I januari i fjol blev det officiellt att Alexander Fransson lämnade IFK Norrköping för spel i Basel. Försäljningen, som sas vara en av Norrköpings största någonsin, föll till en början väl ut och under vårsäsongen fick Fransson starta i princip varje match.
Den här säsongen har verkligheten dock varit en annan. Fransson har pendlat mellan att starta och spela 90 minuter, hoppa in, sitta hela matchen på bänken – och många gånger dessutom vara helt utanför truppen.
I helgen säkrade Fransson sin andra raka ligatitel med Basel, han satt dock på bänken under hela matchen i segern mot Luzern. Han gläds åt att han, SM-guldet med Norrköping inräknat, tagit sin tredje titel i karriären.
- Det känns otroligt bra. Det är därför man spelar fotboll, för att vinna titlar. Så självklart känns det bra att ha tagit den andra titeln i Schweiz. Det börjar bli några nu och så har vi chans på cuptiteln om några veckor, säger han till Fotbollskanalen.
Samtidigt summerar han en säsong där han alltså stundtals fått stort förtroende, stundtals inte ens varit aktuell för inhopp.
- Det har varit lite upp och ner. I början gick det bra sedan kom det en lite motgång. Jag fick inte alls vara med i truppen eller någonting sådant. Det är klart att det tar på en psykiskt. Man blir frustrerad och allt sånt. Men det är bara att kriga på och nu på våren har jag fått spela lite mer.
Hur förklarar de den rotationen?
- Jag blev själv lite chockad. Jag startade och gjorde det bra och sedan var jag inte ens med i truppen. Men vi roterar ändå mycket och jag har bara försökt göra det bästa av det genom att kämpa på. Mer kan man egentligen inte göra heller.
Alexander Fransson har kontrakt med klubben till 2020 och är helt inställd på att stanna kvar i det schweiziska storlaget. Han hoppas och tror också att det stundande tränarbytet (Raphael Wicky ersätter Urs Fischer) ska innebära ett lyft.
- Om honom vet jag egentligen inte jättemycket mer än att han hade vårt U21-lag den här säsongen. Så jag kan inte honom så mycket som tränare men med det jag fått höra runtomkring så känns det bra. Självklart hoppas jag få mer speltid under honom. Basel har ändrat lite nu, det kommer en ny president, ny sportchef och det blir egentligen lite nytänk med allt. Jag hoppas att det kommer att slå väl ut.
Hur har din relation med Urs Fischer varit?
- Det har inte varit några konstigheter. Det har bara handlat om att jag varit lite besviken över att inte ha fått spela, så är det. Men det är alla som inte får spela.
I samband med att speltiden varierat för Fransson har han också försvunnit ur den blågula landslagstruppen. Den senaste A-landskampen kom i höstas, träningslandskampen mot Ungern i november.
- Det hänger ju mycket ihop med vad du presterar i klubben och att jag inte haft så mycket speltid. Det är den stora anledningen. Sedan har det kommit andra spelare som gjort det bra och som förtjänar sin plats att vara där. Det är inga konstigheter egentligen och det är inte något jag besviken över. Jag är fortfarande ung och känner mg inte stressad.
Vad säger Janne Andersson om dina möjligheter att ta en plats och din situation i Schweiz?
- Det var ganska längesedan jag pratade med Janne men i början undrade han självklart varför, och hur det hade kunnat bli så som det har blivit.
Den ibland begränsade speltiden till trots: Fransson är nöjd över beslutet att skriva på för Basel.
- Det har gett mig mycket, att få komma till ett nytt land och en ny kultur. Det är klart det varit en omställning men det känns bra. Fotbollsmässigt har det också känns bra. Det är ganska likt Sverige, men samtidigt ett steg upp jämfört med Norrköping. Basel är ju Schweiz största lag, vi tar titlar hela tiden och är ute i Champions League.