De senaste dagarna har den italienska fotbollen kantats av flera rasismskandaler. Dejan Stankovic fick höra ramsan "du är en zigenare" på Stadio Olimpico i Rom. Romatränaren och Stankovics f.d. Intertränare José Mourinho agerade medlare och red ut i försvar till sin vän. Något som till vis del fick stopp på ramsorna.
I gårdagens cupsemifinal mellan Juventus och Inter fick Romelu Lukaku höra apljud och rasistiska glåpord från läktarna inför sin straff i matchens slutskede. Lukaku firade med sin målgest, gesten uppfattades som provocerande och Lukaku fick sitt andra gula kort i matchen och missar därmed semifinalreturen.
Inför landslagsuppehållet så stod Lazios supportrar för antisemitiska ramsor i derbyt mot Roma. Tidigare under säsongen stod Laziosupportrarna för rasistiska ramsor mot Umtiti i bortamatchen mot Lecce.
Idag kom straffet för Lazio för de antisemitiska ramsorna. Klubben får klacken avstängd i en villkorlig dom, och skulle någon mer incident ske inom ett år blir stängs Laziocurvan en match. Den förmildrande domen kommer enligt straffmotiveringen på grund av Lazios samarbete med myndigheterna för att identifiera de skyldiga individerna som kommer stängas av.
Tidigare under säsongen utsattes Filip Kostic för rasism när han lämnade planen i Juventus bortamatch mot Spezia. Moise Kean, Romelu Lukaku, Kalidou Koulibaly har alla utsatts för rasism under tiden i Italien. Så länge jag kan minnas har de rasistiska läktarincidenterna i Italien avlöst varandra. Det är viktigt att inte göra diskussionen om rasismen till en banalitet som beror på vilket favoritlag man har och att diskussionen inte handlar om rasismen förekommer eller inte på de italienska läktarna.
Det finns rasism på många italienska läktare, frågan som bör diskuteras är hur problemen tacklas. Fler och fler klubbar effektiviserar arbetet med att identifiera och stänga av supportrar som står för rasistiska påhopp på läktarna. Samtidigt behöver den italienska fotbollen som samhällsrörelse ta ett krafttag mot rasismen.
Serie A skriver i ett pressmeddelande att något som få personer står för inte ska förstöra för majoriteten som sköter sig. Det stämmer i sak, men det går inte att minimera problemen som finns på de italienska läktarna. Rasismen på läktarna är en spegling av det som sker i det italienska samhället.
När Italien styrs nu av Giorgia Meloni som är medgrundare till partiet "Italiens Bröder", Fratelli d’Italia. Partiet är nationalkonservativt och är att se som högerradikalt. Det går således inte att vänta på politiskt stöd i frågan, då beslutsfattarna själva troligtvis inte har något problem med rasismen på läktarna.
Den italienska fotbollen har möjligheten att som samhällsrörelse gå en egen väg och skapa en plan för hur man ska hantera problemen. Kollektiv bestraffning har jag aldrig varit en förespråkare av. Att stänga hela arenor eller klackar borde inte vara ett alternativ när man kan straffa skyldiga individer.
1. Straffa skyldiga individer med avstängningar.
2. Tillfälligt avbryta matcher där rasism förekommer.
3. Poängavdrag vid upprepade rasistiska incidenter.
Här är tre åtgärder jag skulle vilja se inom den italienska fotbollen för att visa att man tar problemen på allvar. Fotbollen kommer inte ändra det italienska samhället på egen hand, men fotbollen bör vara en drivande faktor i att förbättra samhället och leda med gott exempel. Där har alldeles för många italienska klubbar varit lata och gömt sig bakom populistiska slogans istället för att agera.