i klubbar som Köln, Parma, Randers och Nürnberg. Det är dock i Poznan han är som lyckligast.
- Som forward svänger det snabbt, men här har jag i flera år visat att jag kan prestera och gillar att ha en stor roll i laget. I Danmark hade jag det också bra, men där var allt i lite mindre skara. Här trivs både jag och familjen bäst. Ena grabben har precis börjat skolan, den andra går på dagis. Trivseln bidrog starkt till att jag förlängde mitt kontrakt.
Det nya avtalet, signerat förra hösten, sträcker sig till 2025. Ishak hymlar inte om att det funnits anbud.
- Innan jag förlängde var det allt från Grekland och Saudiarabien till Sverige och ett topplag i Ukraina. Jag diskuterade med vissa mer seriöst än andra, men hade alltid en god dialog med Lech. Jag ville få till något här. Jag ville inte ge upp bindeln, utan leda laget och spela om titlar. I slutändan tog jag det klokaste beslutet.
Stämmer det att du hade ett jättebud från Mellanöstern?
- Jag kan bekräfta att jag hade ett bud från Dubai och ett från Saudiarabien. Det från Saudi var nästan löjligt. Jag har fortfarande kvar mejlet där siffrorna är helt galna. Man tror inte att det är på riktigt. Hade jag tackat ja hade jag också fått ta del av andra förmåner.
Och budet från Dubai?
- Där var det ett paket. Förutom lön var det business class-biljetter, bil, hus, privatskola till barnen… I Europa ska du sköta din hyra, bilen, skolan till barnen, men i Mellanöstern är det helt andra kontrakt, säger Ishak och fortsätter:
- Jag tror att det spelar in att jag är assyrier och därmed har rötter i Mellanöstern. Jag surrade exempelvis med en klubb och den klubben lockades av tanken på att göra något med en flerspråkig spelare som jag, även efter att jag avslutar karriären. Det blir mer lockande för dem när du kan förstå deras språk och kultur.
Ishak vill inte avslöja några exakta summor som erbjöds. När han förlängde med Lech Poznan ska han ha blivit polska ligans bäst betalda spelare någonsin, men inte heller det vill han kommentera.
I stället resonerar han kring en eventuell flytt till allsvenskan. Han har bland annat kopplats ihop med Malmö FF.
- Det har varit förfrågningar från Sverige ofta, men jag har aldrig velat snacka kontrakt med någon klubb. Jag har alltid haft bättre alternativ utomlands, helt enkelt. Vissa spelare känner att de måste avsluta i allsvenskan. För mig spelar det inte så stor roll, säger han till Fotbollskanalen och fortsätter:
- Om dagen kommer får man ta det då. Det absolut viktigaste är formen. Jag vill inte dit och bara casha in en fin sign on-bonus och i princip skämma ut mig med svaga prestationer. Ska jag komma tillbaka ska den allsvenska publiken få se en vass Ishak.
I ”Blågult” har Ishak vunnit U21-EM och gjort ett mål på sju a-landskamper. Senast han togs ut var i två vänskapsmatcher förra hösten.
Mot Mexiko spelade han 21 minuter, mot Algeriet ingenting. Sedan dess har det inte funnits så mycket kontakt med förbundskapten Janne Andersson.
- Ärligt talat tänker jag inte så mycket på det. Landslaget har alltid varit en bonus för mig. Jag hade hoppats vara med oftare när jag presterade, men nu blev det inte så och det finns ingen bitterhet. De gångerna jag varit med har både Janne och Peter (Wettergren) varit väldigt vänliga. Jag har inget negativt att säga om det.
För Mikael Ishak ligger fokus bara på Lech Poznan - på vägen tillbaka från sjukdomen, på att kliva ut på planen som en frisk och formstark kapten igen.
- Jag vet att det är ett tråkigt svar, men jag har inte tänkt på något annat än att vara här under min kontraktstid. Vi har det jättebra. Framtiden är inte i fokus. Jag är troende kristen och litar på Guds plan, vilket gör att jag finner ro, ångrar inget särskilt och tar det som det kommer. När mitt avtal går ut är jag 32. Då får man börja fundera.