Ett nytt Kina eller ett nytt Qatar? Det är enkelt att gå i tankarna när man ser hur spelare efter spelare lockas till Saudiarabien med miljon- och i vissa fall miljardlöner. Cristiano Ronaldo och Karim Benzema är två av de största namnen som tagit sig till Saudiarabien för att spela fotboll. N'Golo Kante är även han klar för en saudisk klubb. Även om han inte är det största namnet så är nog värvningen som sticker ut mest den 26-årige mittfältaren Ruben Neves som är på väg till landet. Där Ronaldo och Benzema är i slutet av sina karriärer är Neves nära sina bästa år som spelare. Han värvas dessutom inte som bosmanspelare utan Wolves får en rejäl summa pengar för spelaren som väntas bli presenterad de kommande dagarna av sin nya klubb.
Är Saudiarabien ett nytt Kina eller Qatar? Jämförelsen görs ofta, men det finns ett par betydande skillnader som tål att upprepas. Det saudiarabiska landslaget har vunnit asiatiska mästerskapen tre gånger och har spelat sex finaler. De har även spelat VM sex gånger, första gången 1994 och stämningsmässigt en av få dagar i fotbolls-VM att minnas när de saudiska fansen ställdes mot de argentinska supportarna och Saudiarabien i Qatar stod för en otrolig skräll mot Argentina. Saudiarabien har haft ett fotbollslandslag sen 1953, vilket inte är länge jämfört med exempelvis det kinesiska landslaget som spelade sin första match 1913. Kina har bara kvalat till VM en enda gång 2002 och åkte på tre raka förluster samt nio insläppta mål. Kina har aldrig heller vunnit asiatiska mästerskapen, till skillnad från det mycket mer framgångsrika saudiska landslaget.
Lite slarvigt tänks det att Qatar och Saudiarabien borde vara nära varandra, men skillnaderna mellan landslagen och fotbollskulturen är slående. Det qatariska landslaget spelade sin första match 1970, hade aldrig kvalat till VM innan hemma-VM i november och vann mirakulöst asiatiska mästerskapen 2019. Landet har ingen fotbollskultur, ingen tradition och hade inför VM inte heller arenor att räkna med. Det är ett litet land med få invånare och mycket pengar. Kina är stort, men saknar fotbollstradition och även om kärleken till sporten är utbredd i landet så fanns det ingen långsiktig plan för fotbollen. Skräckhistorier vittnar om hur klubbar avvecklades från en dag till en annan och löner uteblev för spelare och personal i de tidigare mångmiljonprojekten.
Åsikten om att det saudiska värvandet och att den saudiska ligan är en bubbla som snart spricker faller på många områden. Saudiarabien har en ung befolkning som älskar fotboll. Publiksnittet i ligan skiljer sig också starkt mot till exempel Qatar. Al-Ittihad som blev mästare har ett snitt på 40 453 den gångna säsongen och ytterligare tre klubbar har över 10 000 i snitt. I Qatar ligger publiksnittet på mellan 2000-10 000. Ytterligare en nyckel i den saudiska fotbollssatsningen är rivaliteten. Det är svårt att skapa bra fotboll utan genuin rivalitet, något den saudiska ligan har.
De två Jeddahklubbarna Al-Ahli och Al-Ittihad hade en stark rivalitet i över 70 år innan Al-Ahli degraderades till andradivisionen 2022. Al-Ahli är tillbaka i högstadivisionen till den kommande säsongen. Mästarna Al-Ittihad har även en långt gående rivalitet mot Al-Hilal från huvudstaden Riyadh, matchen kallas saudiska El Clasico. Det är inte en slump att det är Al-Ahli, Al-Hilal, Al-Ittihad och Cristiano Ronaldos Al-Nassr som fått Newcastleägarna PIF som ägare. Den saudiska ligan, precis som alla andra ligor i världen, vet att ett starkt toppskikt med landets bästa klubbar är det som kommer driva intresse för landets fotboll både inhemskt och internationellt.
Allt det här är en del av det sportswashingprojekt som kronprinsen Mohammed Bin Salman driver. MBS, som mest är omskriven för inblandningen i mordet av journalisten Jamal Khashoggi, har en vision där Saudiarabien kommer vara en nyckelspelare inom sport många år framöver. Enligt Amnesty International förtrycks yttrandefriheten i Saudiarabien, avrättningar förekommer och långa orättvisa fängelsestraff delas ut till personer som står upp för mänskliga rättigheter. Precis som i Qatar så utnyttjas migrantarbetare och i tidigare nämnda Jeddah har tusentals boende tvingats från sina bostäder som en del av planerna för att utveckla staden. Amnesty skriver även på sin hemsida att kvinnors rättigheter fortsatt kränks.
Trots det här har Saudiarabien gått från att sponsra klubbar, till att ta över golfvärlden där LIV och PGA-touren gått ihop. Investeringsfonden PIF tog över Premier Leaguelaget Newcastle som spelar Champions League kommande säsong. De italienska och spanska supercuperna arrangeras i landet. Det ryktas även om att Saudiarabien vill arrangera klubblags-VM när Fifa ska kicka igång sitt nya format 2025.
Det stora målet är såklart, fotbolls-VM 2030 eller 2034 där källor gör gällande att Saudiarabien är favoriter att arrangera mästerskapet 2030. Allt det här är en del av vision 2030 där Saudiarabien ska göra sig mindre beroende av olja och istället diversifiera landets ekonomi. En del där sporten har en nyckelroll, men inte bara. Saudiarabien sägs även hålla på med "greenwashing", vilket är samma sak som sportswashing men med miljötänk i fokus för att förbättra bilden av samhället.
När Kina inte längre är relevant för fotbollsspelare och MLS har ett strikt regelverk både sett till löner och antal spelare, så har Saudiarabien en möjlighet att snabbt ta en position som en liga där stjärnor tar in ett sista storkontrakt innan de lägger ner sina karriärer. Där Qatar byggde massa arenor som kommer stå tomma och där den inhemska ligan inte lockar publik, står Saudiarabien med en fotbollsälskande befolkning, arenor som fylls och lag som har tradition och rivalitet. Där Qatar föll på ett uselt landslag, så har Saudiarabien ett lag som kan hävda sig även på den största scenen. Många kommer till en början ignorera ligan och spelarna som går dit, det kommer fokuseras på mänskliga rättigheter eller snarare avsaknaden av dessa i landet. I längden kommer det bli omöjligt att ignorera den saudiska framfarten när spelare, turneringar och sporter gör avtal med landet.
Ambitionen är att arrangera fotbolls-VM och att ta över sportens värld. Om Qatar och Kina mest blev kritiserade bubblor som sprack, så är Saudi på riktigt och mycket talar för att deras fotbollsprojekt kommer skilja sig från de tidigare nämnda nationerna. Hittills så spelar Uefa ned effekten och menar att de bästa spelarna kommer vilja spela i Europa, men vad händer när de största pengarna finns på en annan plats?
Jag tror att det är en fråga om när och inte om både Fifa och Uefa tvingas anpassa sig till den nya verkligheten som är de saudiska pengarna. Allt har ett pris och i en fotbollsvärld som styrs mer av pengar mer än någonsin tidigare är frågan vilka som föredrar prestige i Europa framför stora kontrakt i Saudiarabien. Till en början är det nog få, med tidens gång blir de nog fler och fotbollen som vi känner till den är på väg att ändras för all framtid.